Strömstare och fotomässa, ett bra sätt att inleda helgen

Eftersom helgen var helt uppbokad bestämde jag mej för att ta ledigt idag för att spana efter strömstaren om vädret tillät, samt besöka fotomässan.

Det var mörkt och mulet när jag kom till Ulva Kvarn men det regnade i alla fall inte.

Det tog sin tid men till slut dök de upp. Jag tror att det var fyra strömstarar som visade sig. Tyvärr var ljuset väldigt dåligt när man bara har bländare 5,6 som bäst, men jag fick njuta av att se dem dyka i det strömmande vattnet.

Nästa anhalt för dagen var Fotomässan och jag blev mycket imponerad av mosaiken i Fotosidans monter. Min bild gör den inte alls rättvisa. Den var oerhört läcker och fascinerande att se både nära och på avstånd.

Väldigt trevligt att träffa en del fotovänner t ex Marianne från Fagersta.

Några fotofika-entusiaster var också där.

Välkänd foto-flanör.

Jag hade tänkt åka hem och riktade kameran ut mot utställarna för att få några översiktliga bilder. Då kastade sej den här mannen in i bild :-)

Så jag blev kvar i en stund till i det trevliga sällskapet. Träffade också Roffes husse precis innan jag gick, känt bloggprofil här på sidan. Det var fotomässan för min del.

Ha en bra helg allihopa

Lena

Fågel, fisk och "mitt-i-mellan" !

Den lilla randiga doppingungen som åkte snålskjuts på föräldrarna i sommar är fortfarande lite randig, men klarar sej nog ganska bra på egen hand nu. Den fick i alla fall en fisk när jag stod och tittade på den.

Den rödaste simpa jag någonsin sett i svenska vatten. Tyvärr  framför en "rosa" sten men de går ju inte att flytta på dem bara en liten bit. Det finns riktigt färggranna fiskar här hemma också.

Dagens "mitt-i-mellan" heter Tyson och är minst lika kaxig som han ser ut. Bara det inte är för mycket barr på marken och annat som sticks.

Ha en bra kväll alla

Lena

Ibland fungerar det att hoppa

I morse gick solen upp 07:54 i Knivsta, fast den syntes inte till och det var halvmörkt med regn i stort sett hela dagen. Så här såg det ut för någon dag sedan...

En lokal pöl som jag kan åka förbi innan jobbet, men snart inträffar soluppgången för sent för att det ska hinnas med.

Det var frostigt och helt stilla. Normalt älskar jag platt vatten, det ger utmärkta förhållanden för dykning, och fina speglingar...

Men efter en stund tyckte jag det var nästan för stilla och började testa med att hoppa lite på bryggan för att få mer liv i bilderna.

Genom att först stå helt stilla och sedan hoppa några gånger kunde jag få en kombination av blank yta och yta med små vågrörelser.  Det var för tidigt på morgonen för att min hjärna skulle kläcka idén att kasta i en sten....(som var ett förslag då jag visade bilden ovan i en pool).

Jag hoppade på en stund men det första magiska ögonblicket hade passerat och det började dessutom blåsa en del. Jag gick tillbaka till min bil.

Passerade några stora stockar som var klädda i frost. De får avsluta dagens inlägg.

Hälsningar Lena

Finns det gulliga djur i havet ?

Jag fick en kommentar förra veckan om att så värst gulliga är inte djuren under ytan, och en del ser t o m förskräckliga ut. Jag utlovade då vissa bevis för att det finns gulliga djur under ytan och individerna i dagens inlägg kan kanske platsa i den kategorin. Det får ni avgöra själva.

Just vid denna tid på året stöter man på mängder med sjöharar om man dyker på västkusten t ex ute vid Väderöarna. Sjöharar är bakgälade snäckor men de bär inte ett stort synligt skal på ryggen, som man kanske föreställer sig att snäckor gör. Den art som man ser i svenska vatten är brun eller rödbrun och blir några centimeter lång. En del ser ut att ha högtflygande planer då de sträcker ut sej till sin fulla längd i strömmen.

Sjöharar har ett stort huvud med fyra utskott, varav de bakre ser ut som öron. Det är de inte utan utskotten har mera med avsmakning att göra och de innehåller en typ av smaksensorer. Mera näsa än öron sålunda. Denna ser ut att fundera över om fisk kan vara värt att prova, men de äter inte fisk utan håller sej till alger.

Det här ser mera ut som mat för en sjöhare. Ögonen syns tydligt men de har dålig syn och uppfattar antagligen mest skuggor. Men man kan absolut få en känsla av att de tittar på en.

Den här ser ut som att den blivit ertappad med nosen i "kakburken", eller åtminstone med någon annans godaste matbit i munnen.

Sjöhararna är hermafroditer, alla individer kan bli både mamma och pappa. När äggen kläcks får de små klara sej själva, så bilderna är inte riktigt vad det ser ut att vara. Alltså är det inte en mamma och pappa som kramas på bilden ovan, medan småttingarna tittar på.

 De små pockar inte på föräldrarnas uppmärksamhet....

 ....men det är lätt att tro något annat. Den stora puffade nämligen ömsint på de två små.

Det här kan kanske vara två små som bråkar om samma bit mat, men det är inte en uttröttad förälder som sitter mellan dem.

Det fina med sjöharar som motiv är att de rör sej mycket långsamt och man kan låta fotosessionen ta lite tid. Testa lite olika inställningar medans de mumsar på.

En del ser bara så lyckliga ut, där de sitter bland snäckskal, mat och mängder med polare. Några gullighetspoäng kan de väl i alla fall få.

Hälsningar Lena

THE CROW

Vi gick Hjälsta runt idag och det var en rejäl promenad på ca 8 km, bitvis mycket lerigt. Fågellivet var ytterst sparsamt men solen strålade hela tiden och det var en fin dag. Fotomässigt var det nog en kråka som bjöd på de finaste poserna.

Skön söndagkväll alla fotovänner, i morgon börjar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena