SCHAS I LUDVIKA - 1954

***

Det var liv och rörelse på stan när jag tog den här bilden. Jag står på trottoaren vid Storgatan med torget till vänster. Bilden är tagen 1954 eller 1955. Torget låg ju där Domus kom 1958, som nu är den äldre delen av Engelbrektgallerian. Rakt fram i den gamla träbyggnaden låg skomakarn, undrar om det inte låg en auktionskammare längre in till vänster. Byggnaderna till höger finns ju kvar. Den första, som är en röd tegelbyggnad hade ju Bergslagskonditoriet (BK) och i bortre hörnan Rahléns bokhandel. I mitten på byggnaden fanns en leksaksaffär som sålde Märklin. Där stod brorsan och jag många gånger och kikade på tågen som kilade omkring innanför skyltfönstret, särskilt efter att ha varit vid den tända granen på torget vid julskyltningen. Så kommer posthuset med många luckor som också innehöll ett bankkontor. Bortanför det ytterligare ett hus som står kvar med bla Druvans godisaffär liksom Järnbolaget. Till höger om mig fanns Olle Eriksson livs där jag jobbade som schas någon vecka 1954 för att få råd att köpa kameran den när bilden är tagen med, en Zeiss Ikon Nettar för 6x6 rullfilm, min första egna kamera. 125 kronor kostade den, men så hade den både olika bländarinställningar, tidsinställningar och avståndsinställningar, till skillnad från pappas lådkamera som jag tog mina första bilder med.

*

En levande stad - Ludvika med Storgatan och torget till vänster

*

Bättre förr? Nej, det var det nog inte totalt sett. Men trots att stan hade färre invånare var det ett mer levande centrum. Då var det ju just i centrum allt fanns.

*

Här kommer några bilder för Jan-Olov Brask att ev känna igen. Dom är tagna ute vid Stefansson sommarstuga.

***

EN TRAGISK HISTORIA eller REALEXAMEN HAL LUDVIKA 1957

***

Rolf och jag var klasskamrater i folkskolan. Sex år i folkskolan (dom två första åren kallades småskolan) gör att man lär känna varandra ganska väl. Vi var väl inte direkt bästisar men ändå kompisar. Jag  kommer ihåg att jag var hemma hos honom ibland i villan däruppe på Högbergsgatan. Som alltid när jag berättar om gamla kompisar dyker det upp udda minnen. Här kommer jag ihåg en gång när vi pratade om raketer, rymdraketer. Jag hade svårt att förstå hur raketmotorn kunde ge fart i rymden där ingenting fanns som raketstrålen kunde "ta spjärn" emot. Jag tänkte på hur det var att ro, när årorna tog spjärn mot vattnet och alltså kunde ge skjuts åt ekan. Men som sagt, i rymden, som är lufttom, hur gick det till? Rolf försökte tålmodigt förklara reaktionsprincipen men det gick utanför mina referens- eller erfarenhetsramar. Idag, efter ett antal år på teknisk fysik och diverse andra egna erfarenheter är ju impulsens invarians hos ett slutet system inte så svår att förstå. Faktiskt hade det räckt med att testa med att kasta en lite tyngre sten från ekan för att få det illustrerat.

*

Nåväl, det här är liksom bara bakgrundsminnen. Av någon anledning följdes vi inte åt på läroverket  men vi träffades då och då. Bilden här nedan är från hans realexamen på HAL Ludvika,Vasaskolan. HAL = Högre Allmänt Läroverk där Allmänt betyder att det var för både pojkar och flickor. På just den här bilden är det hans farmor och farfar som uppvaktar. Farfar, som hette Stefan Andersson, var den som startade en av den tidens mest kända affärer i Ludvika, Stefans. Den hade avdelningar, för glasögon, smycken och kameror och jag brukade extraknäcka på kamerasidan då och då. Farfar Stefan intresserade sig för hantverkarnas utbildning och var också den som startade hantverkarskolan (urmakarskola, sedermera också optikerskola) i Borensberg som följdriktigt fick namnet Stefansskolan och som fanns kvar tills 2013 då den flyttade till Motala.

