Skatan visar upp sej

Det må vara gråtrist och mulet men skator kan man spana på ändå. Den här visade upp sina vackra fjädrar genom att posera på ställningen där fågelmaten hänger.

Bilderna är tagna med 100 mm makro genom köksfönstret och ljuset var inte det bästa. Ungefär som det är mest hela tiden just nu, grått.

Den spatserade lite och sträckte upp stjärten. Egentligen spanar den på brödet (med smör) som ligger på marken.

Den var nog högst medveten om att jag stod där bakom rutan och fotograferade.

Smörgås ville den ha och till slut kunde den inte sitta kvar längre utan flög ner på behörigt avstånd för att närma sej godbiten till fots.

Den sprang sista biten och spetsade brödet innan den hastigt gav sej iväg mot häcken för att provsmaka.

Den åt upp ungefär halva brödet och gömde sedan resten i snön mellan två grenar i häcken. Jag såg den igen när vi åt frukost i morse då den var och hämtade vad som var kvar av godbiten efter en natt i blötsnö.

 Ha en fin söndag

Lena

Någon ville att vi skulle möta strömstaren idag

Jag vill först inleda med att tacka Mats Andersson för ett inlägg för ett par veckor sedan då han visade fina bilder på strömstare som var tagna strax söder om Eskilstuna. Första bron vid Skjula var Mats tips, då jag frågade var man kan se dessa fascinernade små vinterbadare. Idag var vi lediga för en begravning i Eskilstuna och jag föreslog att vi skulle åka lite tidigare och ta en titt vid Skjula. Jag ville så gärna se en strömstare.

När vi kom fram till bron var där ett par fotografer på plats och de pekade ut en liten fågel som satt rätt långt ut. De tittade på mitt kit (300 mm + 1,4 extender) och sa att det där räcker inte. Men om ni stannar en stund kanske den kommer närmare...

Det fanns två fåglar att spana på och jag var helt lyrisk. Min första strömstare! Plötsligt for den ena iväg på en dyk- och simtur som slutade med att den hamnade betydligt närmare när den dök upp igen. Med stöd mot broräcket fick jag en hel serie med bilder innan den gav sej iväg.

Fick syn på den andra fågeln som satt ute på en sten där vattendraget smalnade av och forsen började. Oerhört fin miljö men ack så långt borta.

Fredrik knackade mej på axeln och pekade på den första fågel. Den sitter på kanten vid vattnet och betydligt närmare än förut.

Kort därefter landar kompisen på andra sidan bron på en perfekt liten hylla av is och snö. Närmare än någon av dem varit tidigare.

Innan vi lämnar strömstararna har båda suttit väl inom räckhåll för min utrustning och vi har fått se dem dyka och komma upp i det skummande vattnet, för att sedan försvinna igen. Jag har svårt att slita mej men vi måste byta om och ska vara i kyrkan klockan ett. Vi har mött strömstararna och det är dax att ge sej av.

Axel var min sambos farfar och han hade levt ett långt och händelserikt liv. Han skulle ha firat sin 101:a födelsedag om ett par månader när han somnade in. Efter samlingsord och vacker sång kom prästen fram till oss och började tala, hans första ord var "Tänk på när ni senast såg en fågel...." 

Jag fick nästan lite rysningar, men jag tror faktiskt att Axel hade gillat den historien.

Lena   

Skatornas taktik och en bofink

Idag var det dax för ny taktik för att fånga skatorna på bild. Jag gjorde som när jag fotograferar hundar ibland, bjuder på läckrare godis. Alltså bjöd jag de bevingade vännerna på smörgås med smör och ost (istället för bara bröd). Gissa vad småfåglarna tyckte om detta?

"Ost! Jag älskar ost!"

"Mums-i-mums, det gäller att få i sej så mycket det går.."

"Ooops, den trillade över kanten....."

"Sånt händer...det finns ju en bit till"

Småfåglarna frossade i smörgåsbitarna och skatorna iakttog på håll. Efter ett tag började jag se ett mönster. Talgoxarna tog gärna en hel bit smörgås i näbben och flög till den närliggande häcken för att äta den i lugn och ro. Det var då skatan slog till. Den gjorde då en lågflygning och skrämde talgoxen att tappa brödet, som den sedan kunde promenera fram och hämta under häcken (där det är för mörkt för att få bra bilder).

Plötsligt dyker det upp en ny gäst på plan. En bofink! Efter lite kollande på nätet visar det sig att äldre hannar tydligen inte flyttar, så det här är antagligen en sådan.

Plötsligt sitter det så en skata med en bit smörgås i näbben och jag tar snabbt några bilder. Tyvärr vänder den ryggen till och drar med sitt kap.

Men det finns också en bit smörgås med ost på marken och det är vad den här skatan är ute efter. Den traskar in från grannens tomt genom häcken...

....och får spel innan den hunnit fram till godbiten. Den flaxar till och flyger bort. Då har jag förstås en stor stolpe i vägen. 

Nu kunde jag inte sitta och titta på fåglarna längre. Det finns trots allt en del som behöver göras när man är ledig.

Men innan jag hinner lämna köket dyker det upp 8 sidensvansar. Vi brukar aldrig se sidensvansar i trädgården och det här är bara ett kortvarigt besök. Tyvärr var ljuset inte det bästa men jag tog några bilder till "arkivet".   

En del av min söndag

Hälsningar Lena

De luriga skatorna

Idag skulle jag minsann lura ner skatorna i trädgården för att få dem på bild. Jag tinade lite "skatsmaskens" i form av bröd och placerade ut på ett par lämpliga ställen. Lämpliga på så sätt att jag skulle få bra bilder från köksfönstret. Fullständigt olämpliga tyckte skatorna som kom förbi och spanade ett par gånger och tog en provbit. Däremot fanns det andra gäster som tyckte brödet såg intressant ut.

" Det ser ut som sånt där nyttigt bröd med frön i..."

"Yes! Ett skalat solrosfrö samt ett linfrö, jag hugger dessa"

"Nytt smaskens, är det någon som kollar?.."

"Macka utan pålägg, men den ser rätt OK ut...fullt med frön å sånt"

"Jag hugger en bit och provsmakar !"

Alltså, ny strategi för skatfoto i morgon.

Hälsningar Lena

Our monochromatic friend...

...också känd som Pica pica.

Under våren och sommaren 2011 hade vi en mycket talför ung skata som huserade i vår trädgård. Vi misstänkte att han (troligen en han i alla fall) inte lyckats hitta någon flickvän under vintern och helt enkelt var ensam. Skator bildar par för livet men denna var solo. Han älskade ostbågar och gömde brödbitar under takpannorna hos grannen. Fortfarande när vi har en skata i trädgården hoppas jag att det är vår svartvita vän som tittar in, trots att han nu antagligen är stadgad. Kanske är det just den skatan som lärt sej att sitta på automaten med hampfrön och sedan sträcka sej runt hela automaten för att plocka frön ur den lilla öppningen. Jag väntar tålmodigt på helgerna för att fånga det på bild.

Ha en bra kväll

Lena