PAAVO OCH BLOMMORNA VID ÅRÄNGET

***

Tankarna har inte velat släppa, jag är kvar i rummet där på äldreboendet i Ludvika, kvar hos Paavo. Jag undrar om han hörde mig? Såg mig gjorde han, det är jag säker på, även om tröttheten tog över ibland. Det är 65 år sen vi sågs senast, då, när vi var lekkamrater i Ludvika. Nu visste jag ju att han levde och hade googlat fram adressen, men inget mer. Vi är jämngamla, plus minus ett år kanske, och nånting inom mig ville träffa honom igen. Kanske var jag där en timme. Inte så mycket efter 65 år. Han sa aldrig något, så jag vet inte riktigt hur mycket han uppfattade. Men jag berättade vem jag var och något lite om vad vi gjort tillsammans. För det mesta såg han mot ljuset från sommaren därute i fönstret, men också ibland på mig. En antydan till leende gjorde att jag tog hans hand. Och han tog min och höll den i ett fast grepp. Länge.    

*

Fortfarande med Paavo i huvudet åkte jag till Åränget och Östsveten för att se på solnedgången och den lilla strandängen var full av scilla som lystes upp av de sista solstrålarna

*

Förstora!

*

***

WERNER OCH WERNER

***

Många av bilderna jag visar på  bloggen är från mina/ våra promenader. Däremot blir det sällan bilder på promenaden. Eller ska jag skriva på promenerandet för att vara riktigt tydlig. Kanske är det inte så intressant för andra. Men för familjealbumet blir det faktiskt mer intressant, där vill vi ju gärna ha med dom som är ute och går, särskilt när barn och barnbarn är med. Den här gången var vi sex plus Makai som var ute och gick men att få alla på samma bild går nästan aldrig, det finns för mkt att göra och för mkt att titta på och gänget är aldrig totalt samlat, dessutom är alltid någon fotograf. Vägen vi går är förstås Nohrstedtsvägen, den jag kallar Saxevägen för det mesta

*

Ofta blir det så här, jag stannar till och använder kameran medan dom andra går vidare, bilden blir bakifrån. Men det gör inget, jag kommer ju ihåg gänget och våran promenad ändå

*

Här har tex mamma Hanna hunnit ikapp medan Agnes stannat borta vid stängslet till Werner och Werner, grisarna. Dom syns lite längre till höger

*

Här kommer jag inte ihåg vem som höll i kameran, Agnes tror jag. Att få sitta på bryggan en stund gör gott för ryggen inför återvägen

*

***

BARTJÄRN - FÖRSTA DOPPET

***

Vi har haft en underbar påskhelg tillsammans med hela Göteborgsfamiljen. Fin samvaro, matlagning tillsammans, ett glas vitt på träaltanen före middagen och härliga stunder vid middagsbordet, bus och lek med Makai, tollaren. Naturligtvis måste vattnet i Bartjärn testas. Första doppet blev på påskaftonen, då var det bara pappa Stefan. Dan efter, på påskdagen var han i igen men nu med alla tre barnen - farfar fegade ur  - han skyller på PMR....

*

Pappa Stefan inviger badsäsongen i Bartjärn på påskaftonen, typ två veckor efter att isen gått upp

*

Som ni ser, sista snön inte borta än - samma kväll från altanen

*

PS Han var inte värst, lillasyster Annika badade tre dagar tidigare ute på Äpplarö med båda barnen i onsdags.......

***

OK MEN INTE ROLIGT......

***

Det finns inga självklara porträtt, åtminstone tror inte jag det. Eller, annorlunda uttryckt, inte för mig. Varje gång jag försöker mig på porträtt blir jag tveksam. Hur  vill jag ha det? Medveten eller inte medveten? Stå eller sitta? Titta in i kameran eller inte? Ska jag instruera eller inte? Ni har kanske svaren, det har inte jag. Men så småningom tror jag mig ana att det beror ju på vad jag vill se, i det här fallet hos Hilda. Vi människor är komplexa, vi har många sidor, olika från dag till dag och olika beroende på vilka som är runt omkring oss för stunden.

*

Nu var det väldigt länge sen jag tog något som liknar porträtt på Hilda, gissningsvis kanske    1 1/2 år sen. Igår var det OK, det är det inte alltid. Såklart, vem vill bli fotad jämt i tid och otid? Det var ok, men heller inte mer. Den här gången satte vi oss utomhus, i skugga men med solljus himmel. Naturligtvis borde jag haft en skärm för att få en smula riktat reflexljus från och kanske ett parasoll eller något för att minska himmelsljuset en smula, nu hade jag inte det, jag försökte ändå. Kanske blev det 50 bilder på en kvart och det var ganska uppenbart att hon inte tyckte det var direkt roligt. Ok, men inte roligt. Men jag gav inte upp, vi fortsatte medan jag pratade lite. Och mellan dom besvärade minerna glimtade det till och jag tyckte mig hitta den där Hilda jag själv hade i tankarna. Vilken bild jag hade i tankarna? Tja, det tror jag inte jag berättar, det som syns syns och det som inte syns syns inte. Men om drygt ett dygn fyller hon sexton och läppstiftet hade inget med min lilla fotosession att göra, hon hade redan gjort sig fin till påskmiddagen vi strax skulle äta

*

Bra eller inte? Inte vet jag men Hilda tyckte dom var OK och jag gillar dom, glad över att jag tog en serie igen. Och såklart har jag frågat om det är ok att använda dom så här.

*

Förstora helst!

*

*

***

SÖDERBÄRKE - KONST I PÅSK I DAG!

***
Glöm inte att utställningen Konst i Påsk i Söderbärke/ Tolvsbo också pågår idag, öppet 12-16. Vi fotografer håller till i församlingshemmet, en alldeles utmärkt lokal där vi använder notställ för att visa uppbilderna, väggarna får vi inte spika i. Det var öppet också i går och vi hade en jämn ström besökare hela dagen, roligt.  Där serveras också kaffe och hembakat bröd för det facila priset av 25:-, ytterst prisvärt. Vi fotografer är Marianne Bengtsson Rosander, Maja Isaksson och jag själv. Vi har inget fastställt tema men har fokuserat på naturbilder och bilder från Söderbärketrakten Det hela är synnerligen trivsamt, inte minst i det fantastiska påskvädret vi har. Passa på ch gör en utflykt idag om ni inte redan varit där!

*

*

Just den här trevliga bilden tog Marianne med min kamera

*

*

*

*

*

*

*

***