*

Men återigen, det var Rolf jag skulle skriva om. Efter hans realexamen här 1957 (plus eller minus ett år) hade vi inte mycket kontakt. Men någon gång runt 1990, då han liksom jag var 50, läste jag i tidningarna att han hittats död på en gata i New York. Rolf hade bildat familj i Västindien någonstans, undrar om det inte var Haiti, och hade någon form av svenskt uppdrag där - kan det varit handelsattache´ kanske? Han hade också uppdrag för FN och hade nog många skäl att då och då vara i New York. Några mer detaljer kan jag inte, jag vet inte om orsaken till dödsfallet nå´n gång blev klar, om det var sjukdom eller något annat. Tragiken i historien om Rolf blev inte mindre av att hans yngre bror Bo och båda föräldrarna Märta och Stig också gick bort alldeles för tidigt. Familjen ligger nu begravd på kyrkogården i  Ludvika centrum och jag passerar graven när jag nån gång tittar till mina föräldrars grav där. Mina föräldrar fick båda leva till över nittio, det fick alltså inte Rolf.

*

Bilden har nog varit med i bloggen förut men jag tycker den är värd att ses igen. Inte var det många gånger jag träffade hans farföräldrar men jag minns dom väl. En beundrande blick får han här av farmor i alla fall

*

*

När jag ändå berättar om Rolf lägger jag med ytterligare en bild. Det är från min första hippa hemma i lägenheten på Karlavägen 31 och det är Rolf som dansar med  en annan av mina klasskamrater, Cri Östling. Dom hade inte sällskap men var ett fint par på dansgolvet. Den bilden är något år tidigare, gissar på 1955 eller 1956

*

***

SPARADE BILDER - GATUFOTO FRÅN LUDVIKA PÅ 50-TALET

***

Tror aldrig jag hade hört uttrycket gatufoto då, på 50-talet i Ludvika. Men fotointresserad var jag och jag hängde ju en del nere på stan så visst blev det några bilder. Här kommer fyra bilder, alla från Storgatan. Jag håller på att ta fram underlag för en personlig nätbeställd fotobok om mitt Ludvika på 50-talet med avsnitt som stan, kompisarna, skolan, hipporna, tjejerna. Skitkul på ren svenska!

*

Gamla torget till vänster där det sen kom ett Domuskomplex som nu är Galleria

*

Utanför gamla polisstationen

*

Rahlénhörnan

*

Så klart försökte jag få lite bilder på tjejer även om jag som här inte kände dom

*

Alla bilder är från mitten av 50-talet.  Dom tre första är 6x6-bilder (Zeiss Ikon Nettar resp Yashicamat) den sista med lite sämre teknisk kvalitet är från ett 24x24 neg (Robot IIa)

***

Tänd ett ljus i kväll, det är FN:s fredsdag

***

Tänd ett ljus i kväll om ni inte redan gjort det, det är FN:s fredsdag! Det behövs många ljus.

*

*

***

KLASSHIPPAN - LUDVIKA HAL 1954

***

Det här året gick jag andra klass i realskolan på HAL Ludvika - Högre Allmänna Läroverket i Ludvika. Allmänna därför att det var för både pojkar och flickor. Då och då hade vi klasshippa, dvs danskväll. Det här ser ut att vara Högbergslokalen, en vanlig källarlokal en bit upp på Tre Krokars Gata.  Grammofon förstås, och så en lärare med, här klassföreståndaren själv, Henry Ekdahl, som vi hade i tyska. Jag tror året är 1954, då vi var 14 och jag hade skaffat min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar. Synkroniserad slutare så det gick att använda blixt, ni vet en sån där stav med reflektor och lösa blixtlampor. Det är mer än 60 år sen, men jag kommer i håg alla namn, med ngt enstaka undantag, och mera märkligt, jag känner igen klänningarna tjejerna har. Och tittar jag på bilderna ett ögonblick extra hör jag rösterna och kommer ihåg vilka dom var, då och där. Ännu mer märkligt.

Jag inser att ni inte är ett skvatt intresserade av namnen och att namnen inte tillför bloggen något, men jag tyckte det var roligt att lista dom ändå

*

Klassföreståndare Henry Ekdahl dansar med Cri Östling, till vänster om dom Anna-Greta Granelli och med Per-Olof Bröms och till höger Gunnar Sundh och Lilian Giliusson

*

Här Majvor Romlin och Bengt Dahlhammar

*

Cri Östling och  Ulla Gaefveurth, Anna-Greta Granelli, Majvor Romlin och Bengt Dalhammar, Henry Ekdahl, Jan Angbjär och Lilian Giliusson, ? och Gunnar Sundh

*

Henry Ekdahl och Anna-Greta Granelli bakifrån och Monica Widler på stolen till höger

*

Och, ja.....jeans var inte uppfunna än, inte ens i USA. Inga T-shirts. Inga mobiler. Eller datorer, inte ens TV. Men det var häftigt att ratta in radio Luxemburg på radion, där fanns musik som inte fanns på Radio Motala, Stockholm här....

Vet att ni sett en del av bilderna förut 

***