ÅRETS FÖRETAGARE

Städhjälpen från SSG har precis gått när jag skrev inledningen här. Sedan några år köper vi städningen. Bortskämt kan någon tycka men jag klarar inte den längre. 1998 opererades jag för spinal stenos  och blev helt besvärsfri i 15 år, därefter har besvären sakta men säkert ökat igen och nu går det inte längre utan smärtlindring.

Nu var det inte det jag tänkte berätta om utan  det (här), beskrivningen av årets företagare i år i Finspång. Och Lianna Vardanyan som skrivit texten och tagit bilden var en av dom två som var hemma och städade och jag har såklart hennes tillstånd att lägga ut den här.

Årets ledare i Finspång 2023

Den 20 oktober var det Zeina Bol som tog hem priset som Årets ledare på Stora Näringslivsgalan i Finspång. Vi som jobbar på SSG Facility service är superstolta över dig, inte bara för att du är den bästa professionella ledaren utan att du också är en kvinna med stort hjärta och en superbra personlighet. Du med ditt starka ledarskap pushar oss med vad vi kallar "piska-morot"-metoden. Du som tror på oss och uppmuntrar oss att inte vara rädd för svårigheter. Du följer oss inte bara på jobbet utan du hjälper oss att lösa problem som vi kan uppleva utanför jobbet. Det är inte många som vet att några av oss som jobbar på SSG Facility service i Finspång har problem med att få stanna kvar i Sverige och jag är en av dem. Det var för 7 år sedan, när alla dörrar var stängda för mig och jag skulle utvisas från Sverige med min familj, som den enda chansen för att få stanna i Sverige var genom att få arbetstillstånd. Jag som utbildad journalist kunde inte hitta lämpligt jobb på grund av att jag inte hade svenskt personnummer och kunde inte svenska så bra. Många arbetsgivare, trots att de ville anställa mig, orkade inte ha någonting att göra med Migrationsverket och fixa alla papper som de behöver. Jag var helt hopplös och ett alternativ som jag hade var att försöka hitta jobb i städbranschen. Jag fick höra att Zeina på Alex städservice, nuvarande SSG Facility service, hjälpte många med det. Då ledde vägen mig dit. Första gången jag träffade Zeina var jag helt chockad när jag på direkten fick möjlighet till en fast anställning där. Utan att känna mig, trodde hon och litade på mig. Efter 10 år i Sverige och två år som anställd på Alex städservice, fick jag och min man tillsammans med mina döttrar som fötts här i Sverige, avslag av Migrationsverket gällande arbetstillstånd och uppehållstillstånd och var tvungen att lämna Sverige. Zeina engagerade sig då och hjälpte oss få nytt arbetstillstånd, tillsammans med hjälp av mina otroliga kompisar, efter en hård kamp med Migrationsverket. Nu är det 4 år sedan jag återvände till jobbet med arbetstillstånd och väntar på beslut om förlängning av mitt uppehållstillstånd och arbetstillstånd samt permanent uppehållstillstånd. Jag vet inte vilket beslut som väntar oss, men oavsett om min familj får stanna eller lämna landet, vill jag tacka Zeina Bol för att hon har följt med oss på denna svåra resa. Hon har jobbat både dag och natt för vår skull och det är inte många som skulle orka det. Jag uppskattar det du gör för mig och för många av mina kollegor. Priset som du fick som Årets ledare är mycket välförtjänt. Stort tack att du finns och lycka till med din ledarskapsresa framöver!

Lianna Vardanyan 

IN MEMORIAM

***

Såg just på en av Ludvikasidorna på FB att min klasskamrat Dag Nykvist, Ludvika, avled den 10 november, 83 år gammal. Det fick mig att leta fram några av bilderna med honom jag tagit från klassrummen, vi var klasskamrater i realskolan. Kände honom inte närmare men kommer ihåg honom som en lugn och lite tillbakadragen kille. Hade hans pappa som lärare, tror det var i historia, men är inte säker. Minns jag rätt bodde dom i en villa utefter falu-utfarten på sluttningen ner mot Gårlången. Bilderna är från ett klassrum på ASEA-skolan 1956 eller 1957.

*

*

*

*

***

DOVERN OCH EKÖN

***

Idag en vända till Dovern och Ekön. Som vanligt mulet och grått, dock inte nermörkt. Den första isen hade lagt sig i vikarna men gissar att den smälter igen när det börjar regna. Noterar att vattnet är högt i Dovern, inte att förundra sig över efter regniga november.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

STRÖMMEN NORRKÖPING

***

Ljuset är för det mesta viktigare än motivet. Oftast är utrustningen det minst viktiga. Åtminstone så länge man håller sig till normal vardagsfotografering och någorlunda etablerade tillverkare. Jag har aldrig ägt en riktigt omtalad kamera eller ett exklusivt objektiv men ser ändå att jag kan ta bilder jag tidigare aldrig skulle funderat att ge mig på. För det är ju så att med mer avancerade kameror kan jag ta bilder som inte skulle fungera med enklare kameror. Eller med en äldre kamera. Ibland låter det som dom  gamla proffskamerorna slår allt och all kamerautveckling efter andra världskriget är värdelös, det är marknaden och statusjakten på nya prylar som styr. Själv tror jag det är tvärtom. Hur många bra fågelbilder ser man tagna med Leica/ Contax? Hur är det att göra filmbyten om man besöker Antarktis? Det var ju långsökt förstås men att spegelreflexerna  är mkt lättare att hantera om man vill byta objektiv då och då är uppenbart. Och statusjakten går nog åt andra hållet, det är status att ha gamla kända märken. 

*

Oavsett det, när jag kom tillbaka efter promenaden utefter Bråddgatan och Tunnbindaregatan ljusnade det lite på himlen och jag gav mig tid att ta ett par bilder ut över Strömmen. Objektivet som satt på var ett Sony/Zeiss 55/1,8. En i mitt tycke utmärkt optik som kostar ca 6 000 begagnad. Om det blivit bättre med en rysk Sonnar 50/2,8 eller en Summilux M 50/1,4 ASPH för 53 000 vet inte jag.  Själv misstänker jag att jag inte skulle se skillnaden. Men det är klart, statusen får jag klara mig utan....

*

*

***

SORRY OR WHATEVER

***

Tivoli trodde jag knappt fanns längre. Men första septemberveckan var jag som vanligt in till Ludvika för att handla och där fanns det. Eftersom det tog upp större delen av största P-platsen mitt i stan var det svårt att missa. Det var mitt på blanka eftermiddagen och inget var igång, inte mer än dieselaggregatet som såg till att skyltarna lyste. Detta till trots drog det ändå folk, mest ungdomar förstås. Här några svartvita bilder på besökarna, det liknar ju gatufoto så det är bäst att hålla på konvenansen.

*

*

*

*

*

*

*

***