A coffee a day - eller lite blandat från Hongkong.

Det blev inte bara utflykter till de yttre delarna av Hongkong, självklart så tog vi promenader inne i stan också.

Här lite blandade bilder från de promenaderna.

Först några bilder vid "Rulltrappan".

Rulltrappan sägs vara världens längsta  utomhusrulltrappa, men det är inte bara en enda lång trappa utan den går i  avsatser. Trappan är 800 meter lång och tar arbetarna till och från sina jobb i "the district". Trappan går endast åt ett håll åt gången, på morgonen, går den ner och sedan vänder den riktning och går uppåt.

I det här området kan man traska runt länge. Finns så mycket att se och allt är inte så supermodernt.

Varför inte bara slå sig ner med en kopp kaffe.

Blir man hungrig så finns det mat för alla smakriktningar.

Annars kan man bara se sig omkring. Råkar maken dessutom placera sig på rätt plats så får han finna sig att vara med i bild när jag skulle fota lite graffiti.

En sväng över till Kowloon.

Bevattning.

Går det inte att laga med silvertape  - då är det trasigt.

Fong Ma Po och önsketrädet.

Hittade så bussen till Fong Ma Po.

Egentligen är det väl inte synd att det är fint och soligt väder på vår utflykt, men det gör det onekligen lite svårare att fotografera från bussen. Det blir solblänk i fönstret hur man än bär sig åt.

Fin natur i det här området och en hel del trädgårdsbutiker.

Många ser ut att ha specialiserat sig på apelsiner.

Vi har kommit fram till Fong Ma Po och hoppar av bussen.

Börjar leta runt var det berömda önsketrädet kan finnas.  Vi behöver inte leta så länge för bussen har stannat ganska nära och vägen in till önsketrädet är kantad av små lyktor sådan här fiskar.

Mitt på en öppen plan står det vi söker, önsketrädet.

Förr kastade man upp något som kallas för "josspapper" i trädet och tron var att ju högre upp detta papper landade desto mer sannolikt var det att önskan skulle gå i uppfyllelse, fastnade inte pappret i trädet så var din önskan alltför girig. Det var så många som kom hit och kastade upp sina önskningar i trädet och josspappret var fäst vid en riktig apelsin, det gjorde att det blev för tungt. En stor gren gav vika och föll ner. Grenen skadade två personer, en äldre man och ett barn. Då förbjöd myndigheterna att  man skulle få kast upp dessa papper i trädet och satte upp en ställning där man kunde fästa sitt papper.

Men folk ville ha sitt önsketräd så nu står här ett önsketräd i plast och i ett närliggande stånd kan man köpa en s.k. "Bao Die",  som är en apelsin (i plast) och ett papper där man kan fylla i sitt namn,  födelsedatum och sin önskan och sedan kasta upp i plastträdet. Skulle man missa trädet så behöver man inte ge upp utan kan fortsätta kasta tills det lyckas.

Jag kastade inte upp något i trädet...

Men det riktiga önsketrädet står lite vid sidan om, bredvid den här stenen. Jag testade att önska mig något där och tro mig eller ej...det slog in. Testa du också att önska, det kanske fungerar genom nätet.

Nu hoppar vi på en buss igen för att åka tillbaka till vårt hotell på Hongkongön. Att hitta bland busslinjerna är inte så lätt så vi åker till närmaste tunnelbana. Kollar kartan över linjerna och ser att om vi åker blå linjen tills den träffar på den gröna linjen så kan vi sedan lätt ta oss vidare till den röda linjen som tar oss ända hem. Perfekt! Tunnelbanan är väldigt pålitlig här och det går ett tåg ungefär varannan minut.

Men  den är inte alltid lika pålitlig upptäcker vi, när vi hade en hållplats kvar till bytet blir vi stående ett långt tag på stationen. Alla sitter lugnt kvar och väntar, tills det plötsligt säg något i högtalarna...på kinesiska...och alla går av tåget. Även vi gör så, tur det för sedan stängs dörrarna. Där står vi nu och väntar och väntar. Ett vanligt tåg kommer in på ett annat spår och det stannar också.

Efter vad vi känner som en evighet kommer det upp ett meddelande på skärmen på engelska och att det blivit något fel och de väntar på att få det avhjälp. Vi väntar ytterligare en stund, men när folk börjar avlägsna sig så går vi också därifrån för att försöka hitta en lämplig buss.

Lätt som en plätt, eller hur! Det är bara att läsa på skyltarna vart bussen går.

