MJÖLKPALLEN. OCH SÅ MJÖLKAFFÄREN I LUDVIKA

***

Numera står den här i Korsheden hemma hos oss. Men en äkta mjölkpall är det. Den har varit I:s mormors. Hon kom från skogarna uppe i Oviksfjällen och blev mejerska. I kommer inte ihåg när hon var född men mina far- och morföräldrar var från 1870-talet och eftersom I:s föräldrar var tio år yngre kan vi gissa på 1880-talet. Ingemor kommer ihåg pallen från 40-talet när hennes mormor Engla mjölkade korna hemma i Hanåker. Jag vet inte om det är typiskt, men den här mjölkpallen har fem ben, det framgår också av bilden. Sitsen är rejält tjock och verkar hålla bra ihop trots att där finns en djup spricka i den. Exakt hur gammal den är vet jag inte men jag gissar att den är äldre än I:s mormor, såna här föremål följde med länge.Det skulle inte förvåna mig om den är från mitten av 1800-talet.  Som en mjölkpall det är är sitthöjden ganska låg, passar alltså utmärkt för alla barn och nu barnbarn. Dom viktigaste sakerna och kläderna gjordes nog med avsikt att hålla flera generationer förr i tiden, så är det inte längre. Förr i tiden var arbetskraften billig och alla ting dyra, nu är det precis tvärtom

*

Mycket annat har ju förändrat sig, inte minst när dt gäller mejeriproduktion och mjölkhantering. Från att varje gård tog hand om sin egen mjölk och gjorde det smör oh den grädde och den ost man själv behövde blev det väl i slutet av 1800-taletoch runt sekelskiftet vanligare med små lokala bymejerier som var i drift en bra bit in på 1900-talet. En vanlig svensk medelstor stad kunde ha ett antal mejerier. Så småningom blev det bara ett mejeri varje stad och till sist nuläget med några enstaka i landet. Jag kommer väl ihåg Ludvika mejeri och ännu bättre kommer jag ihåg mjölkbutiken vi handlade i. Mjölk kunde inte köpas i vanliga mataffärer eller specerihandlare. Ofta föll det på min lott att gå och köpa mjölk i mjölkbutiken på Engelbrektsgatan, snett mitt emot gamla Folkets Hus. Vi hade en mjölkflaska i aluminium som väl kanske rymde tre liter full. Det var inte så långt från Carlavägen 31, ändå tycket jag det var lite otäckt, jag kommer ihåg att jag tyckte höra hur det suckade från lindarna där på Carlavägen. Jag var inte så tuff. Då heller.

*

*

***

STORLOM 2

***

Det var i onsdags kväll jag träffade på den här gruppen storlommar i Barken. Ni har redan sett några bilder men när jag gjorde förra bloggen hade jag inte gått igenom alla bilder. Därför väljer jag att visa några till.

*

Det är lätt att bli fascinerad av mönstren, dom skulle kunna vara skapade av en skönhetsälskande matematiker.....

*

Inte en enda gång under kvällen hörde jag det typiska "ödsliga"  lomskriet. Det hörs väl oftast under vår och försommar. Däremot kunde jag vid flera tillfällen höra mkt lågmälda ljud

*

Kan tänka mig det går att identifiera individerna via mönstren

*

Här är hela gruppen väl samlad

*

Pssst, nu har han varit ute och rumlat igen.....

*

Ska bara kolla om det finns något ätbart i närheten

*

***