Semestern rullar på...

Vi är nu i andra halvan av juli och alla mina övervintrade pelargoner blommar för fullt, plus årets nya som är den lila till höger.

Semestern rullar på och det serveras en mangomartini i växthuset lördag kväll. Men, innan det har flera kilo röda vinbär och  krusbär plockats av hemma i trädgården. Parallellt plockade jag hallon och svarta vinbär hos en kollega. Det gäller att ta till vara allt gott man kan just nu. 

Förhållandena för kantareller är inte så fantastiska som förra året (än), men varje tur till mina svampställen har genererat en stekpanna med de gula godingarna. Jag hittade också karljohansvamp idag, men de var alla maskätna. 

När de egna odlingarna börjat producera grönsaker passar det bra att gör en "Swedish bowl" med blandade grönsaker på en bädd av gula ärtor och matvete, smaksatt med persilja och gräslök. Vi toppade med squash, kantareller och en bit kycklinglårfilé denna gång, men man kan välja vad man har tillgång till. Bönor och sockerärtor serveras till varje måltid.  

En sval morgon med vattendroppar på ärtblommorna...

Innan man vet ordet av har man mer sockerärtor än man kan äta upp. Det är visserligen ett trevligt problem men likväl något som man måste hantera på semestern. 

Sambon skördade vitlök och årets skörd hänger nu i garaget för att torka. Så här stora vitlökar har vi nog inte fått något år tidigare och jag ser att vårt årsbehov är säkrat. 

En höjdare på middagsbordet blev det första egna koket av mandelpotatis. Vi åt dem med varmrökt lax (sambon rökte på grillen) samt sockerärtor, gröna bönor och en gräddfilsås laddad med dill, gräslök och persilja. Potatisen var godast.

Jag har fortfarande kontroll över squashplantornas produktion och tomaterna, men färsk gurka får jag ge bort till grannar. Den mognar just nu i ett tempo vi inte hinner äta upp, även om det är små slanggurkor.  

Det häckar vråkar bortåt Vassunda, ganska nära oss "fågelvägen". Nu kommer de ibland flygande över tomten högljutt pipande. Oftast två eller tre tillsammans, men jag har även sett alla fyra. Vi har också familjeflockar med tornseglare som drar förbi på olika höjd och de ska jag utmana med telet på kameran  en dag. 

Hälsningar Lena 

Fjärilsstigen i Uppsala

I naturreservatet Hågadalen-Nåsten i Uppsala finns en fjärilsstig som är tre kilometer lång. Där finns det möjlighet att se 59 olika arter av dagfjärilar och bastardsvärmare, enligt informationstavlan vid parkeringen. Eftersom jag har semester bestämde jag mej för att gå längs stigen en dag då det var ganska soligt, varmt och inte så mycket vind, för att öka möjligheterna att se många fjärilar och även fota dem. Den första personen jag mötte var en fotograf...

Det blommar vackert längs stigen som går genom väldigt varierat landskap med både jordbrukslandskap och skog. Det som blommar gult på första bilden är inte käringtand utan lucern. Foderlucern är lila men det finns många arter och här blommar den med gula eller gulvita blommor med inslag av lila. Otroligt vacker. Citronfjärilarna gillade dessa blommor och den vita som kanske är en kålfjäril.

Citronfjärilar gillar även rödklöver (eller skogsklöver) och de blommade på många ställen längs stigen.

Jag är mycket dålig på att artbestämma fjärilar och man måste ju dessutom ha bilder på hur de ser ut på undersidan. Blåvingarna kan jag inte skilja åt men de gnistrade vackert där det fanns små öppna gräsplättar längs stigen genom skogen. 

De varierade miljöerna, med sina speciella blommor, passar inte bara olika fjärilsarter utan ger också väldigt olika bakgrund. Ibland blev det trängsel på de "godaste" blommorna, här en åkervädd om jag inte tar fel. Fjärilarna är någon sorts gräsfjäril, två olika arter ser det ut som. Det finns möjlighet att se sju arter längs stigen.  

Tistlarna attraherar pärlemorfjärilar och en hel del andra insekter också. 

Jag gillar också vissa typer av blommor och den här bilden kom med mer för vickern än för blåvingen. Jag är mycket svag för olika ärtväxter. 

Den här vackra ärtväxten stod i skogen, där det var ganska mörkt. Den finns inte i min flora men jag tror Stefan har visat något liknande. Det kan möjligen vara någon form av foderväxt som med hjälp av fåglarna hamnat här. 

