VINTERVÄSMAN

***

Sitter i Korsheden och rensar i bildarkiven. Tystnaden är påtaglig, utanför är det -8 C, gnistrande klart och fullmåne. Nu börjar nog isarna lägga sig, såg redan på hitvägen i eftermiddag de första isbelagda vikarna på småtjärnarna. 

*

Bilden här nedanför är från Ludvika i början av januari för snart två år sen. Promenadvägen utefter Väsman från Hällarna bort mot Skuthamn bjuder på många vyer, här är en.

*

Utsikt över Väsman  en januarieftermiddag för ett par år sen

*

***

FORTSÄTTNINGEN PÅ HISTORIEN OM PAAVO

***

För några veckor sen gjorde jag en blogg om den här bilden och min gamla lekkamrat i Ludvika, Paavo, ni kan läsa den här  https://www.fotosidan.se/blogs/khaladsphotoblog/paavo-1952.htm

*

I den ställde jag många frågor om Paavo, frågor jag aldrig fått svar på, inte förrän jag fick reaktioner på den bloggen. Som jag brukar göra när bloggarna har anknytning till några av de orter som har FB-grupper jag är medlem i, delar jag bloggen med dom grupperna. Den här gången delade jag så klart bloggen med Ludvika-gruppen. Flera gånger har det också lett till kontakter som har varit riktigt roliga. Också den här gången fick jag svar, både på bloggen men också FB-sidan, från alla hans fem hans barn! Jag som inte varit i kontakt med Paavo på typ 65 år fick alltså veta att han har 5 barn och själv finns på ett äldreboende i Ludvika, jätteroligt! Och alla barnen tyckte det var roligt med bilden på pappa och texten. Nästa gång jag/ vi är i Korsheden får det bli ett besök på äldreboendet! Säg sen att det inte är nå´n nytta med bloggen......

*

*

***

BRON SOM RASADE I LUDVIKA......

***

......förra sommaren är nu färdigbyggd och i funktion. Bygget av bron var ju i full gång när man höll på att gjuta broplattan mitt i sommaren förra året när hela stödkonstruktionen gav vika och det fick mycket uppmärksamhet också på riksplanet. Det var nog mer tur än skicklighet att personskadorna blev mycket begränsade.

Kajbron som den heter är ju ingen stor bro, den går över järnvägsspåren norrut från Ludvika. Men den gamla bron som revs något år innan bygget startade var smal och tillät inga möten och var en riktigt flaskhals. Den stora skillnaden med den nya bron märks knappt när man står nere vid spåren och tittar upp, däremot är skillnaden stor för bilister och andra. Nu är det en bred och modern bro med dubbla körfält och separat fält för cyklister och gående. Och utsikten över stationsområdet är fin.

*

Nya bron nerifrån spårområdet

*

Nya bron uppifrån med klockstapeln i bakgrunden

*

Utsikt över stationsområdet

*

***

PAAVO 1952

***

En av mina äldsta bilder, tagen 1952 eller -53, på 120 rullfilm med pappas enkla lådkamera. Kvaliten är låg, både tekniskt och bildmässigt. Ändå förflyttar den mig omedelbart till en värld jag trodde jag glömt. På ett ögonblick är jag 65 år tillbaka i tiden. Allting var annorlunda då, jag var 12 och hade inga referenser, begrep inte och förstod inte att fråga. Jag lekte med Paavo då och då men han hörde inte till dom närmare lekkamraterna. Jag tror inte mamma riktigt gillade att jag lekte med honom, hon sa aldrig något  men jag kommer ihåg att jag kände det. Paavo kändes lite farlig, han var inte som mina andra lekkamrater. Han sa konstiga saker och han gjorde konstiga saker. Tyckte jag som inte begrep. Idag tror jag man skulle säga att han var utlevande. Paavo var adopterad, hans föräldrar var inte hans biologiska föräldrar. Varför var han adopterad? Hur hade han kommit hit?Var han ett krigsbarn som blivit kvar? Kanske hade han inget hem och inga föräldrar att komma tillbaka till? Jag vet inte, men det vara bara sju år sen andra världskriget slutade. Han liksom jag måste ha varit född under kriget.

*

Jag kommer ihåg så konstiga saker. Något år efter den här bilden kommer jag ihåg hur han kommit på att energin alls inte är oförstörbar, som man säger. Han hade tänkt ut ett experiment. Han visste att en mekanisk fjäder som spänns får en inbyggd energi, som tex kan användas för att driva leksaksbilar.. Men, sa han, om man först spänner fjädern och sen lägger den i saltsyra så löses den upp, vart tar då den mekaniska energin från den spända fjädern vägen? Ingenstans, den försvinner, sa han. Och jag sa ingenting, för jag begrep inte det heller. Jag menar, varken vem Paavo var eller vart energin tog vägen.

*

*

Det här var en av de texter jag hade med på min utställning "Mitt Ludvika på 50-talet" i somras. Kanske har jag haft den här på bloggen också, jag minns inte säkert. Men oavsett, det gör inget. För mig är den här sortens texter ett sätt att integrera spridda ströminnen som känns viktiga, integrera dom i mitt nu, i mitt liv och få mina minnen och mina erfarenheter en aning mindre kalejdoskopiska

***

VR - den nya verkligheten

***

Ser att mobilen är på tapeten. Det gäller också mindre orter som Ludvika här. Med full uppsikt på och med mobilen i hand och så hörlurar har hen effektivt pluggat tre av sina fem sinnen, kvar är smak och lukt. Det gäller att stänga ute fågelkvittret och höstfärgerna.........En cigg skulle nog fixa de två återstående sinnena, sen är det Virtual Reality som gäller...... 

*

*

***