STORLOM

***

Barken är en av dom klara, näringsfattiga sjöar storlommen trivs i. I höstas samlades grupper på 20, kanske 30 storlommar utefter västra stranden på norra Barken. Jag fick flera reaktioner på FB om att det inte alls var ovanligt, snarare helt normalt där fram på höstkanten. I förrgår kväll gjorde I och jag en tur på samma sträcka, och visst fanns det lom. Totalt såg vi 5-6 stycken, fem verkade höra ihop i en grupp. Det glädjer mig att att se dom. För mig var storlommen tidigare mer ödemarksfågel och jag såg jag den bara då och då när grabben och jag var ute och fiskade på Jörken som är just en ödemarkssjö i stort sett utan bebyggelse i närheten.  

*

*

*

*

*

***

23:23

***

Så har det dragit förbi, värmeåskvädret i går kväll. Blixt och dunder och ösregn i flera timmar. Det kändes befriande och också naturligt. Stark hetta, stillastående luft, ganska hög luftfuktighet, nån urladdning borde det bli. Ändå oväntat. Jag brukar ha bra koll på vad som ligger ute av dynor och badkläder och plocka in dom i tid, liksom över nätterna förstås. Men när vi bestämde oss för att åka in till Ludvika fick vi lite bråttom, jag ville förbi systemet innan dom stängde. Och eftersom vädret var varmt och fint fick kläder och dynor vara kvar. På väg hem såg vi den mörka fronten nästan direkt, och hem före regnet hann vi inte. Ganska blött blev det. Men det är bara små sommarproblem. Det finns annat. Som hur blir det sen? Nästa år?  Efter ovädret somnade I tidigt och jag satt kvar vid datorn en stund. Dom större frågorna håller jag på avstånd så gott det går. Var sak har sin tid. Eller lite modernare, här och nu. Alltid här och nu. Lätt som en plätt att säga och skriva. Men ett bra sätt är att göra en blogg med många bilder, det tar lite tid. Gärna med. barn och barnbarn, eller vacker natur. Vi väljer inte allt, men vi väljer mycket mer än vi tror.

* 

*

***

KORSHEDSSOMMAR - ELIAS OCH MAKAI

***

Under några dagar förra veckan hade vi besök av sonen Stefan och hans Elias 11 (Gbg). Och Makai förstås, tollaren. Bilderna är nästan bara på Elias och Makai, pappa Stefan satt hemma och jobbade, med fiber fungerar det alldeles utmärkt. Varför jag lägger ut bilder från familjealbumet? Därför att jag blir glad av dom, kanske någon annan också kan uppleva lite sommarkänsla?  Glädje behöver vi alla mer av, åtminstone är det mitt intryck  av många jag möter, irl eller på nätet.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

OVANLIGT KVÄLLSLJUS VID BARKEN

***

Häromkvällen var jag ute på Kyrkudden i centrala Söderbärke. En strålande kväll, ganska sent, strax före 23. jag hade nog varit där en halvtimme innan jag upptäckte dom mer mörkfärgade stråken på himlen rakt över sjön, på sidorna fanns svagt rosafärgade toner, mer normala för den lite fuktiga luften över sjön. Det är lätt att se att de mörkare stråken verkar samlas i en punkt strax under horisonten där solen gått ner. Säkert inte märkvärdigare än att där borta finns moln eller lite högre liggande områden (Ljungåsen tex?) som skuggar den solstrålning som fortfarande finns några hundra (eller tusen) meter upp luften. Den solbelysta delen av luften ovanför sjön får såklart ett mkt varmare ljus, men det är sällan jag sett det så tydligt och så sent, här är de säkert en timme sen solen gick ner. Dom fyra första bilderna är olika bilder men precis samma motiv, jag har varierat kontrasten en smula vid efterbehandlingen.

*

*

*

*

*

*

***

VÄSTRA SILFBERG

***

Västra Silfberg, eller Stollberg som det också kallas, ligger i Smedejbackens kommun ca en mil från centrum, och ungefär lika långt från Ludvika centrum. Jag besöker gärna området någon gång varje sommar, det fascinerar mig på många sätt. Silver började brytas redan under 1100-talet  och gruvverksamheten var igång ända fram till 1982, även om silverbrytningen upphörde nån gång på 1600-talet. Men Västra Silfberg är sydligaste änden på ett av Sveriges rikaste malmfält  som sträcker sig ca 5 km norrut och slutar vid Schisshyttan. Efter silvret bröts järn-,bly- och zinkmalm liksom svavelkis. Här har alltså brutits malm i uppåt 800 år innan el fanns.  Inga eldrivna gruvhissar och inget elljus för att bara nämna två saker. Brytmetoden var huvudsakligen tillmakning, med stollgångar som slutade i dom vertikala väggarna i de djupa schakten. Alltså öppna eldar som eldades under dagar och veckor innan  man hällde på vatten för att få  berget att spricka. Undrar hus arbetsolycksstatistiken såg ut? Det finns ett gruvhål som kallas ryssgruvan, där arbetade ryska krigsfångar under början av 1600-talet, dom bodde i eländiga jordhålor runt gruvan. I gruvan under dagtid, och i jordhålorna nattetid alltså.

*

Men det finns mer än gruvhålen som lockar mig till besök. Runt gruvhålen finns stora mängder varp och eftersom mineralinnehållet är rikt och varierat blir det vackra färger på sten och block. dessutom ligger gruvan mitt i den vackra bergslagsbygden med skog, berg och sjöar runt om.Här några bilder från gårdagens besök. Alla bilder utom bild nr 2 är tagna med 99:an och 135:an.

*

Varphögarna är påfallande stora

*

Dimensionerna ges av det knapps synliga staketet höst up, det är två meter högt

*

Undrar om näringstillgången är bra här? Ingen mineralbrist i alla fall.

*

*

*

Dagbrottsvägg. Lätt att se hur tunt jordlagret är.

*

*

*

*

Efter att gruvlaven rivits har så småningom en utsiktstorn byggts i gruvlavestil på ungefär samma ställe som där senaste gruvlaven stod

*

***