Vi frågade en av de som jobbade med information där vid bussarna om en lämplig buss åt det hållet vi skulle. Den första kunde ingen engelska, men han visade oss till en person som kunde lite. Jodå, på kinesiskt vis så vill man inte visa att man inte kan eller förstår så han visade oss till rätt buss.

Hittade den! Trodde vi ja, men den gick åt fel håll. Vi hamnade på ett ganska öde universitets och forskningsområde. Där gick det inte så många bussar, men det kom en och den hoppade vi på. Alltid kommer man någonstans.

Efter en lång och omväxlande bussfärd kom vi så till Kowloon, fast ganska långt från de färjor som går till vårt område på Hongkongön.

Men har man tur så har man, vi hade hamnat nära det norra färjelägret. Nu kunde vi ta en färja över till vår sida av staden.

Våra Otupuskort gällde även här, så för två kronor fick vi åka med.

Så där, här är vi äntligen på väg åt rätt håll.

Kommer du med kryssningsfartyg till Hongkong så är det vid den här terminalen du hamnar. Tyckte den såg mer ut som en rymdstation.

Räcker inte marken till så får man bygga vägen uppe i luften.

Nu var vi på rätt sida om havet och kunde vi hoppa på en spårvagn till hotellet. Men att åka spårvagn i rusningstrafik i Hongkong är inte det lättaste. Förutom konsten att ta sig på en fullpackad spårvagn så fick vi lära oss hur man tar sig av den också.

Man kliver alltså på spårvagnen där bak och för att gå av måste man ta sig längst fram för där betalar man vid avstigning. Ett kort tag funderade vi på om man kanske kunde gå av där bak när det var så trångt, kollade in våra medpassagerare men ingen gjorde så. Det var bara att försöka på ett så smidigt sätt som möjligt ta sig framåt i vagnen och till vår stora förvåning...det fungerade.

Vår utflykt tog hela dan, men lite äventyr är bara lärorikt och ger lite krydda i tillvaron. Blir man riktigt strandsatt kan man ju vinka på en taxi, men hur kul är det. Dessutom hade vi inte fått koll på hur det fungerar när spårvagnen är fullpackad och det ändå kliver på tio till.

__________________________________________

Kam Tin

Byn som den muromgärdade byn ligger i, heter Kam Tin, en liten by med ett lugnt och makligt tempo. Lite svårt att föreställa sig att man fortfarande är i Hongkong.

Affären här kan man kanske kalla för diversehandel, de verkar ha det mesta från hårfärgningsmedel till resväskor. Resväskan ser dessutom ut att ha varit ute på resa för flygtaggen sitter fortfarande kvar. Katten ser ut att trivas på sin upphöjda plats.

Kul väggmålning.

Några hus på huvudgatan.

Vi passar på att besöka marknaden.

Här ser det ut ungefär som på alla andra marknader. Liten by, men med stort utbud av råvaror.

Glada människor som säkert tycker att vi ser lite udda ut.

Matlagning.

En restaurang av det enklare slaget.

Vi drar oss tillbaka mot tunnelbanestationen för att leta reda på en buss. På vägen dit passerar vi en skylt där någon vill att vi ska gilla dem på Facebook, fast det är lite svårt att förstå vem som ber om ett gillande. 

En häger har landat vid ån...

...och en skatliknade fågel traskar omkring i det måttligt rena vattnet.

Vi har tänkt oss att åka till en plats dit inte tunnelbanan går så vi kollar in vilken buss som är lämplig. Busshållplatserna här är riktigt charmiga med sina udda stolar.

Bussen kommer och vi hoppar på för färd mot Fong Ma Po.

Har du hört talats om Kat Hing Wai Walled.

Strax utanför staden Yuen Long ligger en gammal muromgärdad by som vi hade hört talats om, vi ska försöka ta oss dit i dag. Först gäller det att hitta rätt Tunnelbanelinje och i de närapå katakombliknade gångarna i underjorden så är det inte det lättaste i Hongkong. Efter diverse irrande hit och dit så hittade vi rätt linje och även att tåget gick  åt rätt håll.

Det tog sin lilla tid men till slut sitter vi på tunnelbanan på väg till Kam Sheung. Tunnelbanetågen är långa, en bra sak är att de är designade för lite kortare människor så jag som inte är så lång når upp att hålla takstroppen ifall det är brist på sittplatser.

Tunnelbanestationen Kam Sheung var verkligen en pampig historia. Såg mer ut som ett stadshus med sin pelargång.