Ibland fick fjärilarna trängas och de fick även konkurrens av andra insekter. Tistlarna var väldigt attraktiva. Notera att det är två olika sorters pärlemorfjärilar eller så är den främre en skogsnätfjäril, jag vet inte. Det finns åtta pärlemorfjärilar att välja på i bildfoldern som man kan plocka med sej vid parkeringen.

Det fanns som sagt många andra insekter och dessa råkade fastna på minneskortet då de stora trollsländorna absolut inte ville vara med på bild. Här är det alltså våtmark och jag står på en spång.

En lysande gul fibbla i skogen visar sej också innehålla små liv. Arter som jag är ännu sämre på än fjärilarna. 

När jag börjar närma mej slutet på den tre kilometer långa stigen (där man vänder och går tillbaka) hittade jag den första bastardsvärmaren. Här får den posera med vad jag tror är en mindre tåtelsmygare till vänster. 

Jag hittade dem bara på ett ställe. Vackert blåskimrande med rödfläckiga vingar, kan vara en mindre bastardsvärmare (rätta mej gärna om jag har fel).

Avslutar med en lysande guldvinge. En liten fjäril men den lyste vackert och jag såg den på långt håll. Avsätt minst fyra timmar om ni har vägarna förbi Uppsala och vill spana på fjärilar. Ta med fika, det finns lämpliga ställen att sitta på. Jag har inte inkluderat alla fjärilar jag såg i denna blogg, dock hittade jag ingen nässelfjäril eller påfågelöga, två arter som jag faktiskt känner igen.

Hälsningar Lena

Det randiga djuret i skogen...

Efter en helg tillsammans med sambons familj på Värmdö var jag ivrig att komma ut till mina kantarellställen för att kolla läget. Jag tog med en kamera och valde 100 mm makro, för det kunde väl vara lämpligt för svampar och annat smått i skogen tänkte jag. Redan innan första potentiella svampstället ser jag att något rör sej i grönskan och upptäcker en ung grävling som nosar runt i växtligheten. Jag suckar över mitt val av 100 mm makro men grävlingen har inte upptäckt mej...

Jag har rejält med pixlar i min Canon R5, så jag vet att jag kan beskära bilderna (första bilden är kraftigt beskuren).  Jag släpper svampkorgen och står stilla för att kolla vad grävlingen tänker göra. Den lufsar runt i grönskan och kommer faktiskt mot mej. Vinden är till min fördel och den ser ju inte så bra, har jag läst någonstans. Det verkar stämma. 

Den verkar inte heller höra så bra för jag kan smyga fram några steg och den har fortfarande inte upptäckt att jag är där. Kameran är ju tyst så det är inte ett problem. Jag försöker sätta mej på huk för att få en finare vinkel eller kanske en glimt mellan växtligheten, men det är för mycket ormbunkar och annat. Dessutom vill jag inte röra mej mer än nödvändigt. 

Här stelnar den till och jag tror att den börjar ana oråd. Den står helt stilla en stund och kikar ut under grenen. Jag avvaktar och rör mej inte ur fläcken. 

Sedan lyfter den svansen och lämnar en hög...antagligen doftmarkerar den också. Den är uppenbarligen inte överdrivet stressad av min närvaro, men jag ser att den vet att jag är där.

Den här bilden är obeskuren och kan ge en viss uppfattning om hur nära jag var. Den lyfte på svansen i flera riktningar. 

Sedan lufsade den iväg med något raskare steg och jag såg hur den försvann bort mot skogen. Jag står kvar och ser den grå rumpan försvinna i växtligheten. Ett mysigt möte med ett djur som jag oftast bara ser påkörda vid vägkanten.

Huvudsyftet med den här skogsturen var ju att kolla in kantarellställena och visst fanns det en del att skörda. Några stod väl dolda och dessa hittar jag bara för att jag vet att det brukar finnas kantareller just här. Det är också den tidiga, bleka men knubbiga varianten, som ger mycket i korgen när man hittar dem. 

De här lyste dock på lång väg och trots att det här är bredvid en ridväg hade ingen varit där och plockat ännu. En del var ganska små och de fick stå kvar. Jag behöver inte mer gula kantareller i frysen utan plockar mest för att det är roligt. Det blir också fina presenter.

