BLÄNDARE 18 OCH 15 SEKUNDER - OCH VARFÖR LIVET ÄR VÄRT ATT LEVA

***

En oktoberkväll ute på Resö i Bohuslän. Klockan är 19:14 och det är över en timme sen solen gick ner. Jag har stått här en halvtimme och temperaturen sjunker ner mot nollan, jag fryser om händerna. Jag är ensam härute, inte en människa finns mer än jag. Ensam är jag också i huset, bara några hundra meter härifrån, ensam i dagarna tre. Kvällen är magisk, ljuset är magiskt, vinden har mojnat och fåglarna tystnat. På kameran sitter Sonys 70-200/2,8 G och jag har valt bl 18 för att få skärpedjup och ISO 80 för att undvika brus så det blir 15 sekunder men stativet  funkar bra.  Bilden är croppad till ungefär halva storleken. I övrigt har jag inte rört vare sig exponering, kontrast, vita, färgmättnad eller något annat, bilden är obehandlad. Det såg ut så här, mot väster.

*

Det är en bild som påminner mig om varför livet är värt att leva, varför jag gärna fortsätter några år till om jag får den nåden. För en nåd är det. Det behöver inte se ut så här varenda kväll. Det är helt ok att det är just så grått och vått som jag visade med mina bilder i går på väg till Stockholm dom flesta dagarna.

*

Och om ni möjligtvis tänker att det är inte alla som kan ta sig till Bohuslän för att njuta av solnedgångarna över havet så är det helt ok att stå hemma i köket i Finspång och titta ut genom fönstret när solen bryter fram efter ett majregn - ljuset är magiskt också där

***

VANLIGHETEN OCH UPPGIVENHETEN......

***

....tror jag är våra största fiender. I varje fall mina. Dom stora utmaningarna skapar sin egen energi, och dom distraherar oss effektivt från dom svårare frågorna. Ingetdera springer ur vanlighet. Jag är alldeles säker på att varenda en av oss önskar oss vara en smula speciella. Konstigt nog är vi unika var och en men speciella.....nej, inte ett dugg speciella, alldeles alldeles vanliga döende skuggor som fladdrar en stund.

*

*

***

TITTA, EN HUGGORM!

***

Helt autentisk bild, det är gott om dom på Resö. Tur att dom för det mesta håller sig i skrevorna, barnen springer barfota hela tiden. Såklart. Och fridlysta är dom (ja, ormarna alltså) så dom får finnas. 

*

*

En och annan huggorm ser jag också Finspång och dom är lika fridlysta där!

***

TOGETHER

***

*

*

***

STJÄRNBESTRÖDDA

***

Ibland är mina vandringsvägar stjärnbeströdda. Jag hoppas era också är det!

*

Förstoras!

*

***