VERKSTA´N - LUDVIKA 1956

***

Man baxnar - dvs jag baxnar - när jag ser arbetsmiljön. Inga avgasslangar i taket, ingen belysning att tala om. Men vänta, det ligger trots allt en avgasslang på golvet, den går från bilen till höger i bild. Såklart, kolmonoxid kunde man inte tolerera ens för 65 år sen. Arbetsställningen ska vi absolut inte tala om. Eller tvärtom förstås, det är det vi ska tala om. Hängande över motorhuvar som inte går att öppna ordentligt, och ska man jobba under bilen får man snällt ligga platt på golvet, ena änden lyfts upp några decimeter från golvet. Man får bara hoppas ingen kommer åt handtaget på pallbjörnen eller vad den heter. Men så såg det ut, 1956, +- 1 år. Det måste rimligen vara Sigurd Nilsson i Ludvika, jag ser att den första är en Opel Kapitän, sen tror jag en Opel Rekord. Och Sigurd Nilsson hade också Vauxhall, det är väl därför jag är där, vidare hade dom Chevrolet och kanske några till. Kanske utveckling är bra ibland ändå?

*

Kameran är min gamla Robot IIa, 24 x 24 ni vet, med en Xenar 37,5/2, 8 på. Det är en kamera jag gärna skulle vilja ha, vet ni nån som har det köper jag gärna, inga fantasipriser dock......

*

*

***

FRANKRIKE

***

Tre gånger Frankrike. Mamma och pappa var fascinerade av Frankrike. Pappa av den franska historien, särskilt före franska revolutionen 1793. Mamma av det franska språket. Efter att vi köpt bil 1952, eller om det var 1953, gjorde vi tre utlandsresor med bil under 50-talet - 1953, 1956 och 1959 - alla med Frankrike som mål. I tre år sparade dom till varje resa. Jag kommer inte ihåg ordningen, men en resa gick till Loiredalen och alla slotten - Chenonceaux, Tours, Amboise mfl. En till Provence - Aix-en-Provence, Nimes, Carcassonne, Namure mm. Och en till gränstrakterna mot Spanien med Andorra och ner till Barcelona. Säg det slott och den katedral jag inte sett i Frankrike - Tours, Reims, Notre Dame de Paris, Chartres. Den senare har fö ett av världens vackraste kyrkfönster. Mammas bibel på resorna var Guide Michelin, där stod allt, från beskrivningen av vilka slott och katedraler som var viktigast till vilka matställen som var lämpliga. Guide Michelin är ju känd för klassificeringen av Europas bästa restauranger, men i resebroschyren fanns också vardagsmatställena, inte minst matställena som lastbilschaffisarna sades föredra - mkt mat, bra mat och billigt. Det var ingen kedja men dom hade en beteckning  som jag glömt. Nej förresten, i samma ögonblick jag skriver att jag glömt namnet dyker det upp i minnet - Les Routiers. Vill man äta billigt och bra i Frankrike ska man söka upp en restaurang som har beteckningen Les Routiers, åtminstone gällde det på 50-talet. Men det skulle inte förvåna mig om det fortfarande gäller.

*

En detalj från de franska katedralerna är vaxljusen som alltid brinner. Där finns alltid ett helgon, ofta flera, som är förknippat med katedralerna. Och där finns alltid önskningar och förhoppningar man vill be helgonen om hjälp med. Kanske är det om något  praktiskt och konkret, kanske gäller det ett barn som förlorats i tidig ålder och som man vill ge Guds frid. Människor kommer, köper ett ljus, tänder det och sätter det i någon av mångljusstakarna och sätter sig sen en stund på en bänk nånstans i katedralen och ber tyst, eller kanske bara sitter en stund, avskilda från världens larm därute. Alla har vi något att be om, något att hoppas på. Så utövad kan jag se mig själv som religiös, trots allt jag skrivit. Utan dogmerna, utan påbuden, utan uppdelning i goda och onda, i syndare och helgon, i heligt och vackert , i profant och kyrkligt. Allt är ett.

* 

*

***

ANALOGT IGEN KANSKE?

