Stora fåglar på hemmaplan

En frostig morgon som lovade sol och jag lyckades övertala min sambo att åka till en av mina favoritpölar och ta en promenad. Han fick gå två varv för jag blev lite upptagen emellanåt...

Precis där vi började gå kom tre svanar flygande över vattenytan med de stora byggena i bakgrunden. Solen hade precis börjat komma upp över hustaken och vassen färgades guld.

Svanarna svängde av och flög ut över sjön, deras sjö...som en oas mitt i förorten omgiven av höghus.

Det här är verkligen en plats att vara rädd om.

Svanarna blev en överraskning för det var ju egentligen dessa distingerade fåglar jag kommit för att spana efter.

De stod ute på den tunna nya isen. Vassen i bakgrunden blev väldigt skarp av den låga solen så jag provar också en beskuren variant.

Samma som ovan fast utan vass.

Den tunna isen bjöd på fina speglingar.

På andra sidan sjön, i solen, satt en hel rad med hägrar och putsade sej.

När vi vandrat sjön runt hade solen nått lite högre på himlen och då fick jag även en flygande häger. Inte illa för en promenad bakom Friends arena (och det här var bara en bråkdel av vad vi fick se).

Hälsningar Lena 

Dokumentär naturfotografi

Igår var jag på ett föredrag med Mats Wilhelm från Naturfotograferna på Uppsala fotografiska sällskap. Han visade oerhört fina naturbilder med såväl landskap som fåglar och andra djur. Det var bara vinterbilder och alla var tagna runt Uppsala med omnejd. Ett tydligt budskap blev sålunda att för den naturintresserade finns det väldigt mycket i ens närhet och bara för att det är vinter och dagarna kortare är det inte sämre (bara kallare att vara ute).  

Mats presenterade också Naturfotografernas sätt att se på  dokumentära naturbilder och vad som är OK att göra i efterhand på en sådan bild. Egentligen kan man göra vad som helst med sina bilder bara man talar om vad man gjort. Om man dock vill kalla bilden dokumentär finns det vissa begränsningar man nog ska hålla sej inom och N har sitt eget "regelverk". Som hobbyfotograf gör man förstås som man vill men att tala om vad man gjort med bilden tycker jag personligen är vettigt.

Vi avslutade kvällen med att flera medlemmar visade bilder på temat dokumentära naturbilder och diskuterade allt från matning av djur till att fotografera i hägn och nationalparker mm.  Ett mycket lyckat arrangemang.

Eftersom jag definitivt anser att en fotoblogg ska innehålla bilder avslutar jag detta inlägg med några bilder från Saltströmmen. Så här kan det gå när man bara ska göra sig av med lite fiskrens. Bilderna är dokumentära enligt Naturfotofgrafernas regelverk och omanipulerade enligt fotosidan definition. De får tala för sig själva.

Man kan ju förstå varför det är förbjudet att kasta i fiskrenset vid bryggan.

Ha en skön helg

Lena

Tre gamla herrar...

Fågel...

Fisk...

....och mitt-i-mellan.

Ha en bra kväll

Lena

Inte så lätt som det ser ut.....

" - Nu har jag spanat på den där staren i flera dagar. Det här kan väl inte vara så svårt..."

" - Gluuurg.....Host !

" - Måste hämta andan....host....hur beter den sej ?"

" - Nytt försök. Undan med dej,  jag har bra tag med foten nu! "

" - Snacka om uppförsbacke ! Man får ju simma som en gnu! "

" - Jag tycker den här lilla hyllan ser bättre ut. De vet ändå inte vad de ska göra när de kommer fram till luckan däruppe."

Hälsningar Lena

Kamikaze-staren

Den ser väldigt prydlig ut med sitt vita bröst då den sitter på en sten i strömmen. Den här sjöng dessutom av hjärtans lust.

Men det är ju i det verkligt strömmande vattnet som den uppvisar sina oslagbara överlevnadskonster. 

Det här är en bra sten att utgå ifrån verkar det som.

Serietagning med hög hastighet. Pytt ! Den lilla kamikaze-fågeln är snabbare än så. 

På väg tillbaka till stenen för att göra om hela dyket igen. Det blev många bilder.

Kort paus på en sten. Den brukar sitta här kan man anta, med tanke på de vita fläckarna.

 Sedan flyger den lilla kamikaze-staren upp och sätter sej på krönet, där det strömmar som mest. I det här ögonblicket önskar man att man hade det värsta teleobjektivet, men där står jag med mitt 300 mm. Bilden är sålunda kraftigt beskuren, brusreducerad, uppskärpt och allt vad jag kunde göra.

Ni kan säkert förstå var den lilla staren är nu...Efter det här dyket kom den upp flygande, men det blev tyvärr alldeles för suddigt.

Sedan slår den sej ner där det är lite lugnare vatten, men den är fortfarande badsugen.

Den avslutar med några fina svanhopp ut i det skummande vattnet.

Hälsningar Lena