VÅRVINDAR FRISKA....

***

....leka och viska. Lekt har dom gjort, men inte viskat precis, det har tagit i rejält. Häromdagen när vi vaknade hade dom lyckats fälla den ena av dom två sektioner insynsskydd vi har mot gatan bredvid altanen. Det är ungefär 2 meter högt, dubbelt plank och sektionen är 2,5 - 3 m lång och väger en del. Vindarna hade helt sonika fått stolparnas fästen att lossna. Definitivt inget stort problem, en ganska normal malör som villaägare. Men med stigande ålder, lite reumatism i händerna och lite diskbråck så där, ja ni vet, ni har ert.......så istället för eget jobb blir det några tusenlappar för att få det på plats igen.  Det hade också slitit av några av stammarna till I:s klätterhortensia, men åtminstone en är kvar.

*

*

***

A-FORD 1929

***

Häromdagen hade jag ett ärende ner till ortens Hyundai-handlare. Där stod en äldre, något bedagad skönhet längst in i utställningslokalen och som visade sig tillhöra handlaren ifråga. Gamla bilar är inte mitt område men den såg så fin ut så idag bestämde jag mig för att åka dit och ta några bilder. Det var inte så lätt som jag trott, ljuset var dåligt men det blev några bilder, varav några med blixt som inte heller är någon bra lösning. Efter ett snack med ägaren kom vi fram till att kanske rulla ut den någon vacker dag längre fram i vår

*

Det är alltså en A-ford från 1929 vi talar om, i princip helt orörd.

Framifrån

*

Från sidan

*

Interiör

*

Den här bilden gillar jag bäst. Inga problem med att behålla hatten på när man stiger in. Inte behöver man åla sig in heller. Diskret grön. Riktiga pilar som visar vart man ska. Inte behöver man montera ur kylaren för att byta glödlampor heller. Vacker träratt. Vred på dörrarna, sannolikt inget problem att öppna även om det frusit på under natten. Undrar hur mycket han vill ha emellan mot min A4:a.......

*

Och med reserven lätt tillgänglig....

*

***

VARDAGSPROMENADEN

***

Tänker på det Hanna skrev häromdagen, att känna tacksamhet. Det finns så mycket att känna tacksamhet för, inte minst alla dom enkla sakerna som vi tenderar att ta för givna. Just nu tänker jag på dom dagliga promenaderna. Vi är lyckligt lottade som fortfarande kan göra dom, dessutom i så vackra omgivningar, och dessutom tillsammans. Långt ifrån alltid men för det mesta. Oftast blir det en timme ungefär och oftast på förmiddagen. I dag kom vi ut i strålande sol och eftersom natten varit kall var marken frusen, lätt att gå där det också varit lerigt. Och vi väljer vägar som ger mer än motionen, vi vill kunna njuta av det vi ser, njuta av ljuset över landskapet. Idag blev det gamla landsvägen ute vid Risinge, ni har sett den förut. Men jag visar ändå lite bilder från dagens promenad. Ljuset växlar och jag visar helt enkelt något av vad som ger min själ sin dagliga näring

*

Vi går ut från gamla prästgården

*

Straxt är vi ute vid fälten och vid horisonten syns redan molnen som spåtts göra resten av dagen mulen

*

Lite fina fjädermoln - är det cirrus det heter - åt söder

*

Vi går tillsammans i stort men håller bitvis vår egen takt, här är I i sin röda jacka lite före - jag har väl fotat kan jag tro

*

Många motiv kommer igen hos mig, tex gillar jag grusvägens krökar

*

Kraftledningen och fjolårsgräsets vardaglighet hör också till standardmotiven

*

På sommarhalvåret finns här kreatur och därför finns fortfarand grindar

*

Och efter en timme är vi tillbaka vid prästgården, nu sedd från andra hållet

*

Hoppas veckan börjat bra för er också!

***

FOTOGRAFEN OCH HANS FORDON

***

*

*

***