DET ÄR VACKRAST NÄR DET SKYMMER - LUDVIKA IKVÄLL

***

Han hade alldeles rätt Pär Lagerkvist - det är vackrast när det skymmer. Eller som jag konstaterat så många gånger, det är vackrare efter solnedgången än innan. Och rymden, och ljuset, ger själen ro. Det stora, det mörkblå, den mörknande oändligheten låter själen flyga fritt utan vardagens alla begränsningar. Existensen är oändlig i tid och rum. Och jag, och du, är en del av den. 

*

Förstora (klicka på bilden) så försvinner den vita bakgrunden!

Sjön Haggen mot Ludvika från Snöån i kväll

*

***

VILKA BILDER BESTÅR?

***

*

Ja, vilka bilder är det som består, egentligen? Mitt eget perspektiv är ungefär 65 år och några slutsatser har jag dragit. I samband med utställningen på Ludvika Stadsbibliotek i somras har jag fått några förfrågningar på den bok jag gjort på samma tema - Mitt Ludvika på 50-talet. Eftersom jag haft ett par fel i  den har jag lusläst den igen. Inledningen tycker jag kan vara intressant även utan resten av boken. Så här skrev jag för något år sen och för mig stämmer det alltmer allteftersom tiden går och jag blir äldre. 

*

Perspektiven ändras med tiden. Undrar hur många tiotusen bilder på blommor, vattendroppar, spindlar, landskap, rostiga spikar och okända människor jag tagit, alla med större eller mindre ambitioner att utveckla min fotografi till något mer allmängiltigt. Till skillnad mot familjebilder, bilder på kompisar och flickvänner, bilder från skolan och stan därhemma i Ludvika då. Bara för att så där sextio år senare upptäcka att jag saklöst sorterar bort alla blommor, grässtrån, vattendroppar och spindelnät när jag tittar på mina gamla bilder. Och rostiga spikar. Däremot fastnar jag hela tiden för familjebilderna, bilderna från skolan och på kompisarna, för att inte tala om bilderna på gamla flickvänner. Förstå mig rätt - jag tar fortfarande bilder på grässtrån, vattendroppar och landskap. Men såna bilder har kortare livslängd!

*

Vad jag också ser när jag ser dom gamla bilderna är att dom visar en värld som inte längre finns. Själv har jag på något sätt omedvetet förutsatt att den världen känner ju alla till, det är ju min värld, min verklighet. Så är det inte. Den är borta för alltid och historia. Tanken med den här boken är enkel - att dela något av den världen med flera innan också mina bilder försvinner med mig.

*

Här kommer tre bilder från skolans värld, Ludvika hal, alla från andra hälften av 50-talet

Jan under en rast efter mattelektion 1959. YashicaMat 6x6

*

Leif under tyskalektion 1955, Robot IIa 24x24

*

I väntan på att lektionen ska börja 1959. YashicaMat 6x6

*

***

PRODUCTION CLOSED

***

Tre bilder från Bergslagsgruvan, Blötberget. Gruvan var i gång 1945 - 1965, det är alltså över 50 år sen produktionen upphörde. Och tiden sätter ju sina spår. Men ett kulturminnesmärke är det i mina ögon. 

*

*

*

*

***

FOTODISKUSSION OCKSÅ I LUDVIKA CENTRUM

***

Precis som Gunnar Staland igår berättade om i sin blogg i går mötte jag också valarbetare som undrade vad jag fotade. Mitt möte blev dock bara positivt. Jag var inne i Ludvika och visst, så centralt det går dvs i gamla Rahlénshörnan, var valarbetet igång. Och jag var ju inne just för att hitta lite andra motiv än natur så jag fotade. Den här killen kom fram och undrade i vänlig ton vad och varför jag fotade. Jag berättade och han förklarade varför han frågade. Med bla NMR aktiva i Ludvika vill man ha lite koll på varför man får uppmärksamhet av mitt slag, lätt att förstå. Det blev ett trevligt samtal och vi touchade lite lätt politik också.....Jag fick tom ta en bild där han poserade som förgrund. 

*

*

***

GOLDEN SKIES - LUDVIKA

***

Kvällsljuset över Väsman vid Skuthamn i går kväll var magnifikt. Går inte att motstå.

*

*

*

***