Det blev inte en full korg men det är tidigt på säsongen ännu. Mötet med den unga grävlingen var mer spännande än svampen och nästa gång jag åker till skogen kommer jag förstås att bära ett tyngre objektiv med större brännvidd. Men vad är chansen att jag möter grävlingen då...?

Hälsningar Lena

Några vanliga fåglar och en ovanlig

Vi har haft ovanligt mycket starar i området den senaste tiden. Stora flockar samlas i träden.

Jag tänkte att jag skulle fånga några bilder på dem flygande, men när de hade satt sej i denna björk blev de kvar där och jag tröttnade på att vänta.

Jag åkte till Kungsängen (i Uppsala), för där borde man kunna se starflockarna flyga. Men där fanns inga starar just då. Vid ladan där tornfalkarna brukar häcka satt det en ung tornfalk på taket. 

Den flög en runda och kom sedan tillbaka för att landa på taket. 

Det blåste rejält och den förberedde sej noga inför landningen. 

Insåg plötsligt att det var flera tornfalkar i luften. Minst två syskon kom flygande och svepte över ladan. 

Sedan drog de alla bort mot de stora träden och åsen. 

Sista dagen jag jobbade såg jag att det rapporterats en större beckasinsnäppa vid Fysingen, vilket inte är så långt hemifrån. Eftersom det är ljust så pass länge bestämde jag mej för att åka och se om jag kunde hitta denna snäppa. Jag hade inte hittat den själv kan jag intyga. Initialt satt den och sov framför skräppan och det var bara när jag tittat i en skådares tubkikare som jag såg den.

Sedan vaknade den och började födosöka längs kanten. Den ser ut som en blandning mellan myrspov och beckasin, med jättelång näbb. Avståndet var också långt och bilderna är kraftigt beskurna. 

Jag hade inte klarat av att artbestämma denna, men det var gott om andra skådare på plats. Ett nytt kryss, med lite hjälp. 

Många hade kommit för att se den större beckasinsnäppan, men den familjen här var det nog inga skådare som brydde sej om, inte andra fotografer heller skulle jag tro. Med det är en "praktmamma" som hade klarat nio ungar så här långt.

Hon befann sej precis bredvid spången när jag gick till bilen och väste varnande åt mej när jag skulle passera. Jag kunde ju inte gå undan för det var spång, men jag fick vänta en stund så de hann simma iväg en bit.   

Hälsningar Lena

Äntligen semester!

På väg till jobbet sista dagen innan semestern möter jag fyra stutar på landsvägen. Närmsta gården som har den här typen av köttraskorsning är ganska långt bort, men det är spänstiga ungdjur och de kan ha haft trevligt på sin utflykt i åtskilliga timmar. Bildkvalitén blir rätt skral när det är mobiltelefon genom vindruta, men ögonblicket krävde dokumentation tyckte jag.  

Här fick de för sej att prova veteåkern och släppte då förbi en hel del trafik som legat bakom dem. Jag fortsatte till jobbet tämligen säker på att dessa djur rapporterats till både press och polis innan jag mötte dem. När jag kom till jobbet kunde jag konstatera att Uppsala Nya Tidning minsann hade dem bland sina färskaste notiser. 

Under den senaste tiden har jag varje dag passerat ett lila fält på väg till jobbet. Lila blommor som inte är lin, lucern, tistlar eller något annat jag känner igen. 

Jag stannade till en morgon och tog några bilder. Efter en del efterforskningar på nätet kom jag fram till att det är honungsfacelia. Lustigt nog visar en annan bloggare här på FS bilder på just denna växt idag. 

Växten kan också kallas honungsört. Jag var lite förvånad att det fanns ett helt fält med blommor, som någon uppenbarligen sått (inte ogräs),  som jag inte hade en aning om vad det var. När jag hittade informationen om dessa blommor kom förklaringen. Honungsfacelia är en av de bästa dragväxterna för bin och fjärilar, samt att den också är en bra gröngödslingsväxt. 

När Peter visade bilder på fält med blommande vallmo tänkte jag direkt att det skulle man ha haft en drönare till. Därför blev den en snabb tur ut till denna plats idag, efter jobbet, med vår lilla drönare. Det blev givetvis ett antal olika bilder på det blommande fältet, men efter att ha lusläst spridningstillståndet för drönarbilder valde jag bara en bild. Den räcker för att visa det jag var ute efter, plus lite till.

Hälsningar Lena (som nu har semester, men som har lovat att läsa en blivande doktors avhandling före den 25:e juli)