SEX OCH SÅNT

 ***

Det här ekipaget upptäckte vi på gatan utanför tomten häromdagen. Säkert på väg ner  till Bönnern för att leka. Amplexus kallas omfamningen och ger hannen chans att befrukta äggen så fort de läggs. Honan väger nog mer än dubbelt så mycket som hannen. Direkt vackra kan man ju inte säga att dom är, men det var intressant att följa  dom en bit på vägen och det fanns gott om tid att hitta fotovinklar

*

*

*

*

En puss nå´n kanske?

*

***

NÅNTING HOPPFULLT........

***

........är vad jag behöver idag, kanske är det fler som känner så. Nånting ljust, nånting lätt, nånting hoppfullt. Som tur är har det funnits på nära håll, två av barnbarnen - som annars bor i Stockholm - har varit hemma under helgen. Det är inte så att jag försöker vifta bort det som hänt, tvärtom, jag känner både sorg och vrede. Men jag behöver en motvikt. Jag tror på livet och jag tror på oss människor men ibland måste jag lyfta blicken från allt det TV:n och tidningarna är fulla av. Och vad är lättare än att titta på barnen? Men så nära är vreden, det yngsta offret var 11 år.... Viktigare än nånsin är att inte låta vreden ta över utan ge vår uppmärksamhet till det som ger oss glädje. Och bästa sättet att visa att inte ondskan vinner.

*

*

Kanske har ni redan sett den här bloggen innan jag döpte om den och skrev texten. Jag kände direkt att jag ville ha nånting ljust och hoppfullt idag men hade inte funderat på vad jag ville säga. Alltså kom bara bilden och en ogenomtänkt rubrik. Nu har jag sagt det jag känner och önskar er alla en bra vecka!

***

DOVHJORT

***

På väg hem från Roxen häromdagen hittade jag en flock dovhjortar alldeles bredvid vägen.  Det finns gott om dovhjort i Östergötland och särskilt här norr om Roxen. Jag har pendlat den här vägen i över 20 år på väg till jobbet i Malmslätt ( 14 mil  tor) så jag vet att det är gott om hjort, särskilt så här på vårkanten, och det är lika roligt varje gång jag får syn på dom. Fälten har fortfarande den gulbruna färgen efter vintern så jag föredrar den sv/v versionen

*

Intensivt betande så det gäller att passa på då åtminstone någon tittar upp

*

Här två ungdjur, jag gissar på ettårskalvar, som höll sig tätt, tätt intill varandra hela tiden

*

***

SCILLA

***

Så liten och obetydlig, självsådd, tänker jag knappt på att den finns där i gräsmattan. Men den kommer troget, vissa år så rikligt att det ser ut som små blå sjöar i trädgården. I år inte så rikligt, åtminstone inte ännu. Har försökt fota dom förut men inte fått till det, nu har makron suttit på några dagar så jag passade på.

*

*

*

*

***

FS-BLOGGEN, FB ELLER NORDISKA FOTOKLUBBEN?

***

Det är ju lätt att se att antalet bloggare här på FS minskat det senaste året eller så. Om bloggaktiviteten generellt gått ned vet jag inte men vi är definitivt färre som bloggar någorlunda regelbundet. Många av dom som tidigare varit regelbundna här hittar jag ganska ofta på FB eller Nordiska Fotoklubben men inte alls eller ytterst sporadiskt här.  Självklart har jag inga synpunkter på det, var och en är där hen trivs bäst.

*

Själv fortsätter jag med att ha FS-bloggen som bas, det passar mig bäst. Varför? Framförallt just därför att det är en blogg, en fotoblogg, där det naturliga är att ha både bild och text (obs - inget tvång att ha både och). Och jag tycker det är roligt att skriva, i princip lika roligt som att fota eller visa bilder. Jag har nån gång kallat bloggen klotterplank, det är en beskrivning. Eller dagbok, det är en annan funktion. För mig framstår alternativet Nordiska Fotoklubben som kanal för att visa sina bästa bilder, hur långt man kommit. Det är lite tävling, man kan få pris och komma med i årsboken. Det är inget fel med det, jag försöker också efter bästa förmåga att utveckla mitt fotande. Men till "vardags"  vill jag mest berätta om vad som händer  mitt liv, dela reflektioner om det som händer ute i stora världen eller funderingar kring livet, tillvaron och så.  Ungefär som jag har som ledord i min bloggrubrik Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar.

*

FB då? Jovisst, numera delar jag många av mina bloggar dels på min egen FB-sida, dels på Finspångssidan Finspång i mitt hjärta. Men det mesta på FB handlar ju om att tala om vilka fantastiska semestrar man är på, vilka restauranger och pubar man checkat in på och generallt hur oerhört lyckad man är. Den delen gillar jag inte. Tycker heller inte det är naturligt att skriva längre texter direkt i FB-inlägg. Att dela en blogg där är däremot perfekt. Rubriken och första bilden syns, vill någon så läsa eller se mer klickar man och hamnar då på bloggen.

Men nog snackat nu, dags för en bild. Åkte förbi Roxen på norra sidan idag och jag gillar solljuset, glittret, rymden, vårkänslan och friheten

*

*

***