KVINNLIGT KANSKE?

***

Man får hålla tungan rätt i mun nuförtiden när man uttalar sig, det är lätt att trampa fel. Inte minst på genusområdet. Och hästsvans - om det nu fortfarande kallas så -  är definitivt inte något kännetecken på just kvinnlighet. Lovisa själv säger nog aldrig hästvans förresten,  hon säger tofs bara. Så kanske det bara är killar som har hästsvans - mest äldre har jag fått för mig - tjejer har nog tofs. Och det har jag aldrig hört killar säga, att dom har tofs i nacken liksom. Men helt säker är jag inte. En sak är jag dock alldeles säker på, jag gillar Lovisas frisyr med tofs i nacken.

*

*

***

EN AV DOM LYCKLIGA DAGARNA

***

En sån härlig dag! Och det är det ju alltid med barn och barnbarn omkring sig!

*

Först iväg till Bartjärn förstås

*

Lovisa var ju inte direkt nödbedd

*

Vilma, lite moloken förstås över att ännu inte få doppa sig

*

Då är man ju lite försiktig med leenden

*

Lite kyligt efteråt, det blåste en smula och ca 13 C i luften, dock kom äntligen morfar i. Senaste badpremiären i mannaminne

*

Sen var det dags för tårtbak förstås

*

Full koncentration

*

Fullt upp, var och en på sitt håll

*

Samarbete är bra

*

Så småningom blev det  en casino på  verandan

*

Mormor betraktade spelet på håll

*

Sen blev det promenad, mera bad, middag med tårta till efterrätt och så småningom lite Monopol. Nu är det snart läggdags!

Natti natti!

*

***

MATLISTAN

***

Rättvist ska det vara. Inte för att Lovisa sagt nått men morfar tyckte hon också skulle få en blogg. Och ska man handla mat är det bra att göra en matlista. Mamma räknar upp det som ska köpas och Lovisa (9) skriver. Det blev en ugnsbakad lax med kokt färskpotatis  och, ja, ni kan ju läsa själva där i slutet av listan.....

*

*

Sås, gurka, tomat, sallad står det längst ner!

***

SPIKEN

***

Kanske kommer ni ihåg Vilma som fick gipsa armen för fyra veckor sen? Hon fick ta emot sig lite för häftigt i studsmattan hemma i Täby. Nu har det gått fyra veckor och i morse fick hon ta bort gipset och ta bort spiken dom spikat benet med för att vara säkra på att allt höll sig i rätt läge. Ena underarmsbenet hade en fraktur med separation alldeles uppe vid armbågen. Hon har varit jätteduktig, nästan inga sura miner alls. Och så här långt är allt som det ska. Jag skriver så här långt för det gäller nu att både såret efter spikurtagningen läker som det ska  och att hon tar det lite lugnt tills benet uppnått full styrka. Nästan direkt efter sjukhusbesöket i morse styrde dom kosan hit till Korsheden - Vilma, lillasyster Lovisa och mamma Annika. Pappa jobbar den här veckan.

*

Inga sura miner här inte (fast morfar missade skärpan lite)

*

Fortfarande ett rejält sår under

*

Och spiken - betydligt kraftigare än jag föreställt mig

*

***

INTE SOM TÄNKT

***

Studsmattan i Täby är superkul och där tillbringar Vilma många timmar. Förra söndagen gick det dock inte riktigt som tänkt.....Operation och gips på månda´n så nu får badandet vänta några veckor. I morgon röntgenkoll att allt ligger rätt, det hoppas vi det gör!

*

*

***