Havsörn över Ekön

***

Så kom det en halv centimeter snö i går kväll, sen en kall natt och så en sol idag, aningen blek men ändå. Snudd på vinterkänsla. Efter lunch blev det Ekön, det var ett tag sen. Allt regnande har gjort traktorvägen ner till bron  till ren lerväg med bitvis decimeterdjup lera. Men  -7 i natt gjorde susen,, fruset och bra och lättgånget. 

*

Norrut hade ett tunt istäcke bildats, åtminstone i vikarna

*

Söderut öppet vatten, här med ett par knölsvanar

*

Knappt hade vi gått över bron förrän I fick syn på en rovfågel som gjorde några svep över norra delen av ön. Mitt intryck direkt var att det var en ovanligt stor fågel men min syn räcker inte för att se detaljer på så långt håll. Inte precis utrustad för fågelfoto, men faktiskt hade jag två kameror, A7RIII:an med en 55:a och 99:an med 135:an. Och efter att ha croppat den här till max är det väl ingen tvekan, vacker vit stjärtspets, väldigt kraftig näbb och dom breda, flikiga vingarna, havsörn. Roligt, den har jag nå´n gång sett vid den mycket större Roxen men aldrig vid Dovern eller över huvud taget i närheten av Finspång. Skoj! 

*

Resten av bilderna kräver inga kommentarer, klassiska bilder från just Ekön!

*

*

*

*

*

*

*

***

BLIXT, FAMILJEBILDER OCH ANNAT OTILLÅTET

***

Otillåtet? Nej, inte här på bloggen, på Fotosidan. Men i alla seriösa fotosammanhang, där man vill visa riktig fotografi. Riktig fotografi är ett vanligt uttryck, fast jag har aldrig sett nå´n som berättat vad det är, om det är alla tysta som möss. Dom som verkar veta är lite hemlighetsfulla just på den punkten.

*

Nu har jag inte tänkt att fastna där, jag har fler funderingar. Tex har jag en känsla av att uppmärksammad fotografi gärna ska vara i svartvitt och gärna visa utsatta människor och livets mörkare sidor. Och nej, jag är inte avundsjuk eller missbelåten, jag vet på ett ungefär var jag platsar och inte platsar som fotograf. Men ibland känner jag det som att det bara är halva livet, halva världen, som berättas i riktiga fotosammanhang. Eller är glada människor, kanske rent av lyckliga människor, inte lika "konstnärliga"? Eller är glädje och lycka banala känslor? Rätt många verkar ändå sträva efter det, i verkliga livet alltså. Det slår mig direkt att jag tror att Mona-Lisa ler, men om hon var lycklig eller inte är det ingen som vet. Tror jag. Undrar förresten hur hon sett ut i svartvitt?

*

Nu är jag inte ute efter att häckla svartvitt, jag gillar svartvitt, också. Och kanske jag som så ofta mer skriver om mig själv än om andra. Jag menar, det händer att jag tänker kanske den blir bättre i svartvitt, lite konstnärligare liksom, senast häromdagen när jag la ut en svartvit variant av bilderna på sångsvanarna. Här är i alla fall en svartvit bild jag gillar, tagen med blixt på kameran. I förstås, festklädd och glad. Vi är hemma hos mina föräldrar på Tre Krokars Gata i Ludvika, på min storasysters bröllop. Inte helt säker, 1961-62 typ.

*

I, knappt tjugo. Lycklig kan jag ju inte veta men i alla fall glad!

*

Bilden jag croppat fram porträttet från. Inget studioporträtt precis, vi är i det sovrum som brorsan och jag delade några år tidigare. Jag ser hörnet av ett schema där på väggen längst till höger. Och båda rökte vi då.........

*

***

RISINGE - PARKBÄNKEN VID S:TA MARIA

***

Som de flesta av er vet är jag inte precis kyrklig av mig. Men som många av våra promenader börjar och slutar därute vid den gamla kyrkan blir det ganska ofta några bilder därifrån. Och jag har förälskat mig både i kyrkan och platsen. Den ligger en halvmil ut från centrum i klassisk kulturbygd, i det totala lugnet som annars är svårt att hitta även i mindre samhällen ((Korsheden undantaget). Frid vilar över platsen. Som kyrkan är i det närmaste tusen år känns det också tryggt att vara där. Och den gamla bogårdsmuren är också gammal, inte tusen men 6-700 år ungefär. Efter några inledande bilder från det hårt solbelysta landskapet blev det bilder från kyrkan igen., den här gången bla ett par detaljer. Det finns många detaljer att studera och fundera kring. Mest intressant i förrgår var parkbänken, en rejäl bänk med tjocka träbrädor som sits vilande  på sten som just då skimrade av vackra färger där i solen.......

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SÅNGSVAN RISINGE

***

Passerade Risingefälten i går eftermiddag och konstaterade att det låg några sångsvanar därute, tre stycken närmare bestämt. Jag antar att en sån här vinter kanske dom övervintrar också här uppe i Mellansverige också? Såg ut att vara ett par med en ungsvan, den senare höll sig hela tiden intill den ena av dom vuxna svanarna. Solen var på mväg ner och ljuset väldigt varmt men jag behöll ändå den färgtempeaturen.  Fåglarna låg rätt långt ut, alla bilderna är med 400 x 1,4 och ganska lika men jag gillar att kunna se deras beteende en smula. Fö var gårdagskvällens svartvita bild fotad vid samma tillfälle, konverterad till SVV i Silver.  

*

*

*

*

*

*

***

NIGHT IS COMING

***

*

*

***