Fotofika i Korsheden med utställningsbonus i Ludvika

Idag var det dags för ett besök i Ludvika och Björns utställning på biblioteket.

Ewa var på plats och vi njuter av Björns fina naturbilder....

...det är de små detaljerna som gör det och vi konstaterar att Björns val av papper för sina utskrifter är värd varenda krona.

Björn visar också en samling gamla bilder från Ludvika. Ni som läser bloggarna känner igen flera av bilderna men texterna till dessa bilder går bara att läsa i Ludvika bibliotek. Kombinationen bild och text är underbar.....åk förbi detta ställe om ni har tillfälle, läs och titta. Ludvika har gratis parkering utan för bussterminalen......en perfekt dagsutflykt.    

Vi sammanstrålade sedan vid Björns stuga i Korsheden, lika mysigt som det brukar vara och han kan verkligen konsten att bjuda på både mättande lunchgott och fikasmaskens samt avrunda med jordgubbar, glass och grädde. Kaffet och samtalet flödade..... 

...vi hade mysigt tillsammans även om vi snuddade vid rätt tunga ämnen emellanåt....

För mej var det extra roligt att träffa Marianne (Bengtsson-Rosander). Jag vet ju att hon fick en ny njure och att allt gick bra men att mötas IRL och träffa en sprudlande Marianne som utstrålar livsglädje och energi är ändå en speciell känsla.

Hon berättar om sin upplevelse och igen lämnas oberörd. Vi ses snart i Säter om allt går enligt planerna :-) 

Jordgubbarna sitter perfekt efter smörgåstårta och goda bakverk :-)

Jag duellerar med Ewa och inser att jag måste åka hem för helgen har knappt börjat. Vi ska till Bullerö i morgon bitti och mycket ska hända innan dess :-)

Hälsningar Lena

Kellie möter Specs

Det här är Kellie, golden retriever 13 veckor. Vi träffades på lunchen igår utanför jobbet tillsammans med två av mina kollegor samt två vuxna labradorer.

Specs var en av de vuxna hundarna men han är bara drygt ett år så riktigt vuxen är han inte. Kellie är både nyfiken och lite försiktig i mötet med den stora gula hannen.

Specs tyckte att den lilla gula fröken är väldigt intressant men mattes varnande ord om att ta de lugnt får honom att stilla sej en aning.

" - Du anar inte hur mycket kul bus jag kan lära dej lilla fröken..."

" - OK....kompis?.....- OK. "

" - Jag kan viska en hemlis om du vill? Jag har listat ut hur man klättrar in i hönshuset och plockar ägg som dessutom är jättegoda att äta. "

Den lilla valpen har redan visat prov på hur den kan hitta mat på egen hand.

" - Ja det är OK om människor klappar dej på huvudet, det betyder bara att de tycker om dej och inte orkar böja sej så mycket. "

" - Om du säger det så.....jag litar på dej... "

" - Psst........"

" ...............matte säger !.......................det är jätteviktigt att komma ihåg! "

Sedan gick vi ner till Fyrisån och de båda labradorerna försökte ivrigt övertyga den lilla valpen att ingenting kan vara bättre än ett bad när det är 28 grader varmt. Den blötte sej upp till magen....men det är nog bara en tidsfråga innan den förstått tjusningen med vatten. 

Hälsningar Lena

Brännmanet

Under midsommarhelgens dyk på Väderöarna stötte vi på några riktigt stora brännmaneter. I trådarna simmade ofta ett gäng vitlingyngel. Brännmaneter äter små fiskar som den bedövar med nässelkapslarna som sitter på trådarna. De små vitlingarna har dock kommit på ett sätt att skydda sej med hjälp av manetslem, vilket gör att de kan leva relativt skyddat inne bland de brännande trådarna.

Det är en utmaning av fotografera de små fiskarna då de för det mesta inte vill uppehålla sej på rätt sida av maneten dvs de är alltid på "baksidan". Om man råkar vara två fotografer kan man överlista dem ibland. Manetens trådar har också en tendens att vara "överallt", ofta som ett virrvarr åt olika håll.   

