En skånings funderingar i fotograferingens snåriga skog free counters

Pinsamt

Har flera gånger varit sugen på lite gatufotorgafering, men.......

Många gånger resonerar att det kommer säker inte dyka upp något skoj att fota i alla fall så då får kameran stanna hemma. Ibland låter jag kameran vara hemma för att jag har min dotter med och då blir det inte fotat något i alla fall, speciellt om det inte är inplanerat besök på någon lekplats.

Men de gånger jag har med mig kameran är det precis som att det är omöjligt att ta upp den till ögat, känner mig så j***a dum när jag står där och ska fota något som är totalt "ointressant" för andra. De få gånger jag lyckats med lite gatufotografering har varit på de platser där det rör sig mycket turister, då känner man sig mer som en i mängden. Men om jag bara tar med kameran när jag går en sväng på stan så har jag jättesvårt att ta upp den och rikta den mot någon. Det känns som att man inkräktar på deras privatliv, får för mig att de ska bli arga om jag fotar dem. Och fotar jag något udda, t.ex. ett fräckt skuggspel på en vägg, eller ett staket som bildar ett snyggt mönster och någon ser mig känns det som att jag vill sjunka genom marken.

Ni som är vana att gatufota, hur resonerar ni?

Är det för att jag oftast försökt mig på gatufoto hemmavid? Det kanske lättare i stad man inte besöker så ofta (och inte känner så många människor), har prövat detta enstaka gånger men utan lyckat resultat.

Här kommer ett av få lyckade försök...

Oense?

Må sommaren snart vara här!

/Andy

Inlagt 2010-05-12 13:31 | Läst 2158 ggr. | Permalink
Jag kan tyvärr inte ge några tips tyvärr. Men en fråga du bör ställa dig; hur skulle du själv känna/reagera om någon började fokusera på dig mitt på stan?

Att fota döda ting som skuggor, blommor, fåglar, hus och statyer kan du göra ogenerat. De är ingen som bryr sig, de är alla upptagna med sitt precis som du är med att fota.
Svar från AndyK 2010-05-12 20:27
Oftast har jag inget emot att hamna på bild, men jag vet att många andra har det. Det är väl ett av mina dilemman.
Det är möjligt att folk inte bryr sig, men de kollar iaf konstigt.
/Andy
Känner igen mig i din text! Men jag borde ta med mig kameran oftare och lära mig att ta kort på lite vad som helst. Att fota främmande folk på nära håll kommer jag nog ha svårt med dock...
Svar från AndyK 2010-05-12 20:28
Min kamera har haft en lite längre viloperiod nu, dags att släpa med den lite oftare...
/Andy
Det är en vanesak. Visst kan det finnas en känsla av obehag när man tar närbilder på folk, men det är också olika från gång till gång. Vill du på allvar ägna dig åt gatufoto är mitt råd att följa de länkar som finns och både läsa och titta på bilder från genrens stora. Då lär dig att det finns många metoder och många olika motivområden. Du behöver inte gå nära för att gatufota. Bilderna ska däremot gärna ha en knorr, eller vara bra komponerade, eller tokiga, absurda, berätta en historia etc. Att bara plåta människor rätt uppåner tycker inte jag är bra gatufoto. Kolla också i gatufotopoolen, där finns många bra bilder. Hälsningar /Matti
Svar från AndyK 2010-05-17 08:28
Du har nog rätt, det är troligtvis bara en tröskel man ska över.
Sen håller jag med, det ska ju inte bara vara en människa på bild, det ska ju vara något mera som gör bilden intressant, rolig eller tänkvärd.
/Andy
Att själv se någon stå och rikta in sin kamera mot mig skulle kännas en aning obehagligt. Man undrar vad den personen skall använda bilden till.

Tycker inte att gatufotografering är särskilt lockande, men en tripp ner till Västra hamnen i Malmö är att rekommendera. Att fotografera de små gatuhörnen och de konstiga husen kan vara ganska lockande. Eller fotografera Turning Torso i olika vinklar.
Har gjort det som vana att alltid ha med mig kameran ut :)

Mvh Vinnie
Svar från AndyK 2010-05-24 11:55
Förstår hur du menar. Men oftast försöker man ju fota när personerna inte ser (och det man inte vet mår man inte dåligt av ;) ).

Kanske skulle ta en tur ner till Västra hamnen, tror inte jag varit nere där sen jag pluggade till ingenjör på högskolan.

Jag hade också alltid kameran med mig överallt ett tag, men så blev det en jobbig vinter och min dotter har varit lite sjuk och då har prioriteringarna blivit lite annorlunda. Man jag ska nog ta mig i kragen igen och släpa den med mig oftare.