Några bonusdjur från Gullmarn

Förutom bläckfiskar och tångsnärtan som jag visat i tidigare inlägg, såg vi en del annat intressant under dyken i Gullmarn förra helgen. Trots att sikten bitvis var dåligt går det bra att fotografera makro, vilket även inkluderar mindre fiskar. Bilden ovan visar en havsborstmask. Den ser kanske inte ut som en mask, men själva masken bor i röret och har en stor tentakelkrona som den fångar mat och andas med. Om den blir störd t ex av fotoblixtar, drar den in tentakelkronan i röret och då kan man lika gärna simma vidare. 

Så här ser det ut när vi är ute och dyker själva, dvs utan arrangör. Två dubbla flaskpaket var och så riggar vi allt i bilen. Då kan man även sitta där bak när man tar på sej utrustningen. Att sånt fungerar provade vi förstås när vi bytte bil. Luft fyller vi på ett lokalt dykcenter.  

Det var fortfarande lite höstfärger kvar vid Gullmarn men generellt mörkt och grått.

Det här var nog det enda vi såg av solen hela den helgen, en kort glimt på fredag eftermiddag. Vi var mest nöjda när när det inte regnade. Även om det spelar mindre roll när man dyker är det stökigt när man byter om. Fuktiga kläder under torrdräkten blir inte så mysigt i längden. 

Simkrabbor var det gott om. De kilade snabbt över botten när vi lös med våra lampor. Den här har hittat en tjej som den bevakade ordentligt. 

Krabborna gräver ner sej när det börjar bli kallt i vattnet. På 10 m djup var det fortfarande 11-12 grader varmt men på grundare vatten bara 6-8. Den här har hittat ett ställe med en slokande sjöpenna ovanför sej.

När de grävt ner sej helt och hållet kan man bara se ögonen i sanden.

Den här vackra fisken är en knot. En fisk som vi inte ser särskilt ofta och möter man en är det oftast under ett kvälls eller nattdyk, dvs i mörker. Den rör sej över botten med fenstrålarna ungefär som ben.

Den här tycks också gilla att gräva ner sej, något jag inte sett tidigare. Knoten kan också kallas knorrhane.

Den här långsmala fisken är en tångspigg. Den håller till i grunt vatten och vi hittade denna i ålgräset på ca 5 meters djup. Tångspiggen är monogam och honan dör efter att hon lagt äggen. Hannen vaktar dem i fyra till fem veckor och ser till att de får friskt vatten och skydd, sedan dör även han och de små ynglen får klara sej själva.

En annan överraskning för oss var denna mulle. Det ser vi inte heller särskilt ofta. Karaktäristiskt är långa skäggtömmar som ger fisken både känsel och smak när den letar efter mat på botten. De vackra röda färgfälten framträden mer på natten. 

Avslutar med en skäggsimpa. Dessa fiskar har jag visat förut och de är inte alls särskilt ovanliga men jag tycker de ser så originella ut. De rör sej sakta över botten och simmar inte särskilt långt. Mycket tacksam för fotografen kan jag intyga. Nu dröjer det ett tag till nästa dyk.

Hälsningar Lena