En skånings funderingar i fotograferingens snåriga skog free counters

Eric Clapton och ett gäng bluestolvor

Igår kväll var det konsert i Malmö Arena. Eric Clapton och Steve Winwood gästade Percys bygge, plus cirka 15000 till. Eric Clapton har varit min husgud i många år när det gäller gitarrspelande, så att få se honom live var ett privilegium.

Många härliga låtar  framfördes, både Claptons och Winwoods egna, men även Buddy Hollys "Well All Right", Jimi Hendrixs "Voodoo Chile" och Ray Charles "Georgia On My Mind".

Kvällens höjdpunkter var när Clapton framförde Crossroads och Cocaine gött rockigt och "Layla" akustiskt,  och Winwood rev av "Gimme Some Lovin'" med hela Arenan som kör.

Bilderna är tagna med min SonyEricsson C902, därav den usla kvaliteten. Att vi sen satt uppe under taket hjälpte inte till. Men för att se showen var platserna kanon.

Percy har helt klart lyckats med sitt bygge. Det är bara att hoppas att Malmö kan få upp ett lag i Elitserien igen, så att fler får upp ögonen för hur bra denna arena är, både för idrott och konserter.

Sitter nu och avnjuter "Wonderful Tonight" medans jag knappar ner detta. Ska nog ta och gräva fram lite fler av mina bortglömda Claptonskivor och ta en sväng på Spotify för att leta fram några av de grymma låta Winwood körde igår.

Hoppas fortfarande på att sommaren ska förpassa regnet till någon annan del av jordklotet, som behöver det bättre än oss.

Inlagt 2010-06-01 13:08 | Läst 2331 ggr. | Permalink
Visst kan Eric Clapton plinka lite på gitarren, men någon riktigt Bluesgitarrist, det är han inte. Och förresten varför gå efter ån att hämta vatten? Sverige har ett stort antal mycket duktiga Bluesgitarrister som väl mäter sig med Clapton. Till exempel Anders Lewén. Hans minimalistiska gitarrspelande slår Clapton med hästlängder. (Fast jag skulle också vilja se Clapton live :-)
Svar från AndyK 2010-06-02 08:44
Klart att det finns duktiga gitarrister i Sverige, men jag ver inte vad man ska kalla Clapton om man inte kan kalla honom bluesgitarrist.

Det såg lite lustigt ut när Winwood och Clapton spelade "mot" varandra. Winwood fick kämpa som ett djur för att köra samma solo som Clapton körde tillbakalutad, som om han gjorde det i sömnen.

/Andy
Man ska inte ta allt jag säger om Blues på fullaste allvar. Jag triggar lätt, eftersom Blues är den enda musikstil jag står ut med. Blues är för mig en improviserande musikstil, vilket kräver samarbete mellan alla bandmedlemmar, och för mig blir då tanken att alla är lika betydelsefulla. Clapton är en stjärna som uppträder med stjärnstatus, och han tar en enorm plats på scenen. Han personifierar också uppfattningen att Blues är gitarrmusik. Det är det inte. Det finns minst lika många stjärnor på de andra Bluesinstrumenten munspel och piano. Men vad har detta med foto att göra? Jag ber om ursäkt, men jag kunde inte låta bli.
Svar från AndyK 2010-06-02 10:50
Du har helt rätt i det du skriver. Helt klart är inte blues bara gitarr, även om det verkar så ibland. Steve Winwood körde många sköna solon på sin Hammondorgel också, då Clapton bara kompade i bakgrunden och ibland svarade på Winwoods spel.

Måste bloggarna bara handla om foto?
HAMMONDORGEL, fan den glömde jag. Ett klart underskattat Bluesinstrument. Jag ska sluta raljera om en konsert jag inte var på. Men diskussioner om Blues är alltid uppfriskande :)

Om bloggarna bara måste handla om foto? Jag själv har två andra bloggar där jag avhandlar saker som inte är foto-relaterade, och alla mina inlägg på denna blogg försöker jag hålla till fototemat. Så innehållet på denna blogg bestämmer man väl själv. Och om du vill hålla diskussionen på denna blogg till endast fotorelaterade frågor, så ska jag respektera det.
Svar från AndyK 2010-06-02 11:52
Blues över huvud taget är alltid uppfriskande :)

Jag har bara denna bloggen och har inte för avsikt att starta någon annan. Därför tar jag upp ämnen som inte är direkt fotorelaterade här, men försöker så gott det går att ha fotografering som utgångspunkt. Så blev det inte denna gången, ville bara dela med mig av härlig upplevelse.

De diskussioner som dyker upp efter ett blogginlägg är ju det som är det roliga med ett inlägg. Vilka vägar de än tar, om de handlar om fotografering eller t.ex. blues spelar ingen roll. Det roliga är själva diskussionen.