Tasmaniens södra östkust - bilder från en liten båt

Tasmaniens södra östkust, runt Eaglehawk neck, har spektakulära klippformationer och är ganska väderkänsligt om man vill ut med båt. Vi var ute med en mindre öppen båt fem dagar, främst för att dyka, men det fanns ju även en del annat att se. Längst bort vid horisonten på denna bild...

...såg det ut så här om man bara har med sej ett 100-400 mm objektiv. Våra båtfärder var ofta blöta ock skvättiga även om det ser lugnt ut här och att byta objektiv kändes alltför riskfyllt. Jag var ju dessutom blöt själv (mer om det senare). 

Strax till höger om klipporna på bilden ovan låg en koloni sjölejon och vilade. Det tog ringa notis om vår båt, kanske kände de t o m igen den.  

Vi var väldigt nära sjölejonen och jag är övertygad om att vår skeppare visste att de inte skulle bry sej. Blir de oroade brukar de snabbt hoppa i vattnet. En och annan öppnade i alla fall ögonen och kollade på oss. 

Här är en pampig hanne som är vaken och har koll på honorna. Inte en sådan som man vill möta när man dyker. Här gick det dock inte att hoppa i vattnet pga av ström och vågor. 

När vi körde mellan dykplatser fick vi ofta sällskap av delfiner. Hade vi varit en fiskebåt hade de stannat runt oss men så fort vi svängde av mot land lämnade de oss. Vi dök nämligen alltid vid klippväggar och grottor, där ville inte delfinerna vara.

Men det var fint att ha dem som sällskap och inte alls så lätt att fånga dem på bild som det kan se ut. Här gungar vår båt mer än man kan tro och det slår in vatten från sidan.

Delfinerna simmade lätt förbi oss för att sedan plötsligt vara bakom båten igen. Det verkade enbart vara en lek för dem.

Det som var en överraskning för oss var att få se dessa fåglar. Delfiner och sjölejon har vi sett många gånger förut men aldrig albatrosser. Det här är en gråkindad albatross (shy albatross). En medelstor albatross med ett vingspann på ca 2,5 m. 

Jag stod på knä med objektivet mot relingen när jag fotade denna. Jag testade alla möjliga positioner för att hålla kameran riktad mot fågel och fokuspunkten på rätt ställe. Vi gungade hela tiden.

Tills slut tröttnade den på oss, vi var ju ingen fiskebåt så det lönade sej inte att ligga kvar och vänta. 

Det tar ett tag för den att komma iväg trots att den här inte hör till de största arterna. 

Det här nog en vitpannad albatross (Southern buller's albatross). Den är endemisk för Nya Zeeland men man ser dem utanför Tasmaninen när de är där och "provianterar". Det här är inte heller en av de största arterna men den är otroligt stilig när den seglar fram ovanför vattenytan.

Vi såg flygande albatrosser alla dagar vi var ute med båten men det var ofta för blåsigt för att ens ta fram kameran. Jag kunde inte följa fåglarna i sökaren och det skvätte för mycket vatten. Båten var öppen och gjort för blöta sporter, inte foto med stor kamera. Vår skeppare var dock tålmodig och försökte göra sitt bästa för att jag skulle få albatrosserna på bild mellan dyken. Vi körde ofta långt ut från land (med överhängande risk för sjösjuka), för det var där de höll till, precis som delfinerna. 

Det här var den enda fågeln som bestämde sej för att lätta från vattnet rakt mot båten. Jag lyckade sätta fokuspunkten på huvudet på några bilder i alla fall. 

Här är den nästan mitt framför fören på båten och viker av åt sidan när den lättar...

...sedan seglade den iväg ut över havet. Tur att man kan räta upp horisonten i datorn efteråt. 

Under vatten undrar ni säkert? Jodå, jag fotade där också och det kommer i nästa inlägg, eller efter påsk kanske.

Hälsningar Lena

Delfiner i gryningen

Vi är på stranden i tidig gryning den tredje dagen. Det är förvånansvärt lite vind men vågorna som bryter mot stranden är ändå rätt ordentliga. Längre ut ser dock havet behagligt stilla ut.

Vi ska ut på morgonens första dyk klockan 06:00 och aktiviteteten är redan hög under solskyddet där alla dykare plockar ihop sina flaskpaket. Vilka dyk som är bokade, båtarnas namn och vilken dykguide som ska med står prydligt på tavlan. Allt är välorganiserat och flyter bra. Lägg märke till de huvudlösa guiderna som äter frukost i bakgrunden.

Mitt i morgonbestyren kommer en stor båt ner på stranden. En fisketur av det mer lyxiga slaget. Det ser lite stökigt ut, men när de väl lyckats dra båten genom den lösa sanden med traktorn har de inga som helst problem att få ut den i vattnet. Åtskilliga båtar kommer på trailer ner på stranden dragna av fyrhjulsdrivna bilar. Ett antal kör fast direkt då de försöker ta sats ut i sanden utan att först minska lufttrycket i däcken och lägga i lågväxeln.

De olika reven har fått namn efter hur långt ut de ligger. Idag ska vi ut till 7-mile reef. Under färden ut till reven håller båtföraren hela tiden utkik efter större djur som ibland uppehåller sej nära ytan. Valhaj och manta förekommer, men det är ganska ovanligt att man får se dessa. Delfiner finns det dock betydlig mer av och vi väntar alla med spänning på ett möjligt möte. Båten bromsas plötsligt upp och vi gör en skarp sväng till höger. Ett antal blanka ryggfenor bryter ytan…

Snabbt får vi på oss mask och fenor. Delfinerna cirklar runt båten när jag rullar över kanten. Det fungerar inte att använda blixt för den här typen av fotografering så jag höjer iso till 800 och spanar ner i vattnet. Det är flera delfiner som simmar runt oss och de är trollbindande i sin smidighet. De rör sej ner mot sandbotten och jag testar några bilder. Inte optimalt men med lite efterbehandling tycker jag ändå att bilden förmedlar rätt känsla.

Jag vänder mej runt i vattnet för att få solen i en bättre vinkel och ser två delfiner som kommer underifrån. De sveper förbi och vattnet fylls av klickande läten, lite snatter följt av höga pipljud. Snackar de om oss månntro…? Ögonblicket är magiskt.

Vi dröjer kvar på ytan och delfinerna gör några lovar runt oss innan de drar vidare. Båten guppar intill oss och det är bara att klättra ombord. Revet bjuder på fina små stim med gula och blårandiga ”snappers”. Mötet med delfinerna blir dock ändå höjdpunkten, så det får avsluta dagens inlägg.

Hälsningar Lena