En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

LÄCKAGE ! Mardröm för undervattensfotografen

Midsommarhelgen med dykning på Väderöarna började strålande.

Vattnet låg blankt i Hamburgsund då de båda dykbåtarna gav sej av på morgonen.

Lite molntussar var det här och där men det var varmt och nästan vindstilla.

Sälarna låg och gottade sej på klipporna och vi såg fram emot en stilla dykdag som kanske t o m skulle kunna resultera i ett möte med sälar i vattnet.

När man fotograferar under vatten har man oftast en vanlig landkamera, i mitt fall en Canon 7D, som man stoppar in i ett vattentätt undervattenshus. Via finurligt tätade knappar på undervattenshuset kan man komma åt alla knappar på kamerahuset. Förutom det stora locket som man stänger när man stoppat in kameran, och fästet för porten som varierar med vilket objektiv man använder, kan alla dessa små knappar resultera i läckage. Mitt undervattenshus är genomskinligt och om det uppstår ett läckage när trycket ökar under nedstigning, ser jag det som små droppar som sprids från den läckande knappen på husets insida.

Erfarna dykare går ofta ner snabbt för att utnyttja dyktiden väl och på midsommaraftonens första dyk var vi som två mycket dyksugna stenar. Under nedstigningen brukar jag sätta på blixtarna, kameran och fokusljuset samt vika ut blixtarnas armar alltmedan jag tryckutjämnar och fyller lite luft i dräkten för att bromsa nedstigningen. När vi når önskat djup är jag i allmänhet redo att ta en testbild för att se att blixtarna slår och justera exponeringen efter förhållandena på den aktuella dykplatsen. Jag var sålunda redan på 15 meters djup då jag snabbt tittade i sökaren, lät kameran fokusera och tog en bild. Ingen blixt. Jag kontrollerade då att båda blixtarna var ordentligt påslagna. Om knappen står i mellanläge slår de inte och det känner man inte alltid med tjocka handskar. Sedan upptäckte jag spåren av små vattendroppar inne i huset, och de ökade….LÄCKAGE ! Ingen panikuppstigning, det strömmade inte in vatten, men jag kunde heller inte se var det läckte…Signalerade Fredrik och tecknade UPP med tummen, ett tecken som inte går att missförstå. Pekade på kameran och han förstod vad det handlade om.

Vi gjorde inte en okontrollerat snabb uppstigning utan nådde ytan på ett någorlunda sansat sätt. Jag såg då att det samlats en liten pöl inne i huset och jag vickade kameran framåt där det satt en välvd port som kunde ta emot en del vatten. Båtföraren var observant och vi blev snabbt upphämtade. Av med alla grejer och upp med kameran på ett bord i hytten. Kameran var blöt på ovansidan och det var en obehaglig mängd vatten i huset och porten. Efter avtorkning fungerade dock allting och vi kunde pusta ut. Nu återstod bara att lista ut var det läckte. Jag misstänkte att det kunde vara i fästet för porten och plockade isär delarna. Hittad inget misstänkt men monterade i alla fall en annan port och Fredrik hoppade i vattnet med bara det tomma huset. Då upptäckte han att det var infästningen för fokuslampan som läckte. Jag var helt övertygad om att det inte skulle gå att reparera utan att skicka iväg huset på flera veckor till USA, men min underbara sambo fixade det! Jag såg inte förloppet och när jag hörde att han bl a använt en polygrip från båtens verktygslåda ville jag inte veta exakt hur det gått till. Plötsligt ville han ha fett för att smörja en o-ring och sedan skruvades fästet fast på huset igen. Ett kontrolldyk på lunchen med bara det tomma huset visade att det var tätt. Med viss tveksamhet plockade jag ihop hela utrustningen och vi gick i vattnet tillsammans efter lunch. Det blev en långsam nedstigning med mycket kontrollerande, men det var tätt. Jag tog en testbild, blixtarna slog och det såg helt OK ut. Vi simmade in bland taren och de vackra formationerna. Efter ca 10 minuter signalerar Fredrik till mej och pekar på kameran. Jag får hjärtat i halsgropen men det är inte vatten i huset…det har däremot immat igen fullständigt. Naturligtvis, fukt kvar och minst 25 grader varmt på ytan, påföljt av nedstigning i 14 grader. Nåväl, lite imma kan man leva med, det var tätt och fungerade.

Så här luddigt och mjukt blir det med imma framför objektivet. Det avtog lite under dykets gång och jag kunde inte motstå att testa några bilder.

En stor brännmanet genom ett filter av imma. Men det gjorde inget. Resten av helgen bjöd på åtskilliga möten med brännmanet, både röd och blå.

När vi kom tillbaka efter utfärden stod bordet dukat inför kvällens middag. Havskräftor till hungriga dykare, närmare bestämt 26 kg havskräftor (till 25 dykare). Dykare är hungriga men inga festprissar. Med magen full av kräftor och ömma fingrar hade de flesta hittat sina sovplatser redan vid tiotiden på kvällen. Alla ville ju vara utvilade till midsommardagens undervattensäventyr.