***

Fortfarande, efter 15 år med allt mer avancerade digitalkameror, har jag jobbat med analogt långt över tre, närmare fyra gånger så länge. Nästa år är det 70 år med fotande, varav 55 analogt. Jag, som är lättpåverkad (eller öppen för andra kanske?), var för några dagar sen på vippen att beställa hem en Kiev II från eBay. Egentligen är jag inte särskilt intresserad av gamla kameror och vem som fått mig på såna tankar får ni fundera på, men jag har alltid tyckt att Contax är en vacker kamera. Nu blev det inte så, istället bestämde jag mig för att köpa film både till min älskade gamla Yashica-Mat och min Olympus OM-2n . Båda ser ut att fungera vid enkel genomsiktskoll. 

*

Nu är det inte bara påverkan från kompisar här på sidan, jag skannar ju lite då och då gamla svartvita negativ och lägger ut bilder här på bloggen.  Det är genuint roligt och framförallt har jag sett att digital bildbehandling ger väsentligt bättre bilder än jag nånsin åstadkommit från samma negativ den vanliga våta pappersvägen. Det känns som kombinationen analogt fotande och digital efterbearbetning kan ge väldigt fina resultat. Funkar Yashican lockar den mig mest, det stora negativformatet är en stor tillgång för resultatet vid skanningen. Nu finns alltså ett par Ilford HP5 120-rullar och likaså ett par Kodak 400 TMax 135 hemma.

*

Än sitter dom inte ens i kamerorna, vi får se, jag lovar inget. Men min gamla Ikophot ligger i bokhyllan, den behöver jag inte byta batteri på ens, den kommer nog till nytta. Eftersom jag för kanske 10 år sen gjorde mig av med mina gamla prylar, förstoringsapparat, skålar och så där, till och med dosan, har jag tänkt mig "lämna in" filmerna för framkallning,  var man nu gör det, inte på Stefans i alla fall......Skicka till Crimson är väl realistiskt kanske?

*

Bilden på bror Dag är tagen 1959 eller -60, så långt fram i tiden gjorde jag inte längre anteckningar till varje bild, inte ens till varje film. Han är alltså 15 eller 16, jag är tre år äldre. Och kameran är såklart Yashica-Mat, köpt 1957, första årgången tror jag. Objektivet är ett Lumaxar 80/3,5

*

Bror Dag, 1959 eller -60, inte visat tidigare

*

I fotad ett år senare visat tidigare

*

*

***

FORTFARANDE ÅNGLOK - LUDVIKA

***

Stockholmsbanan (Ludvika-Smedjebacken-Västanfors-Västerås----)  gick alldeles utanför läroverket i Ludvika, jag kommer väl ihåg ånglokens frustande medan dom långsamt accelererade. Bilderna är tagna våren 1956 men inte med Roboten, dom här har 24x36-format. Jag vet att jag då och då lånade hem någon kamera från fotoaffären, bla en Retina IIa kommer jag ihåg. Där fanns många redan begagnade kameror som folk som bytt upp sig sålt, precis som jag brukade göra.

*

Stationen är ju elektrifierad och klar men ångloken gick fortfarande i trafik. Kanske fanns det någon delsträcka som inte var klar, kanske var det bara att man utnyttjade redan gjorda lokinvesteringar i stället för att köpa nya elektriska lok rakt av. Förutom att den grundläggande bildkvalitén inte är så mkt att skryta över såg den här filmen ut som jag hade tömt en dammsugarpåse  där filmerna hängde på tork. Jag har i datorn plockat en stor mängd små och stora prickar i alla former, det finns följaktligen mkt artefakter i bilderna. Ändå är det ju lite nostalgi att kunna visa egna bilder på ånglok i vanlig trafik.....

*

Persontåg åt Stockholmshållet är det

*

Här lämnar det stationsområdet. Till höger ytterligare ett ånglok

*

Och här ett tredje

*

På samma film finns en ruta med fotografen, säkert fotad av kompisen Jan som också finns på samma film. Femton år.....

*

***

GATUFOTO - LUDVIKA 1955

***

*

*

***