TVÅ BILDER PÅ MORFAR, FÖDD -72

***

Ja, alltså 1872. Dvs för nästan 150 år sen. Här sitter han hemma hos  oss, 1953 eller 1954, sv/v analog 6x9 bild. Enkel lådkamera - ändå befintligt ljus, av bildvinkeln att döma hade jag kameran på matbordet. Min storasyster Sigbrit sitter bredvid och läser också hon. Det är vår läshörna. Bredvid Sigbrit står radion på ett bord (syns inte) och här lyssnade alla på nyheterna och på lördagskvällarna fanns lite godis i en skål som sattes fram när Hylands Hörna gick på radion:

Här är karusellen som ska gå till kvällen

tio för dom stora och fem för dom små...

***

Det är alltså 60 år sen, och morfar var här 82. Han hade varit skollärare och kantor och fick fyra barn med sin Olga som gått bort ett par år tidigare. Rak i ryggen och ganska sträng var han, eller åtminstone lite barsk i tonen. Men mormor, som var mjuk i sättet och späd i kroppen kunde linda honom runt sitt lillfinger precis när hon ville

***

Här kommer en bild till, och den har jag datum för - fotad på nyårsafton 1954. Denna är fotad men min första egna kamera, en Zeiss Ikon Nettar och jag har alltså scannat den från ett 6x6 negativ. Här den beskuren till knappt halva sidan, både på höjd och bredd. Här läser han för min lillebror Dag

***

1954 (Wikipedia)

Lennart Hyland inför frufridagen i sitt lördagsprogram Karusellen

Audery Hepburn och Gregory Peck i Prinsessa på vift

Första transistorradion i Sverige

Nytt poliovaccin

Nasser blir premiärminister i Egypten

Bill Haley med sitt band The Comets spelar in "Rock Around The Clock"

Mjölk börjar säljas i Tetra Pak i stället för flaska

Riksdagen beslutar avskaffa motboken

Total solförmörkelse synlig i södra och mellersta Sverige (nästa gång 2126)

Bengt Nilsson Europamästare i höjdhopp på 2,02 m

Larm om främmande ubåtar i Sthlms skärgård

Vällingby börjar byggas

Hemingway får Nobelpriset i litteratur

ÄR DET DAGS ATT LÄMNA BLOGGEN?

***

Ett par år har jag varit med och bloggen och FS har berett mig mycket glädje. Men sista halvåret har den påtagligt ändrat karaktär och de sista dagarna har det nästan varit smärtsamt att bläddra bland inlägg och kommentarer. Starkt påverkad är jag ikväll också av parisnyheterna. Hat, hämnd och revanchbegär lyser både från löpsedlar och bloggsidor.

***

Jag är inte där än - att lämna bloggen. Istället vill jag fortsätta att fokusera på allt positivt som finns. Så får tiden utvisa om bloggen ger mer än förstör. Jag menar inte att alla blogginlägg måste vara positiva, det blir också falskt. Ingen är positiv jämt. Det är ok att vara ledsen, nedstämd eller arg och också att visa det i bild och blogg.  Men inte att skylla nedstämdheten, sorgsenheten och ilskan på andra, på dom, dom andra. Och förvandla dom egna känslorna till hat, hämnd och revansch. Då har man inte tagit ansvar för sig själv. Sorg och glädje, kärlek och hat, harmoni och förtvivlan finns hos alla och för det mesta kan vi inte styra vad vi känner. Men vi har skyldigheten att hantera känslorna så att inte andra far illa av dom. Det är vårt ansvar. Alltid.

***

Och det är fortfarande lätt att fokusera på det positiva bland bloggarna. Det finns så många av er bloggare - nästan alla egentligen -  jag tycker jag lärt känna som frikostigt ger råd, lyssnar, kommenterar och visar ett varmt och brinnande hjärta och gör bloggandet mestadels både roligt och lärorikt!

***

***

ONDA DRÖMMAR (1?)

***

Förstoras!

***

MEMORIES FROM TOMORROW

***

***

LUDVIKA - LJUNGÅSEN OCH BRUNNSVIK - OCH JAG SJÄLV KANSKE?

