Påskkillingar

Det finns hopp! Jag bjuder inte på några påskkycklingar eller påskkärringar, utan påskkillingar!

Getterna på jobbet har precis killat och jag hälsade på dem igår. Studenterna har varit med och bestämt att de ska döpas efter grundämnen i år. Det här är från vänster Guld och Silver. 

Det här är Kisel som blir lite generad när mamma nosar honom i rumpan precis när han blir fotograferad.

De är bara ett par dagar gamla och här får de träffa varandra utanför boxarna. Grenarna i bakgrunden är sly som vår djurskötare fått när de röjde på campus. Getter gillar sly.

Den här är Neon som föddes på tisdagskväll och sålunda inte ens är 24 timmar gammal. Han tycker det är lite läskigt att kliva ut på golvet i djurhallen. Mamma väntar utanför boxen.

Tur att mamma är där.

Neon har ett syskon som fick namnet Jod. Hon kom ut baklänges och var lite klen till en början, men nu är det inga problem. När man är så ung kan faktiskt en golvbrunn vara ganska spännande.

Getterna på dessa bilder är för vissa studenter deras första kontakt med lantbrukets djur. Getter är idisslare och utmärkta modeller för mjölkkor. De är förhållandevis små och risken för skador från dessa, jämfört med kor som väger åtskilliga hundra kilo, är minimal. Dessa getter är dessutom väldigt vana vid studenter och gilla den extra uppmärksamhet som det innebär när man "jobbar med utbildning."   

Jod hälsar på Guld, de blir kanske bästa kompisar i framtiden.

Det finns väldigt mycket spritt i benen på dessa små liv trots att de bara är några dagar gamla. 

Numera har vi 145 veterinärstudenter i årskurs 1 och med kameror uppmonterade över boxarna kan nu alla få ta del av händelseförloppet när en get killar, i realtid. Därför kunde jag idag, när jag jobbade hemma, koppla upp mej och se på när Serpentin fick två välskapta små killingar. Ibland sätter jobbet guldkant på vardagen :-) Innan vi hade kamerorna var det bara några få studenter som kunde närvara vid varje tillfälle och de måste ju dessutom ge sej ut på udda tider ibland.  

Avslutar med att berätta att herr fasan nu har bestämt sej för att fira påsk med oss. Här står han på fönsterbrädan utanför vardagsrumsfönstret och kollar in för att se om vi inte har mer godis inne, fröna ute är slut! Ni kan också se hur smutsigt fönstret är mot baksidan just nu. Om motivet är nära glaset går det inte att dölja :-)

Glad påsk allihopa!

Hälsningar Lena

Nu har båda fasanerna hittat hem till oss

Under helgen upptäcket jag plötsligt att det stod en fasantupp utanför köksfönstret. Vi brukar höra honom tidigt på morgonen, för sovrumsfönstret ligger mot skogen och han annonserar sin närvaro högljutt.

Jag har däremot inte sett någon tupp närmare än tomtgränsen mot skogen, där den tittade upp en gång. Det betyder ju inte att den inte varit hos oss...Nu verkade den veta precis var den skulle gå för att hitta frön och det är ju inte till en del av trädgården som just nu är särskilt välskött. Det arbetet har vi inte kommit igång med ännu. 

Undrar om han inte har upptäckt mej?

Stilig är han i alla fall, även om ljuset till det bästa. 

Eftersom han befinner sej i den gamla grönkålsodlingen skippade jag översiktsbilderna denna gång. Det är en krafsvänlig odlingsbädd med gamla blad och skaft, där det också finns en extra portion skalade solrosfrön. 

Tjejen kom också förbi i helgen. Här är hon på altanen bredvid den vissnade grönkålsodlingen. Det hade kommit lite snö som sedan smälte bort. 

Nu verkar det som att båda kommer dagligen så vi kanske får se mer av dem under påsken. Så fina påskfjädrar var det länge sedan vi hade.

Hälsningar Lena

Tysslingen i dimma och duggregn

Det föll ett fint lätt duggregn på fredag morgon när jag kom till Tysslingen. Svanarna var redan på plats och åt frukost. Här är några eftersläntrare som kom för att tränga sej ner på matplatsen.

Jag inledde morgonens besök med att kolla in spetsbergsgässen. De är mycket lika sädgäss men de är något mindre, har en liten rosa/svart näbb och rosa ben samt fötter. 

Här kommer det tre inflygande. Det fanns gott om dem vid Tysslingen, fler än jag någonsin sett på samma plats. 

Här är ett axplock av de andra fågelarter som fanns att titta på vid Tysslingen (+ kajor och starar). Här är det något som skrämt upp alla gäss och änder, men svanarna går kvar och äter. Vad det nu var som orsakade uppfloget så ska det till något värre för att svanarna ska ödsla energi på att lyfta.  

Jag klättrade upp i tornet för att spana ut över landskapet. 

Det var faktiskt rätt vackert.

 Jag fick inget strålande gryningsljus vid detta besök, men mjuk ljus med lite lagom dimma är inte heller så tokigt. Några lågt flygande sångsvanar blir liksom pricken över i.