Mer från dessa dyk en annan dag

Lena

Inlagt 2013-06-24 21:24 | Läst 6122 ggr. | Permalink

"Phju! Tur att det gick bra! Och att händige Fredrik kunde fixa med hjälp av slägga och polygrip så inte SM är i farozonen :-) Jag och Dan har börjat smida lite planer inför sensommarn. Ni kanske har lust att tajma ett besök hos DykLeif? Återkommer med datum när vi börjar komma såpass långt i planeringen :-)"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
En sådan tur att kameran klarade sig. Är 7D väderskyddad? Det är kanske en sådan du behöver. Jag har varit inne Viktoriafallets rejäla stänk och plask och kameran klarade även det. Hade en 5D innan som inte var så tät, den hade börjat rosta inifrån. Skönt softade bilder fick du och den där kräfthögen skulle jag inte ha något emot att hugga in på. Frestande gott.
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:14
Hej Margareta,
7D är väderskyddad och det kan vara vad som räddade den då dropparna kom ovanifrån och landade mitt på kameran. Dock klarar inte en väderskyddad kamera total nedsänkning i saltvatten, så blir det ett stort läckade är det kört ändå. Kräftorna var gudomliga och vi åt så många det bara var möjligt att få i sej.
HÄlsningar Lena
Vilken tur att du har en sambo som kan fixa och att kameran inte blev förstörd
Det blev fina bilder med lite imma.
Marianne
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:15
Ja, det var mycket tur denna gång ffa att det inte sipprade in mer vatten än det gjorde och att all elektronik verkar ha överlevt. Den blev lite speciell effekt med imman men det kan jag vara utan. Tyckte det var kul att visa som exempel.
Hälsningar Lena
Oj, hoppas den inte krånglar i fortsättningen! Fina bilder fick du ändå, maneten är superfin med härliga färger! Ser fram emot fler bilder. Såg ett program om grottdykning häromdagen, huvva... :-)
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:17
Hej Ewa,
jag har använt kameran flitigt de senaste dagarna och den verkar ha klarat av vattnet trots allt. MAneter kommer det mer av. Grottdykning höll min sambo på med när vi träffades, det är en ganska speciell gren inom dykning. Inget för nervklena.
Hälsningar Lena
Vilken rysare. Tror inte 7D är väderskyddad?
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:18
Tack Per, 7D är väderskyddad och det var kanske räddningen denna gång. Men så mycket mer vatten än så här bör man nog inte utsätta den för. Inte saltvatten i alla fall.
Hälsningar Lena
Tur att det slutade lyckligt med kameran. Och magen var nog rätt nöjd med att få i sig en massa kräftor. Såg ju väldans smarrigt ut.
Imman softade till det riktigt fint.
Väntar på nästa bildskörd.
ing-marie
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:19
Tack Ing-Marie,
det hade blivit en lite avslagen midsommar om kameran dött men denna gången gick det vägen och det blev mycket mer bilder, utan imma.
Hälsningar Lena
Läskig situation som slutade väl, tur att du har en händig man!!
Du kom ju hem med fina bilder också efter äventyret!!
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:21
Ja, läckande hus är läskigt för det tar trots allt en viss tid att ta sej upp ur vattnet. Om man varit nere en längre stund kan man inte bara braka rakt upp till ytan heller. Det gick vägen denna gång.
Hälsningar Lena
Vilket äventyr men tur i oturen att att allt tycks gått bra med kameran så att du kan leverera dina underbara bilder Lena - dykbilderna var fina trots imman! // Sören
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:22
Ja, det gick vägen denna gång och det blev mer bilder under resten av helgen då vi fick fyra ostörda dyk.
Hälsningar Lena
Oj vilken spännande läsning, rena thrillern. Jag är som jag tidigare sagt väldigt imponerad av både dina dyk- och fotokunskaper. Jag gillar också skaldjur och speciellt havskräftor, så den sista bilden är en riktig aptitretare. Hej så länge .. //Mats
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:24
Hej Mats,
det blev lite väl spännande ett tag innan jag fått koll på att grejerna klarade sej utan skador. Havskräftor är verkligen gott och det har blivit en tradition för oss på midsommarafton.
Hälsningar Lena
En spännande historia som verkar ha slutat bra.
Hoppas att kameran klarar sig de gillar ju inte fukt.
Svar från Lena Holm 2013-06-25 07:25
Hej Stefan,
jag har använt kameran flitigt de senaste dagarna, både på land och i vatten, och den verkar OK. Hoppas bara det inte kommer problem i efterhand för det var mer än fukt denna gång.
Hälsningar Lena
Phju!
Tur att det gick bra! Och att händige Fredrik kunde fixa med hjälp av slägga och polygrip så inte SM är i farozonen :-)
Jag och Dan har börjat smida lite planer inför sensommarn. Ni kanske har lust att tajma ett besök hos DykLeif? Återkommer med datum när vi börjar komma såpass långt i planeringen :-)
Svar från Lena Holm 2013-06-25 21:18
Phju, ja det stämmer bra, sä kändes det. Skulle gärna sammanstråla hos Dykleif men jag vet inte om vi har någon helg kvar av sommaren....Hör av dej när du vet lite mer så får vi se vad som går.
Hälsningar Lena
Hamburgsund, där var jag förra året - på land :-)
Mycket intressant berättelse om dykningens vardag. Vackert foto av brännmagneten och snygg fotografering av bordet!
Svar från Lena Holm 2013-06-25 21:21
Tack Wolfgang, varje gång man går i vattnet riskerar man att dränka all sin utrustning, men det går för det mesta bra....tills plötsligt en dag.
Viktoria dukar alltid så fint till alla gäster, det är en glädje att få gå tills bords och ett nöje att få avbilda.
Hälsningar Lena