BUKETTAPLARNA I KORSHEDEN

***

För sådär 10-12 år sedan tog vi med ett tiotal små skott av bukettapel, skott som fåglarna spridit hemma i Finspång, upp till Korsheden. Det känns extra roligt nu när vi tagit ner alla dom äldsta bukettaplarna i Finspång. Skotten stod i en hink med vatten en vecka minst, kanske två, innan dom kom i jorden. Ändå tog dom sig, nästan alla. När jag kom upp i går eftermiddag kunde dom glädja mig, trots att oktober nästan är slut hade dom inte tappat sina vackra blad. Och miniäpplena var såklart också kvar, dom brukar glädja alla fåglar till långt in på vintern. Hemma i Finspång lockade dom alltid till sig sidensvansarna ett par gånger  om året, här är jag inte tillräckligt ofta på vintern för att veta, men säkert finns dom också här ibland. Jag har svårt att tänka mig ett mer tacksamt trädgårdsträd än bukettapel. På vårarna blommar dom med intensivt vita blommor, på hösten kommer dom vackraste bladfärger och så frukterna som drar fåglar nästan hela vintern.

*

*

***

GULLRIS I SLUTET AV OKTOBER

***
Ofta har jag stått och beundrat  gullriset nere vid Spången. Den vackra gula färgen lyser upp under sensommaren och det lika vackra namnet är inte svårt att förstå. Så här i oktobers sista skälvande dagar är det fortfarande vackert om man gör sig besvär att titta närmare. Första ordet solidago i det latinska namnet solidago virgaurea betyder fast, hel och syftar på växtens förmåga att läka och hela sår. Det har jag inte provat men litteraturen verkar övertygande, det kommer jag prova vid tillfälle. 

Önskar er en trevlig lördagskväll från Korsheden!

*

*

***

KVÄLLSLJUS ÖVER BARKEN

***

Fotat från Spången förstås. Där går jag i stort sett varje dag när vi är i Korsheden. Den här bilden är från 10 augusti. Genom hela sommaren var det gott om vackra molnformationer. 

*

*

***

BYN SOM FÖRSVANN - ÖVRE STARBO

***

Man får hålla god uppsikt för att hitta den gamla vägskylten där det står Öfre Starbo. Redan ute på den den ganska smala landsvägen från Gubbo upp mot Schisshyttan blir det nu ännu smalare. Likaså redan långt inne i Bergslagsskogarna är det dock nu bara en kilometer fram till Öfre Starbo. Jag har varit där förut och fotat , det kan ni tex  hitta (här ).  Jag gillar slaggstensbyggnader och här finns en vacker byggnad. Det är den gamla mekaniska verkstan. Inte så gammal förresten, den byggdes 1913. Såklart blir det lite bilder på den igen

*

Efter att varit där för några dagar sen började jag fundera på var själva bruket låg, hyttan alltså. Man bygger ju inte en mekanisk verkstad om det inte finns en industriverksamhet som skall betjänas. Så jag började leta på nätet........

*

Här ligger den mekaniska verkstaden, byggd 1913. Omgiven av ängar och björkar på framsidan och med skog bakom

*

Ganska strikt arkitektur, här sedd rakt framirån

*

Man har på ett vackert sätt blandat slaggtegel och slaggsten

*

Så här ter det sig på något längre avstånd, här kan man se lite av skogen bakom

*

Här ser man gaveln, skogen på förra bilden ligger till höger utanför bild här

*

Här ser det lite annorlunda ut, bilden är tagen för exakt 100 år sen, 1921. Till vänster ser ni mekaniska verkstaden, ni kan jämföra gaveln på bilden huset i bilden innan, den ser sig väldigt lik ut. Men här finns ingen skog till höger, här ligger bruket.

*

Inte bara bruket förresten, här ligger dalgången öååen med både bruk, vägar och privathus.

*

Idag är det det här jag ser när jag försöker titta ut över samma dalgång

*

Och folk fanns det ute i bygderna, den saken är klar. Här stod det Starbo bruk, kan inte garantera att bilden är just från Övre Starbo

*

När jag var där förra veckan fanns inte en människa inom synhåll någonstans. Nånstans i skogen i närheten satt en korp och kraxade ihärdigt, till sist kom jag lite för nära och den lyfte och seglade iväg

*

Själv satte jag mig i bilen och rullade nerför den lilla anslutningsvägen medan jag tänkte att för hundra år sen sjöd hela trakten av liv, hammarslag hördes i dom flesta av byarna, hästforor med kol ved kom i tät följd, stugor och torp var bebodda. Så fort det ändras. Hundra år är inte så mycket. När den första av de gamla bilderna härovan togs 1921 är det 19 år tills jag kom till världen....

*

***

UTEFTER SAXEVÄGEN....

***

....finns alltid något att se. Vackert landskap till att börja med , men också djuren och gårdarna. Jämfört med Östergötland, inte minst Linköpingsslätten, är jordbruk och djurhållning småskaligt. Inte bara lagårdarna med sin slaggstensgrunder utan också djurhållningen och sättet att bruka jorden för mina tankar ofta tillbaka i tiden. Små gårdar och begränsade resurser. På något sätt gör det mig gott att se hur det gamla lever kvar.

*

*

***