LIGHT AND SHADOWS

***

Kvarnen, Kvarnsnäs, för en vecka sen

*

*

***

51:an

***

Två kvarter från oss, säg 300 meter bort, passerar 51:an. Det gjorde den när vi flyttade hit till Finspång 1965 också. Kanske inte första året men ganska snart fick vi klart för oss att den skulle flyttas. Man visste redan då vilken sträckning den skulle ha. Samma plan gäller fortfarande, nu ca 50 år senare. Det är väl sånt som kallas långtidsplanering? För något år sedan hörde jag en av de kommunansvariga  i ett föredrag och att nu skulle det dock göras. Dock finns inte minsta lilla tecken på att något är på gång, inte för oss vanliga i alla fall. Trafiken rullar på som vanligt. Nej förresten, inte som vanligt, trafiken är mångfaldigad sen vi flyttade hit och den tunga lastbilstrafiken är minst dubblad,kanske tredubblad, senaste 5-årsperioden.

*

Vi är inte särskilt störda, två lummiga villakvarter emellan, dessutom är hastigheten max 40 här, det är inte därför jag pekar på problemet.  Problemet är olycksfallsrisken, genomfartstrafiken dominerar helt den här delen av Finspång och passerar omedelbart intill en av Finspång största skolor. För något tiotal år sen blev två av våra dåvarande grannar, då i samma ålder vi är i nu, påkörda vid ett övergångsställe kanske 100 meter från där bilderna här är tagna idag. Dom överlevde men skadades och hon repade sig aldrig från händelsen. Jag kan inte begripa hur hur en högtrafikerad riksväg med stor andel  tung trafik 2021 kan få skära rakt genom västra delen av en tätort med ca 15 000 invånare på en led som byggts och dimensionerats före 1965. I centrum är leden flyttad sedan länge, likaså utfarten åt öst, men den västra delen av genomfarten är i princip orörd sen före 1965. Obegripligt. 

Idag 12:18:30

*

Idag 12:20:04

*

Idag 12:22:54

*

***

KVART I TVÅ

***

Under tiden med min Robot IIa (1955- 1957) blev det många bilder från klassrummen , ofta under lektionstid som här. Dom två läsåren (55/56 och 56/57) gick jag i realskolans två sista klasser 3 och 4. Det är extra roligt att gå igenom lite noggrannare nu, jag börjar inse att många av bilderna har jag aldrig gjort över huvud taget. Med Robotens 24 x 24 blev det 54, ibland 55, bilder på en film. Kanske valde jag ut hälften av negativen och förstorade på papper, oftast i ganska små format, kanske på 9x12 papper tex. Inte hade jag heller vare sig råd eller kunskap för att för varje bild sitta och fundera över pappersgradation, pappersyta och sånt, jag var 15 år ungefär. Skuggning och efterbelysning vet jag ändå att jag ganska tidigt jobbade med och jag brukade ha både normalt och hårt papper hemma. Och så alla pappersremsor för att provexponera i förstoringsapparaten som skulle framkallas innan  jag kunde göra en hel bild. Allt tog sin tid.

*

Alltså, vilken skillnad. Idag börjar jag med att hyfsa exponeringen och nästan alltid öka kontrasten. Lite skärpning brukar funka också på dom gamla analoga (dock inte just den här). Ofta testar jag några av Silver Efex-profilerna också, här blev det Dark Sepia med aningens extra vithet. Så snyggar jag till lite och plockar bort damm och en del repor i LR så är det klart. Allt vid  tangentbordet med en kaffekopp inom räckhåll. Typ en kvart ungefär. Och en slutbild som är åtminstone en klass eller två  bättre än vad jag då nånsin kunde göra. Och medan jag gör det här och granskar bilden kretsar tankarna kring kompisen i profil som skulle förlora en av sina två söner i en helikopterolycka (han var helikopterpilot i försvaret) ungefär 40 år senare.  

*

*

***

FÖRVANDLIGEN - KVARNSNÄS

***
Från rörligt till orörligt, från oordnat till ordnat, från flytande till fast. Vågorna i ån slår in över iskanten och bygger nya former i Kvarnsnäs. Alla bilderna med 400 mm. Tredje bilden är samma som andra men något mer croppad.

*

*

Inser att det inte är så lätt att förstå vad jag försöker visa - den vänstra figuren är en våg som slår in mot iskanten, som alltså är den högra figuren. Två droppar är på väg att slås av från vågtoppen, dom kommer hamna på den frusna isen och fryser allteftersom dom börjar rinna nerför ytan. Ytan blir på isen blir alldeles randig av dropparna som faller ner, börjar rinna och samtidigt fryser

*

*

***

UNDER NYMÅNEN.....

***

Så är vädret lite mera normalt igen och vi har drygt två underbara veckor att se tillbaka på. Det första I och jag gjorde när jag kom tillbaka till Finspång i måndags eftermiddag var att ta vår promenad ute i Risinge, I har saknat den i tre dagar. Väderomslaget som var på gång märktes redan då, riktigt vackert. På den andra av de två mobilbilderna nedan ser man också nymånen om man tittar noga.

*

Fö noterar jag att den som skriker högst och är mest oförskämd som vanligt får sista ordet. Jag känner mig inte särskilt störd av bloggen om ateismen men jag utpekas med namn och tillvitas många epitet, bla om hat, hätskhet och avsky. Därför pekar jag i all enkelhet på två saker: Den blogg (här) som uppmärksammats handlade inte om tro och religion, den handlade om foto och utsatta människor, även om det fanns fyra rader på slutet som var kritiska till religionerna. Tankegången i dom meningarna utvecklade jag tydligare för drygt fem år sen i en blogg (HÄR ) som jag skrev två dagar efter terrordåden in Paris då 130 personer sköts ihjäl i en konsertsal. Varken där eller någon annanstans uttrycker jag hat eller avsky men jag påstår det finns en logisk koppling. mellan företeelser i världen och tro. Jag har fö fortfarande nära vänner som är religiösa, vi diskuterar gärna.

*

Upplysningsvis, sedan flera veckor, långt före dom här bloggarna, har jag slutat att kommentera bloggar där bloggförfattaren måste godkänna kommentarer före publicering. Detta sedan jag råkat ut för att bloggförfattaren öppet kommenterat innehåll i en icke godkänd kommentar, en kommentar som ingen annan kan läsa och själv bedöma innehåll och mening i.

*

Jag har inget behov av uppmuntrande kommentarer men jag ser det som rimligt att efter ett personlig angrepp av det här slaget kunna peka på vad jag faktiskt skrivit och vilket tonläge jag använt.

*

*

*

***