Frogfish

I gårdagens inlägg hade jag med en bild på en frogfish. Den är knepig att se så jag letade fram en till, tagen 2005 med min första kamera för undervattensfoto, en Olympus C5050.

Att jag lyckades få denna på bild berodde nog på att den satt alldeles stilla och litade på sitt kamouflage, trots att den till stora delar är vit. Ögat är till höger och man kan se munnen strax under, stjärtfenan är till vänster och når ända fram till kanten på bilden.

En annan intressant kamouflerad fisk från samma resa är denna Beaufort´s crocodile fish. Den är ganska stor men försvinner effektivt i sanden.

 När jag bläddrade runt bland de gamla bilderna från Filippinerna hittade jag även dessa granna räkor med gröna ögon. Ett annat motiv som fungerade hyfsat med den lilla kameran och enbart den inbyggda blixten. Minns att den tog en evig tid att få igång och att det var en väldans fördröjning från det att man trodde att man tog bilden, till det att kameran faktiskt gjorde det.

På något sätt lyckades jag i alla fall ta en bild av denna "cow fish" , trots att den simmade runt. Den får mej in på helt ovetenskapliga tankar som att del fiskar bara har till uppgift att simma omkring och vara söta.

Hälsningar Lena

Kamouflage

Precis som på land så finns det djur under vatten som använder sej av kamouflage för att inte synas. Det kan vara både ett sätt att undkomma rovdjur och ett sätt att jaga egen föda.

Både i svenska vatten som ovan och i Medelhavet, nedan, så är plattfiskar på sandbotten ett bra exempel på fiskar som är mycket svåra att upptäcka.

Bara om man simmar långsamt och vet att de borde finnas där kan man hitta dem.

Båda bilderna ovan visar en väldigt vanlig simpa som man ofta ser på västkusten. Dessa syns främst för att blixtarnas ljus framhäver dem, väldigt ofta simmar man förbi dessa och märker dem inte alls.

En vacker simpa från Kanadas västkust. Även om de gula fälten sticker ut på den rosa bakgrunden är den svår att upptäcka.

Ytterligare en simpa i Kanada som jag inte såg förrän jag var mycket nära och egentligen hade fått syn på ett annat motiv. Det här är dessutom ingen liten fisk. 

Det här är ett exempel på ett ännu större djur som är en mästare i kamouflage. Återigen gör blixtljuset denna mer synlig. Annars ser detta ut som en stor sten med samma brunrosa påväxt som alla andra stenblock runtomkring. Det här var en gammal bläckfisk av arten Giant pacific octopus, som hade armar som var ca 2 m långa. Bläckfiskar kan både byta färg och ändra textur på huden för att smälta in i omgivningarna.

 I tropiska vatten finns mängder med fantastiska exempel och jag har valt en mästare på sista bilden. Fisken ovan kallas frogfish och jag vet att jag fått exemplar utpekade för mej som jag ändå inte kunnat se. Det här är heller ingen liten minifisk utan ett exemplar på ett par decimeter.

 Det var allt för denna gång

Lena

Snells fönster

Under bra förhållanden kan en dykare som tittar upp mot vattenytan se en rund bild av det som finns ovanför ytan, från horisont till horisont. Fenomenet kallas för Snells fönster (Snell´s window) och är en effekt av ljusets brytning genom vattenytan. Runt fönstret blir det ofta helt mörkt eller möjligen att man ser reflektioner av det som finns under ytan. Om vattenytan ej är helt stilla uppstår oregelbundna mönster ffa i fönstrets kanter.

Så här kan det se ut om man utnyttjar denna effekt vid undervattensfoto och förstärker med en livboj. Bilden är tagen i en pool med blå mosaik och en palm vid kanten.

 Då solen äntligen tittade fram lite i söndags och jag ville fortsätta experimentera med "fönstret" så åkte vi till en badplats utanför Uppsala. I det mörka vattnet och med några löv på ytan kan resultatet bli ungefär så här.

En beskuren variant på bildexemplet ovan där jag valt att bara nyttja delar av fönstret. Alla bilderna ovan är tagna med en Canon 7D, Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på 10 mm) och dubbla Ikelite DS 125 blixtar. Ingen av bilderna krävde någon dykutrustning utan jag har bara hållit kameran under vatten och tagit bilder rakt (eller nästan rakt) upp.

Hälsningar Lena