FACES

***

Så tittade hon upp ett ögonblick. Hon stod vid köksbordet hemma hos oss på Pirvägen och gjorde äppelpaj. Jag satt vid andra änden av bordet med 99:an och 135:an. Hon är ju van och bryr sig inte, om inte jag säger något. Jag hade satt mig vid fönsteränden så jag hade ljuset bakom mig, dessutom var lampan över bordet tänd så det gav lite extra ljus. På så nära håll och med 135:an och bl 2.0 blir inte ens hela ögonfransen skarp. Bilderna är inte skärpta eftersom det är porträtt. I övrigt 1/320 s  och ISO 800, 1 000 resp 1 250

*

Vilma tittar spontant upp från äppelkaksjobbet ett ögonblick

*

Koncentrerad, helt i sitt eget här och nu

*

Här har jag bett henne titta på mig

*

***

HIGH KEY

***

Färg är mitt spontana förstahandsval  för dom flesta  av mina bilder. Just för porträtt blir det däremot ofta svartvitt. Som vanligt går jag mest på känsla. Ett försök till efteranalys skulle kunna vara att den stilisering svartvitt innebär gör att porträttbilden blir mindre av situationsbeskrivning och mer av - ja, porträtt kanske? Alltså en aning mer av den karaktärsbeskrivning som väl porträtt i bästa fall kan vara. En fundering bara. Jag kan också se att jag gärna gör porträttbilder av barn i svv high key. Jag är fascinerad av barns spontanitet och direkthet, där finns inga baktankar, inga strategier, inga manér. Lätt och ljust alltså..... 

*

Lovisa 10  Korsheden för nån vecka sen

*

***

LOVISA 10 OCH ZEISS-135:AN

***
Oftast tar jag fram 99:an när det är dags för något som liknar porträtt. Egentligen är det inte kameran jag är ute efter utan Zeiss-135:an. Den har ju A-fattning och passar 99:an utan adapter, den sitter dessutom nästan alltid just där, på 135:an. Jag har adapter så den funkar på A7RIII:an också men skönt att slippa byta objeytiv, det gör jag för det mesta flera gånger om dagen ändå. Här Lovisa 10, på besök med mamma Annika

*

Lovisa 10. A99 + Zeiss 135. 1/250 s bl 4 ISO 800

*

***

DÄREMELLAN ETT LIV

***

*

Dag, Sigbrit och jag. Dag och jag är kvar. Jag gissar på 3, 10 och 7 år, i så  fall 1947. Jag ser att jag har min Montydress på mig, vet att jag var väldigt stolt över den.

*

Nästan 80, taget idag med 24 mm och utsträckta armar så näsan blir stor......

*

***

MED 135:AN PÅ NÄRA HÅLL

***

135:an är många gånger lagom för porträtt. Sitter man vid ett lunchbord är den i längsta laget men häromsistens provade jag lite ändå. Man kommer ju nära intill så att säga, hoppas ingen tycker det är närgånget......Några satt ju bra till och kom med flera gånger.

*

*

*

*

*

*

*

*

***