EFTER REGNET

***

Gårdagen var helmulen med ett ytterst fint regndis större delen av dagen. Fukten var förstås kvar också i morse och en halvtimme på förstutrappen med långtelet kändes meningsfull. För mig är också flödet av bilder meningsfullt. Jag gör mitt bästa för att förvalta mina motiv så väl jag kan men jag har nästan slutat fundera på BILDEN. Vid en smula eftertanke tror jag att bildflödet  är ett alternativt sätt att närma sig BILDEN,  utan att hela tiden ha den som ett av huvudsyftena. Bildflödet ger mig också god tid att reflektera över vad jag ser under dagen och spontant låta det integreras med dom större perspektiven på livet. Mitt liv då. Ändå delar jag gärna både upplevelser och funderingar i bloggen. Jag tror nämligen att ditt och mitt liv väsentligen är detsamma, om man bortser en smula från detaljerna på ytan.

Musik: VARGO The Moment

*

*

*

*

*

Obs Det är en prästkrage under strået, inte ett stekt ägg!

*

***

EN TIMME I NORRKÖPING

***

Inte ens en timme, det är 43 minuter mellan första och sista bilden. Jag hade skjutsat in I till tandhygienisten och hade 50 minuter på mig. Det blev en fotopromenad med 99:an och 135:an (dom andra grejorna var för genomgång efter att jag tappat dom i backen). Normalt har jag gärna 24:an när jag fotopromenerar inne i stan, alltså får man ställa om seendet en smula. Nyttig övning. Dessutom funkade inte den vanliga rundan, man gör underhåll på gångbroarna inne i Industrilandskapet. Idel nytt alltså, både omgivning och utrustning.......Men jag tyckte det var roligt och känner mig ganska nöjd.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

LJUSET OCH LIVET

***

Alldeles i tysthet passerade vi så sommarsolståndet för sådär 16 timmar sedan. Numera helt frikopplat från midsommarfirandet och idag dessutom undangömt bland andra och viktigare nyheter. 

*

Midsommarmagin har sitt ursprung i allt som växer och lever och ljuset som flödar. Långt borta är midvinterns mörker och kyla, i stället finns ljusaste sommarnätter, dofter av blommor och fjärilars vinddrag. Ljuset och livet, ljuset och livet är det magiska under vi utan att be eller önska fått oss till dels. 

*

*

***

REGN OCH ÅSKA

***

I fredags hade vi 33 C hemma i Finspång, 29 fortfarande kl åtta på kvällen så på lördag förmiddag åkte vi upp till Korsheden. Behagliga 20 C och lätt duggregn mötte oss, skönt! Åskade gjorde det redan den kvällen, ännu mer i går kväll. För den som kollade SMHI:s radarkarta  var det alldeles mörkrött över bergslagen med Ludvika i centrum. Straxt före åtta på kvällen mörknade det betänkligt, luften liksom tjocknade och så kom regnet. Den kraftigaste skuren varade inte så länge men var riktigt intensiv, medan det blixtrade och dundrade nästan utan uppehåll i flera timmar. Bilderna är tagna under den kraftiga regnskuren och det ser ut som dimma, men dimma fanns ingen, det är regnet som ger känslan av dimma. Åska har vi alltid varit vana vid häruppe, bergslagen utgör ofta gräns mellan den varma luften i södra Sverige och den kyligare norr, men sällan så tydligt som dom här dagarna. Här njuter vi av väderväxlingarna och avstår gärna från temperaturer över 25 C!

*

*

*

*

*

***

SELFIES - INTE SÅ LÄTT SOM MAN KAN TRO

***

Häromsistens i värmen köpte jag en ny T-shirt, i linne, extra sval (Bergströms, Smedjebacken!). Snygg tyckte jag, den ska jag visa för Annika, hon gillar när vi äntligen kommer oss för att köpa något nytt i klädväg. Jag tar inte selfies i tid och otid, men då och då, för det mesta med kameran med vidvinkeln på. Här kom jag dock ihåg att nya mobilen har ett objektiv på framsida, alltså skärmsidan, det är ju selfies det är till för. Sagt och gjort. Men det visade sig snabbt att 70 års fotoerfarenhet inte är mkt att ha när jag tar selfies

*

Första bilden. Eftersom jag inte hade läsglasögonen på har jag tagit av glasögonen för att se om det var något att ställa in, skärpa tex. Det var det inte. Bara att trycka av, lätt att se i skärmen att ansiktet kom med i sin helhet. Men oj då, bakgrunden kom också med.......Och absolut gravallvarlig kanske jag inte måste vara

*

Bild 2, nu har jag trädgårdssidan bakom ryggen åtminstone, och en aning mer avslappnad. Fast ingen leende Björn precis, och handen åkte nog ner lite väl mycket, porträtt underifrån är sällan höjdare, plus att himlen som bakgrund är i ljusaste laget.

*

Här har jag nu ryggen åt rätt håll, har fått upp handen i ansiktshöjd och har ett fullständigt otvunget leende på läpparna, hurra!

*

Till sist måste jag ju instämma i dom som tycker att modern digitaloptik är alldeles för vass, alldeles för skarp. Onödigt skarp helt enkelt........Men det viktigaste, Annika gillade tröjan!

***