Tustna del I

Vi körde från Dovre direkt till Tustna, men det blev några fotostopp på vägen. Det är ju så oerhört mäktigt och vackert på visa platser i Norge att man bara måste stanna. Även om det småregnar.

Vädret växlade längs vår resväg.

Framme i Tustna och den gård där vi brukar bo en vecka varje höst. Allt var sej likt.

Sonen är professionell fiskare och hans föräldrar väntar ofta vid kajen när vädret är fint. "Prinsessan" på bordet är lite rundare och gråare om nosen än förra året.

Den här fisken är nog till husbehov.

Ett gäng dykare som tar det lugnt i väntan på lunch. Som ni ser är det mest killar på denna dyk och fotoworkshop.

Men vi var i alla fall tre tjejer och två var just på väg upp ur vattnet. På bilden Annikki och Jonnas kamera skymtar i vattnet.

Det är riktigt kul att dyka under kajen och bryggorna. Där finns en massa spännade liv och även en del bråte förstås.

Så här ser pilgrimsmusslor ut när de är riktigt små. Den här är nog inte mer än en centimeter över skalet. De små punkterna under skalkanten är ögon den har två pyttesmå anemoner på skalet. Musslorna trivs på de överväxta repen som hänger under bryggorna.

Anemoner är alltid tacksamma motiv.

Mängder med sjöstjärnor finns på botten under bryggorna. Här har det nog hittat något särskilt gott och samlats i en imponerande hög. Observera den lilla fisken mitt i bilden.

Det var ju en undervattensfotoworkshop och vi hade fått ett antal teman av Jonna. Hon ville att vi skulle försöka ta bilder som ingen annan tagit, vara kreativa. Det blev alltså en del udda bilder denna vecka. Det här är stenar vid kajen med havstulpaner och bilden är vriden på hög kant. Det är svårt att få till den perfekta speglingen för man måste ju andas och bubblorna rör till ytan. Det kommer mer udda bilder i ett senare inlägg.

På bryggan växer det mängder med blåmusslor och de är vackra motiv, men här har jag varit förut och fotat.

Avslutar med en lurig gäst som "bodde" på badstegen. Det här är en ung sjurygg och den sitter fast med en sugskiva på trästegen. Jag har vänt denna bild till liggande format. Fisken var ca 10 cm

Sjuryggen satt egentligen vänd upp och ner och den var synnerligen besvärlig att få bilder på trots att den satt stilla. Det är bara ca en halv meter under ytan och det är svårt att ligga stilla med kameran på så grunt vatten. De flesta i gruppen gjorde en tur till badstegen så den här går inte under kategorin kreativa/unika bilder, även om jag inte sett eller fotograferat en så liten sjurygg förut. 

Hälsningar Lena

Tustna 2015, del III. Sjurygg

Vädret varierade under vår vistelse på Tustna. En morgon såg det ut så här efter frukost.

Vi passerade en skarv på sin utkiksplats på väg ut till första dyket.

Solen började tränga igenom molnen men det föll fortfarande ett lätt regn när vi gjorde oss klara för att gå i vattnet. Här satt det en till skön fågel och spanade på oss.

Jonna hittade ganska snabbt en sjurygg. De leker under vår-sommar och honan lägger upp till 300 000 ägg som hon fäster omgångsvis under två veckors tid i klippskrevor. Rommen får en tallriksstor, svampliknande form (det gula på bilden), så äggen effektivt kan omspolas av vattnet. När honan är färdig, befruktar hanen äggen och stannar sedan vid dem för att vakta dem mot predatorer och vifta fram friskt vatten. Detta gör han troget under 60-70 dygn, varefter kläckningen äger rum och han drar vidare.   

Under ett senare dyk på ett litet vrak hittade jag denna hanne som också vaktade ägg. De var placerade precis innanför dörren på en liten överbyggnad. En väl skyddad plats och förstås helt omöjlig att fotografera.

Den här hannen höll till i aktern på vraket. Sjuryggen (Cyclopterus lumpus) ser lite egendomlig ut med sin runda kroppsform med tjock delvis förknölad hud. Den saknar fjäll och har rader av taggiga vårtknölar längs kroppssidan och ryggen.

Jag kunde inte se äggen men det var tydligt att den vaktade något inne bland vrakdelarna. Hannen, som kallas stenbit kan bli 40 cm och väga ca 3 kg. Honan, som även kallas kvabbso, blir större och kan väga upp till 7 kg.

Det var mörkt på vraket och svårt att få skärpa på den vackra fisken. Sjuryggen fiskas inte minst för rommen, som saluförs under namnet stenbitsrom, något som är ganska missvisande då det är hanen som kallas stenbit.

Bukfenorna och bukpartiet mellan dem är omvandlade till en stor sugskiva som i synnerhet hanen använder då han vaktar äggen. Här kan man skymta den strukturen mellan fenorna.

Det blev en fin dag till slut och på vägen hem fick vi syn på två rådjur ute på klipporna. Det såg lite konstigt ut men det fans ju gott om mat helt nära.

Skarven satt där och spanade igen men lättade när vi passerade. Det är tydligt att denna boj är ett favorittillhåll för några av dessa fåglar.

Hälsningar Lena