När det inte var några flygande fåglar i luften passade jag på att ta sex stående bilder (handhållet) för ett panorama. 

Jag testade också några motiv där svanen bara fick bli en blygsam del av kompositionen. 

Den ensamma vita fågeln sticker ändå ut tillräckligt trots att avståndet är långt. Landskapsbilder med teleobjektiv är antagligen inte en rekommenderad metod, men det var vad jag hade som fungerade på denna plats, i duggregn och dimma. 

Här är en annan variant som är tagen med 500 mm dvs ett motiv på andra sidan sjön. 

Jag var trots allt ledig denna förmiddag och gjorde det mesta jag kunde komma på innan jag skulle åka hem för att jobba efter lunch.

Vad gjorde svanarna, mer än att äta. Några lekte följa John i vassen.

Några andra gjorde detsamma på land.

Morgontoalett var också ett pyssel för många. Matplatsen är en lervälling och har man 30 000 fjädrar (enligt Sten) att sköta om krävs ordentlig rengöring efter frukost.

Andra tog det bara lugnt i skymundan. Här en ensam svan och två gäss. Det var allt från Tysslingen för min del.

Hälsningar Lena

Tysslingen i annan tappning

Jag tog en semesterdag och begav med till Tysslingen i torsdags. Väderutsikterna var varierande och det såg ganska lovande ut när jag kom fram, även om det var mycket moln så regnade det inte.

Jag körde direkt till tornet och tittade ut över landskapet. Det var en hel del vatten och väldigt kladdigt, en rejäl kontrast till sol och frost som Ing-Marie hade ett par dagar tidigare. De ser kanske inte ut som att det fanns så många svanar, men de är utspridda på denna bild. Det tutades och trumpetades oavbrutet. 

Från tornet kunde man se att det låg en del is kvar på sjön och att det just då var en hel del svanar som höll till därute. 

Här kommer middagen. Då går de värdigt åt sidan för att sedan återvända och se vad det var för godsaker som serverats.  

När traktorn kört några vändor och lämnat började allt fler svanar flyga in och landa. De lyckades alltid hitta en plats att gå ner på fast det var trångt på vissa ställen och de kräver en viss landningssträcka på marken.

Eller så kom de in mot tornet, gjorde en loop och landade i vattnet. 

Det gick att få fina speglingar om man stod en bit upp i tornet. Det var nästan vindstilla. 

Den typen av väder jag hade och det mjuka ljuset inbjöd till att testa långa slutartider på de inflygande fåglarna. Här kom det tre stycken tillsammans med en gås. Tid 1/30s.

Jag försökte följa dem på väg in mot matplatsen och testade olika tider (1/40s). 

Det fick bli en och annan ensam svan också. Jag försökte hela tiden få huvudet så skarpt som möjligt, men med 1/20s ska man ha tur.

Det kom också fåglar flygande längre ut över landskapet (1/50s).

Jag hade gott om tid och det fanns gott om flygande sångsvan, 1/60s.

Det blev väldigt många bilder och nästan alla gick förstås i papperskorgen, men den här gillar jag (1/40s).

Mot den bruna vassen kan de bli så här, 1/25 s.

Det blev också en del bilder då de landade på vattnet. Tyvärr var det då ofta andra fåglar runt omkring som "störde" (1/60s).

Huvudena är väldigt suddiga men jag gillade den här röriga bilden ändå, de blev mycket skvättande när fyra stora svanar landade (1/50 s).

De surfar på fötterna och kanar sedan en bra bit på bröstet innan de stannar av (1/50s). 

Efter middagen gav de sej av ut på sjön igen, där de tillbringade natten. Jag åkte till ett motell och gjorde en första grovrensning av bilderna. Tyvärr fick jag ingen soluppgång heller, men det var dimma nästan morgon och det får komma i ett annat inlägg. 

Hälsningar Lena

Hönan också

För en månad sedan hade vi ett nytt tomtkryss i form av stilig fasantupp. Den vågade sej inte riktigt in till någon matning men tittade i alla fall upp bland rhododendron. Jag har inte sett den sedan dess men vi har hört en tupp några gånger på helgerna sedan dess. I morse när jag precis skulle göra mej i ordning för att åka till jobbet kom min sambo och sa att det är en fasan i trädgården. Jag hämtade kameran och då hade den redan förflyttat sej från baksidan upp på altanen och var utanför köksfönstret. En höna denna gång.  

Hon verkade inte det minsta blyg utan stegade runt och plockade de enstaka frön som var spridda på marken (det som fanns kvar). Vi måste ju ge oss av och då försvann hon bakom växthuset när vi kom ut. Vi strösslade ut en del skalade solrosfrön på altanen. Om hon inte kom tillbaka skulle ju koltrastarna äta upp dem.

När jag kom hem vid halv sex idag såg jag spåren i snön. Typiska avtryck efter en hönsfågel och större än några andra spårstämplar från fågel som vi haft i trädgården. Det var ganska många spår, så hon kanske hade en väninna med sej. I morgon jobbar sambon hemma så han får hålla lite koll. 

Hälsningar Lena