SAMTAL
***
Ibland undrar jag om vi nånsin samtalar med varandra numera. Jodå, visst pratar vi med varandra, vi fikar ihop och snackar, vi byter åsikter med varandra. Fast mest är det ju i sociala medier som fb, fs, Insta vi träffas. Och jag menar såklart inte bara vi här på FS utan vi i största allmänhet.
*
Samtal står för mig för någonting mer än att prata bort en stund. Till att börja med kan man aldrig ha bråttom, det måste finnas gott om tid om samtalet ska ge något. Och viktigast kan inte vara att föra fram sina åsikter, att hävda sin mening, det viktigaste i samtalet är att få veta något om dom man talar med. Att få veta något om vad som hänt sen senast eller få veta något om en människa man inte känner. Inte vilka åsikter hon har utan vem hon är, vilket liv och vilken lott som är hennes. Lyssna är viktigare än att tala, också att lyssna på dom som tar tid på sig, som inte är vana eller kanske inte ens vill tala. I förstone. Att samtala tror jag är nästan lika grundläggande som att andas. Att få dela det som är tungt, svårt eller bittert är att få lätta en aning på bördan, och att få dela det som är till glädje är precis som ordspråket säger, dubbel glädje.
*
På bilden, tagen 1963 eller 1964, samtalar Berit, I:s mamma, med några släktingar till I:s kusin som gift sig dagen innan och på vars bröllop vi varit. Samtalet sker i ett ljust, lite gammeldags rum där solen lyser in, tom mönstret av gardinerna (volanger heter det väl) finns där på väggen. Ändå är ett ljus tänt och hela bilden andas för mig lugn och ro, frid, och gott om tid. Bilden blir liksom en sinnebild för det goda samtalet.
*
*
***
Du har något där. Roskilde kommuns hälsokonsulter har startat ett projekt med ensamma män på +60. Det kan vara män som har förlorat sin fru, gått i pension eller har tappat sitt nätverk av andra skäl. Anledningen till att det är hälsokonsulterna som står som initiativtagare är att ensamma män dör 6-7 år tidigare än kvinnor i samma situation. Samtidigt säger erfarenheterna att män är dåliga på att prata om känslor och de mer intima sakerna. På begäran gick jag med i en sådan grupp. Jag skämtade med att jag var med om det fanns några stycken som var fotointresserade - det var det inte :-) Vi träffas var 14 dag i ett par timmar och fick gradvis en riktigt bra och mycket personlig kunskap om varandra och kan prata om vad som helst. En konfidentialitets- / sekretes kod har avtalats ( ved inte vad det kallas på svenska).
Ditt foto här ger mig intrycket av att de har samma kännedom om varandra - underbar tidbild.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Ledsen att det blev så långt.
Ha de gott.
Jerry
Ha det gott/Stig
Lyssna är fint.
Som yrkesskadad arkitekt kan jag inte låta bli att kolla på rummet. Du skriver lite gammeldags och jag ser blandat. Rumshöjden är stor, alltså gammaldags, men fönstrets nedre del, den med vipphandtaget, är väl från kanske 1954. Sekretär och stolar skulle idag räknas som antika, men då var de kanske just välbevarat gammeldags. Ljusstaken kanske inte är av Lisa Larsson men skulle kunna vara det, kring 1960 var det rätt val.
En familj som var rädd om det gamla men plockade in nytt också.
(Bedårande bild!)
Ha det gott! /Thomas