Här har vitlingarna samlat sej under manetens stora klocka. Lampan ser lite konstig ut för det råkade vara ett språngskikt i vattnet där allt blev mer eller mindre blurrigt. Djupet är inte mer än 5-7 m.

Dykaren bakom maneten ger lite perspektiv på hur stor den faktisk är. Ni ser också var det är troligt att dykaren kommer att bränna sej på trådarna när maneten gör en helomvändning. Det svider bra på överläppen.

Solen strålade och det ger fina effekter, men kan vara knepigt att få till. Min 7D mk II hanterar solljuset betydligt bättre än den gamla 7D som min sambo dyker med.

Jag kom hem med hundratals bilder på maneter med vitlingar, men det var den sista bilden jag tog på hela helgen som blev bäst.

Hälsningar Lena

Sol och sälar

Enligt flera års tradition firade vi midsommar i Hamburgsund och gjorde dagliga utfärder till Väderöarna för att dyka. Det blåste en del på fredag och gungade även lördag, men solen sken på oss när vi väl kom ut till havs. 

På lunchen mellan dyken låg vi i en naturhamn där det är tillåtet att vara även när sälskydd råder. När vi sakta nosade oss in mot den specifika ön låg det sälar på var och varannan klippa.

Jag har mängder med bilder på sälar men kunde förstås inte motstå dem...

Sälungar av varierande storlek ligger och myser i solen med och utan mammor.

Alla bilder är tagna med 400 mm och de är dessutom beskurna, dvs vi höll ett rejält avstånd till sälarna för att inte störa dem.

Trots att det fanns mängder med säl i området är det mycket ovanligt att man ser dem under ett dyk. Vi dök visserligen inte precis på denna plats, men även om vi hade gjort det hade chansen varit liten. 

En tjej som snorklade på lunchen hade turen att ett par sälar simmade förbi under henne. De är visserligen nyfikna men håller också ett rejält avstånd och då är sikten sällan så bra att man hinner se dem.

De kommer dock ganska nära våra båtar för att spana på oss. Den här är bara några meter från klipporna där jag satt och tittade på tobisgrisslor.

De små svartvita tobisgrisslorna kom också rätt nära....

....tills en säl skrämde upp dem....

....och de för en gångs skull flög nästan åt rätt håll, dvs snett mot fotografen.

Svart och vitt är dock inte helt lätt i skarp sol.

Men det var ju midsommar och vi hade en mysig lång lunchvila mellan två härliga dyk. Mer om dessa en annan dag.

Hälsningar Lena

En titt i barnkammaren

Promenerade runt Råstasjön idag för att kolla hur det står till i barnkammaren. Grågässens telningar börjar bli rätt stora.

Attans vad svårt det kan vara att beta av de tunna gräsen när det blåser....

Ett svanpar hade ungar men vinkeln och ljuset för fotografering var bedrövligt.

Vi såg en del sothönsfamiljer med småttingar. De flesta på långt avstånd. Vilken frisyr de har!

Gräsänderna är stolta mödrar och här kommer ett litet gäng med förvånansvärt bra fart på de små simfötterna.

En annan gräsandsfamilj med enbart tre småttingar.

Den här skrattmåsungen har kanske passerat det gulligaste stadiet, men det fanns en upprörd förälder som brydde sej väldigt mycket när jag tog denna bild. Den cirklade strax ovanför mitt huvud och skrek oupphörligen.

De här unga skrattmåsarna har börjat testa vad de ska ha vingarna till. De övade rätt synkroniserat.

En ensam gul gässling som det var svårt att avgöra vem den hörde till. Det fanns en kanadagåshybrid i närheten men jag vet inte om de får avkomma. Den hade inga syskon och verkade lite ensam. Det brukar vara betydligt fler gässlingar men de 20-tal kanadagäss vi såg på promenaden hade inga småttingar. Tidigare år har vi sett stora familjegrupper med ungar och vuxna fåglar, men de kanske höll till vid Lötsjön just denna dag.

Hälsningar Lena