Infartsparkering såg också lite annorlunda ut än vad vi är vana vid här hemma.

Vi tar en promenad in till byn.

Passerar över kanalen som är strikt reglerad på kinesiskt vis.

På andra sidan gångbron flyter den lite mera fritt och där har lite fåglar samlats.

Vi passerar ett bygge där husen ser ut att vara skapade av containrar, ser nästan lite malplacerat ut med den här moderna designen bland alla hus...

...i äldre stil.

Vi hittar i alla fall fram till vårt mål på utflykten;  Kat Hing Wai Walled Village. Det är en gammal muromgärdad by som fortfarande är bebodd av efterkommarna till dem som en gång byggt dessa murar för att skydda sig från rivaliserande klaner, banditer, pirater - till och med tigrar, som en gång strök omkring i området.

Byn har anor tillbaka till omkring  Ming-dynastin (1368-1644). Det  är en rektangulär by byggd av tegelväggar. I beskrivningen av byn så står det att dessa tegelväggar är blå, men jag tycker mer att de ser gråsvarta ut.

Vi går in i byn för här kan man få en glimt av de tidiga bosättarnas spännande förflutna, de som byggde dessa omslutande väggar, grävde en vallgrav runt byn och installerade  järnportar i muren.

Murarna som omsluter byn byggdes av  Tang Chue-yin och Tang Chik-kin under Kangxi-regimens tidiga år i Qing-dynastin och fortfarande heter alla  innevånarna i byn Tang i efternamn.

Det finns mycket historiskt att läsa om det här området, men för att göra en lång historia kort så när britterna övertog det här området som kallas för de Nya Territorierna, då gjorde innevånarna i byn uppror över de brittiska reglerna, fast britterna gjorde den historien också ganska kort för de övermannade byns befolkning med kanoner. Järnportarna monterades ner och  sändes till London för utställning..

1924 fick byn tillbaka sina järnportar. Vet inte var de förvaras i dag för jag såg inte till dem. Däremot såg jag ett litet tempel längst in på huvudgatan.

Gränderna och det som kan kallas för tvärgator är väldigt smala. Ställer man sig med utsträckta armar så når man tvärs över hela gränden.

I ett hörn ser jag något som liknar en skräphög fast vid närmare betraktan så upptäcker jag att det är ett utomhuskök.

Det är inte många av husen som är kvar från begynnelsen, men det får inte plats några stora hus här inne bakom murarna. Får man inte plats med tvättmaskinen inne i huset så kan man ju ställa den i gränden.

Trädgårdarna är lite begränsade.

Vi lämnar den lilla byn och tar en promenad i den omkringliggande bebyggelsen.

___________________________________________________

En söndag i Hongkong.

En söndagmorgon i Hongkong då vi vaknade såg det ut så här nedanför fönstret. Vägen var avstängd och mängder av folk hade samlats. Det var ett välgörenhetlopp för handikappade som var på gång.

Förutom löpartävlingen så var det väldigt gott om folk i farten och så är det i Hongkong varje söndag.

För på söndagar har alla Hongkongs hembiträden ledig dag och då lämnar man sitt hem för att umgås ned sina vänner ute på stan. 

Man träffas på alla möjliga platser, där det går att sitta och umgås. Bygger upp små papphus eller bara avskärmar sig med ett paraply. Spelar spel, äter och i år såg vi att det även har dragit till sig en hel del försäljare.

Överallt finns de och förra gången vi var här så såg vi att de också packade stora lådor för att sända hem till Filippinerna.  Då förstod  vi inte varför de bara inte skickade hem pengarna. Då vi var i Zanzibar blev vi bekant med en person från Filippinerna.  Han berättade att de köper piratkopierade varor som de sedan skickar hem för att säljas där.

Vi lämnar storstadsdelen av Hongkongön och tar färjan över till Kowloon.

För oss som nått pensionsåldern är det gratis om man har ett Octipuskort.

Då får man dessutom åka på "upper deck" som anses lite finare än den nedre regionen.

Gröna och vita är färjorna som går mellan Hongkongön och Kowloon.

I dag skiner solen och  bildar strålar genom ICC-huset. 

Om man bor på The Peninsula hotel så får man åka Rolls Royce till och från flygplatsen...fast där bodde inte vi.

Tvärs över gatan till det hotellet ligger Hong Kong Cultural Center, kön dit var lång.

Bäst att infoga sig i kön.