NOSTALGITRIPPEN eller RÄTTA PROPORTIONER

Kanske känner ni inte till det, men det här är en av Sveriges mest betydelsefulla platser. Obetydligt känd för andra än ett fåtal invigda. Vilka som är invigda - ja, det är i stort sett bara jag, mina syskon och kanske några till, Mats och Birgitta till exempel. För alla andra är det en ganska obetydlig ort några mil norr om Karlstad. Men som sagt, så är det inte alls, det är en av Sveriges mest betydelsefulla platser. Vilken ort jag pratar om? Deje förstås, det måste väl alla begripa? Men det är just det ni icke invigda gör, ni förstår inte betydelsen. Och det är precis därför jag vill att fler ska förstå  Dejes rättmätiga proportioner som en av Sveriges mest betydelsefulla orter. Varför? Har ni inte fattat det heller? Ja men det var ju här morfar och mormor bodde. Det var ju hit mamma och jag och mina syskon reste varje sommar hela 40-talet och första halvan av 50-talet när semesterresor var ett okänt begrepp. Pappa kom hit under några veckor men vi var här hela somrarna. Deje är ju paradiset på jorden med sommar, fullt av svalor och smultron, vedbod och isdös på gården, filbunkar i rad i köksfönstret och den förnämsta av alla badplatser - Skivtjärn. Det var där som mamma hoppade ur ekan för att stående doppa sig i vattnet, det var bara det att det var fem meter djupt men vi såg ju vartenda sandkorn på botten så hon trodde det kanske var en meter. Och de största smultronen växte på banvallen, där vi inte fick gå, på banvallen till den smalspåriga järnvägen som gick alldeles utanför huset och sen på järnvägsbron över älven. Vilken älv? Vet ni inte nånting? Klarälven förstås. Sveriges vackraste älv (eller möjligen näst vackrast, jag menar, jag är ju ändå född dalmas).

Nåväl, i förrgår skulle jag skjutsa ett av barnbarnen till Karlstad där pappa mötte upp för vidare transport till Resö. När avlämnandet gjorts vid 7-tiden på kvällen klarnade det just upp efter mkt regn och jag fick idén att åka upp till Deje. Det är nästan 60 år sen jag brukade vara där på somrarna och jag har nog inte varit där mer än en gång sen dess. Det är knappt 25 mil från Korsheden till Karlstad så jag ville passa på. Sagt och gjort, istället för att vända nosen hemåt tog jag 63:an norrut utefter älven, via Forshaga och upp mot Deje.

*

Det blev strålande fin kvällssol när regnmolnen väl dragit förbi

Förstora gärna, klicka 2 gånger!

*

Allt är ju förändrat så jag började med att leta rätt på järnvägdstationen. Och den hade blivit mkt mindre, inga smalspåriga spår t ex och bara ett enda vanligt, bredspårigt

*

Från stationen gick gamla landsvägen mot Ekshärad och Trysil och uppe i  backen fanns det ett kondis där vi ibland kunde köpa syrliga karameller när vi knatat barfota från stationen

*

Från centrum letade jag mig ner till villaområdena där morfar och mormor bott och här såg det inte heller sig likt ut till att börja med, men så fick jag syn på den nu igenlagda smalspåriga järnvägen ( det var NKLJ, dvs Nordmarken-Klarälvens Järnvägar som trafikerade då, både med person- och godståg)

Det är ju lätt att se gamla järnvägen till höger på bildern ovan. Den gick vi också barfota på, på väg upp till biblioteket för att låna Jules Vernes En världsomsegling under havet, och jag kommer fortfarande ihåg känslan när vi efter att gått barfota på den solvarma banvallen kom in på det kalla cementgolvet i biblioteket som låg i markplanet.

*

Och härifrån är det inte svårt att se det hus mormor och morfar hyrde övervåningen i

*

Det verkade väl bibehållet och renoverat, vackert gulmålat. Huset ägdes av Uno Klarström med familj, så på nedervåningen bodde Uno med hustru (har glömt vad hon hette), de tre barnen Mats, Birgitta och Inger och Unos syster Edla ( det var två rum och kök ju så 6 personer var inget problem). Mats och Birgitta var mina bästa lekkamrater. För mig är namnen Mats och Birgitta fortfarande synonyma med BRA LEKKAMRATER. På övervåningen, som också var två rum och kök, hyrde morfar och mormor så där bodde också mamma, jag och mina två syskon, så det blir ju också bara 6 personer.

*

Det var bara när pappa kom hit, och/eller mammas syster Olga också kom, som dom inte fick plats, dom hyrde rum i huset bakom

*

Järnvägsbron över älven låg bara ett femtiotal meter från vårat hus så man hörde väl när tågen gick över bron, som nu är gång- och cykelbron

*

Idag är det alltså lätt att gå ut på bron. Det var det inte då, vi kunde ju inte gå på själva spåret utan vi gick på syllarna alldeles bredvid spåret och det fanns inget golv eller markplan under syllarna utan man såg vattnet mellan varje syll. Men från bron är älven såklart fortfarande lika vacker

*

*

*

Själva Skivtjärn var inte stor längre

*

Men vattnet var lika fantastiskt klart som jag kommer ihåg!

*

Efter Skivtjärn var det dags att ta sikte hemåt. Klocka är nio på kvällen och jag har mer än 3 timmar i bilen. Jag tar småvägarna över Mölnbacka och Molkom och njuter av det vackra värmländska landskapet

*

Nya regnmoln har nyss gett nera regn och ger både regnbågar och våta vägbanor

*

*

*

*

*

*

Vägen går förbi det stora området vid Mangen med bara sandmo och  tallar

*

*

*

Och sådär fram mot halvett på natten till midsommarafton rullar jag in i Korsheden igen, nöjd med en vacker och givande resa i svenska sommarlandskap!

