100/44 - SPÅRLÖST

***

Fullt upptagna är vi nästan jämt

med att göra viktiga saker (tror vi)

Vi fyller våra förråd

med allt det vi behöver (tror vi)

Likaså samlar vi också på kunskap

för att bli lite klokare dag för dag (tror vi)

Så sätter vi våra märken där vi kommer åt

och gör bestående insatser för framtiden (tror vi)

*

Sanningen är att vi vandrar  lika spårlöst

som en fågels flykt över himlen

och att vi ristar våra märken i rinnande vatten

*

Istället är varje ögonblick fullständigt i sig själv

och inget behöver förbättras eller ens kommas ihåg

för nästa ögonblick är ju också

lika fullständigt i sig själv

*

*

***

100/6 - FACES

***

Såklart kan man använda blixt också, ibland. Det finns inget man inte får göra så länge det blir bra. Tycker ja(g).

*

*

*

***

ÅH, VILKEN MJUK SKÖN RYA, PERFEKT FÖR MIG....

***

Ibland halkar jag in på gamla mappar och hittar bilder jag inte tittat på på länge.  En nöjd och glad Vilma, 7 månader 2008. Och eftersom jag inte bloggade då passar jag på nu. Och ryan har I:s mormor Engla knutit. Den ligger förstås fortfarande i vardagsrummet.

*

*

*

*

***

SLEEPING TOGETHER

***

*

*

***

MÄNNISKOR PÅ TÅG

***

Jag gillar tåg. Dvs jag gillar att åka tåg. Bekvämt och snabbt och med mycket "egentid".  Den här gången skulle jag ner till Göteborg för styrelsemöte. Och "stora" kameran fick följa med som då var en Sony A700, med min gamla Minolta standardoptik 50/1,4 

*

Ni vet hur det är, man kommer in i vagnen, ser att det är ganska mycket folk och jag kan  känna mig aningen obekväm innan jag hittar min plats. Så ser jag den, slår mig ner och det tar inte många minuter innan det känns avkopplat och bekvämt

*

"Min" vagn är ganska välbesatt

*

Underlaget för mötet hade jag redan gått igenom så jag kunde ägna tiden åt annat. Och alldeles naturligt börjar jag lyssna på sorlet och känna in människorna runt omkring mig. Kameran kommer snart fram, den här gången har jag tagit med den med en liten behändig optik för att kunna hantera den smidigt och tanken var just att fota en och annan medpassagerare. Tåget låter ju en del, så slutaren hörs över huvud taget inte. Och trots att vi alla sitter i samma vagn sitter vi  var och en också i vår egen lilla värld

En tankfull paus från boken

*

En del inbegripna i samtal

Samtal - portfölj och kavajer skvallrar om affärer el åtminstone tjänsteärenden

*

Det dröjer inte så länge innan jag blir fikasugen och går in i cafévagnen och kameran får hänga med

Inne i cafévagnen är det lite trångt att komma fram

*

Och självklart utnyttjar många tid så effektivt som möjligt

"Vilket datum sa du? Nej, den 17:e går inte för mig ser jag. Men den 20:e då?"

*

Nån enstaka gång stannar tåget på den här sträckan, i Skövde tex

Nya människor står därute på perrongen och dom som inte kliver på får jag aldrig möta

*

Den effektiva damen har ett långt samtal och trots att jag inte lyssnar uppfattar jag ändå både av tonmelodi och gester att det är jobb det gäller

Med mobilen tätt intill örat

*

Alldeles till vänster om damen med mobilen sitter en man  som intresserar mig. Vi pratar inte men han ser att jag fotar honom. Jag får inget roat leende men han säger heller inte ifrån. Han ser vaksam och samtidigt avslappnad ut och han är den enda jag kan se som inte sitter på något sätt försjunken i sin egen värld, tvärtom verkar han hela tiden notera vad som händer runt omkring honom

Knappast en vanlig tjänsteresa?

*

Avspänd och ändå vaksam är mitt intryck

*

Men som sagt, dom flesta sitter mer eller mindre djupt försjunkna i egna världar

Tankfull 1

*

Tankfull 2

*

Men det mest vanliga är nog att sjunka ner i sin stol och ägna uppmärksamheten och tidningen

Tidningsläsare, bekvämt tillbakalutad

*

Det blev en fin resa, det tar drygt två timmar ner till Göteborg från Hallsberg. Senare på em/kvällen reste jag hem samma sträcka men då kom kameran aldrig fram.

Ha det fint nu i advent!

***