***

Istället för kanske jag kan säga. Min inspiration tryter allt som oftast. Då kunde jag ju bara låta bli att fota, åtminstone att blogga. Men lusten finns där ändå. Att beskriva ngt konkret blir lösningen, det konkreta kräver ju inte så stor fantasi. Kanske finns ändå något av det jag skulle vilja säga i bilderna, fast lite mer gömt. Egentligen är det ju inte Ludvika, Ljungåsen eller Brunnsvik jag vill säga något om, utan mig själv. Kanske är det både otidsenligt och exhibitionistiskt, inte vet jag. Men om ni frågar mig, är det därför jag fotograferar över huvud taget. Egentligen. Bara så ni vet. Både den här gången och alla andra gånger. Jag har levat ett helt liv nästan och saknat uttrycksmedel för det som känns. Inuti. Bara för ett par år sen insåg jag att jag haft det hela tiden. Fotot. Vare sig det säger er något eller inte, men det är därför jag hela tiden betonar känslan, även om jag ännu inte är så bra på att förmedla den till andra. Men det är vad jag jobbar på när jag hoppar från det ena ämnet till det andra, från den ena bildtypen till den andra i bloggarna. Jag behöver själv lära mig vad som funkar, vad som ger mig själv tillfredsställelse.

*

På bilderna uppifrån Skattlösberg igår kunde man se vindkraftverken på avstånd. Det gjorde att jag idag bestämde mig för att åka upp till Ljungåsen, Ludvikas eget skidparadis när det finns snö. Det är där dom finns, 13 eller 14 om jag minns rätt. Och jag är inte störd av dom, tvärtom, tycker de ger en extra dimension till naturen. Människans verk, javisst. Men vi är ju också en del av naturen. Allt vi gör är inte av ondo eller mot naturen. Inte ens våra vindkraftverk. Tillvaron förändras hela tiden, gjorde den inte det skulle den vara död.

*

Först blir det några bilder däruppifrån. Elen ska ju inte bara produceras, den ska transporteras också

* 

Området ligger på nästam 500 m höjd, ändå bara spår av snö. Däremot var vägarna, precis som uppe på Skattlösberg igår, rena isgatorna och omöjliga att promenera på med behållning. Istället kunde jag gå ut på myrarna, här är nästan fjällnatur, och det gav mig  just känslan av att snurrorna på nå´t sätt också hörde hemma här uppe

*

Solen stod lågt och gav fint ljus.

*

Medan jag står en bit ut på myren hör jag något komma på vägen, något som definitivt inte hade problem med ishalkan - ett travarekipage.  Vanligt att dom tränar här uppe, och jag fick i hast upp kameran och fick en bild mellan trädstammarna 

*

När solen precis gått ned syns en svag ring straxt utanför som förutspår lågtrycket på väg in från väster

*

Innan jag går tillbaka till bilen njuter jag ett ögonblick av de frusna färgerna på myren

*

Här roade det mig att förstärka kontrasten rejält, det liksom lyfter fram de knotiga grenarna och de starka färgerna bättre

*

Ja, en solnedgångsbild kunde jag inte avstå från, och den visar just de första molnen som är på väg

*

Istället för att åka tillbaka den vanliga vägen direkt till Ludvika fick jag för mig att åka norr om Väsman och sen söderut på östra sidan om sjön, en mkt vackrare väg. Dessutom passerar den  vägen Brunnsvik, arbetarrörelsen gamla folkhögskola som ligger otroligt vackert på västersluttningen ner mot sjön. Det är en av våra äldsta folkhögskolor och grundades redan 1906 av Karl-Erik Forsslund. Alf Ahlberg var rektor 1932 till 1959 och det nämner jag därför att jag kommer väl ihåg honom som pappa och mamma var bekant med. Både han och pappa, som var skolinspektör, var i ordets egentliga mening humanister, långt från teknik och affärsliv. Men Brunnsvik passar bra av ett skäl till, här gick Dan Andersson vinterkurserna ett par år. Just nu står skolan tom och vad jag vet finns inget beslut vad Ludvikapolitikerna och LO ska göra med den, men det är många vackra faluröda träbyggnader

*

Sjön Väsman skymtar därnere, det är -7 C och molnen är på väg

*

Har googlat på Brunnsvik men hittar inget om den här figuren men konstaterar att barnet kommer ur kvinnans huvud, inte hennes sköte, och gissar att det illustrera bildningens betydelse för ALLA, det som var Brunnsviks signum genom åren

*

*

*

Blev mkt längre än jag tänkt, det är midnatt och nu under -10 C och det knäpper i huset av kylan.

Önskar er en fin helgdag !