NÄRHET

***

Det räcker inte med luft att andas och mat att äta, vi behöver alla närhet. Det är tydligast hos barn, men det gäller oss vuxna också. Riktigt små barn överlever inte utan kärlek och närhet. Vi vuxna överlever kanske, men vi mår inte bra utan. Kanske stänger vi oss inne i vårt eget sinne i stället för att ta kontakt. Alla behöver vi också bekräftelse, varenda en av oss. Det är ett av skälen att jag nuförtiden gärna hälsar med en kram i stället för med ett handslag. Även män såklart. Inte jämt, jag försöker ana mig till om det skulle vara för personligt, det vet jag ju aldrig säkert. Såklart påverkar min egen sinnesstämning också. Och så mycket vet jag, känner jag mig lite nere eller låst i mig själv finns det inget som så snabbt får mig på bättre humör än en kram. Och inget behöver jag säga, det är redan sagt med kramen.

*

Elias är självlysande när han får rå om pappa helt en stund och sitta riktigt nära

*

***

VANLIGHETEN OCH UPPGIVENHETEN......

***

....tror jag är våra största fiender. I varje fall mina. Dom stora utmaningarna skapar sin egen energi, och dom distraherar oss effektivt från dom svårare frågorna. Ingetdera springer ur vanlighet. Jag är alldeles säker på att varenda en av oss önskar oss vara en smula speciella. Konstigt nog är vi unika var och en men speciella.....nej, inte ett dugg speciella, alldeles alldeles vanliga döende skuggor som fladdrar en stund.

*

*

***

ERIKSBERG, GÖTEBORG

***

*

*

*

*

***

IDAG BLEV DET LOPPAN

***

Eftersom Hilda rider på lördagarna och vi är i Göteborg skjutsade jag henne till stallet. Det blev em hel radda bilder från ridhuset men det är bara att konstatera att jag inte lärt mig hantera autofokusen  och rörliga motiv än, det mesta var ur fokus trots att 70-200:an som jag hade på är lätt att hantera. Lättare då när jag satt på 85:an och H var i stallet för att sadla av. Hon rider nu på 5:e året trots att hon bara är tretton och rör sig hemtamt både i sadeln och i stallet. Och farfar som aldrig ens suttit på en häst är vederbörligen imponerad. Och idag red hon alltså  Loppan som hon här sadlar av.

*

*

***

KEMILAB 1957 - HAL LUDVIKA

***

Här är det dags för en kemilab i gamla läroverket vid Vasalunden. Bosse och Lennart slår ihop sina kloka huvuden tillsammans med han i mitten som jag inte kommer ihåg namnet på, till höger står i alla fall Georg. Tror det gick bra den här gången också, kommer inte ihåg att det var nå´t som small.

*

*

Här finns dock inte I, hon var/är några år yngre, men det var ju festligt att jag hittade henne på förra bilden/ bloggen från skolgården

***