Midsommar i Dalarna - Korsheden förstås!

Korsheden är en liten by utanför Söderbärke och här finns kanske lika många bofasta som sommargäster. Och midsommarfirandet är småskaligt och ursprungligt. Vi har firat här sen 1965 - dvs i det närmaste ett halvsekel. Då, för femtio år sen, var det först resning av midsommarstång, lekar och lotterier på eftermiddagen, sen gemensam utomhusmiddag på Teas gårdsplan och därefter dans i Tea´s loge som röjdes ur för ändamålet.  Och alltsom oftast var det ngn som fick köras hem sovandes i  en skottkärra då benen inte riktigt lydde. Då var klockan ofta två eller tre på morgonen och solen skulle snart gå upp. Numera är det bara eftermiddagsprogrammet som är kvar. Här kommer några bilder från idag

*

För att vara i Korsheden är det mycket folk, här "pensionärsbänken". Platsen är allmänningen ovanför badplatsen.

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar i Korsheden - "pensionärsbänken"

*

Midsommarstången är på plats på alldeles ovanför badplatsen där jag så ofta badar

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar Korsheden - midsommarstången nylövad på plats

*

Och alla "tillbehör" som kaffe- och lotteristånden

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar i Korsheden - kaffe- och lotteristånd

*

Lite modern utrustning som DJ- och mixerbord finns

Förstora gärna, klicka i 2 steg

Midsommar i Korsheden - DJ-bordet i bakgrunden

*

Själva ringdansen missade jag, men här är lekarna i full gång

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar i Korsheden - lekar

*

Dragkamp är ju alltid skoj

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar i Korsheden - dragkamp

*

Såväl vuxna som barn får ge vad dom kan

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar i Korsheden - dragkamp

*

Sen dröjer det inte mer än ett par timmar så står hon där ensam igen, majsången, midsommar-stången, och väntar på nästa år!

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Midsommar i Korsheden - efter festen

*
Ta det lugnt i kväll!

* 

Elementarpartiklar med färg och form!

*

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

*

EARTH - THIS SPECTACULAR WORLD OF OURS: THE SKY

*

Just look and take in what we all have

Please, enlarge, click in 2 steps

The Sky (Finspång tonight)

*

KLOTTERPLANKET

*

För det är väl det dom är? Jag menar bloggarna här på FS. På ett klotterplank kan man ju skriva , rita, måla, ja, göra i stort sett vad som helst, ge uttryck för ngt man känner, tänker eller vill. Det är i varje fall så jag använder bloggarna. Ena dan är jag glad och nöjd, andra ganska låg och introspektiv, ena dan tycker jag jag har en bra bild, andra vill jag berätta om något. Det påverkar hur mina bloggar blir att se ut. Ena gången en bild, andra 25 (typ tidigare idag). Ena gången ingen eller väldigt lite text, andra en lång utläggning. För mig kan en blogg ha ett väldigt specifikt innehåll eller tema, en annan blogg inget synligt tema eller struktur. Ena gången blommor, andra barn och tredje nånting mera symboliskt eller kanske tom surrealistiskt.  

Många har ju valt att ha ungefär samma tema eller form på sina egna bloggar. Nån har bara (eller nästan i alla fall) bloggar om natur och naturbilder, nån annan bara om tåg och broar eller om Leicor. Nån har bestämt sig för att bara ha en bild åt gången, andra har oftast många. Några har mest svartvitt, andra aldrig svartvitt. Allt är ur min synvinkel lika "bra", och jag själv har valt att i stort sett inte utesluta något eller bestämma mig för en viss stil. Att jag säger att allt är lika "bra" betyder naturligtvis inte att jag tycker om alla bloggar lika mkt, men jag tror inte själva formen på bloggen påverkar om jag tycker om bloggen eller inte. Vad jag tycker om växlar fö också med dagsformen. Jag har ett huvudskäl att vara här och det är att använda hela FS och inte minst bloggarna för att utvecklas. Och då vill jag prova så mkt som möjligt, uttrycka mig på olika sätt.

Mkt av utvecklingen får jag liksom på köpet när jag själv tydligare "ser" vad jag gör genom bloggarna.

Självklart har jag vissa grundläggande krav  både på mina egna och andras bloggar, men det är sånt som för mig och säkert de allra flesta känns självklart: Andra människor, och andra  människors bilder, bloggar och tankar ska behandlas med respekt, också om jag inte delar deras uppfattningar.

Till sist några bilder utan koppling till vad jag nyss sagt.

Första bilden - vägkanterna är fulla av dom, lupinerna. Det är näst intill omöjligt att inte försöka få med något av färgprakten på bild. Den här tog jag i förrgår

Bilderna ger ett helt annat intryck om de förstoras, så

förstora gärna, klicka i 2 steg!

Lupiner

Nästa är en väg, också med lupiner, tagen igår kväll. Här är det inte lupinerna som är huvudsaken, det är känslan jag får av bilden

Förstora gärna, klicka i 2 steg!

Kvällsväg

Innan kvällen var slut hittade jag den här hingsten som gjorde starkt intryck -  kraftfull, morsk, kavat.

Bilden är inte perfekt, inte riktigt skarp, men kroppshållningen är precis den som gjorde intryck på mig

Förstora gärna, klicka i 2 steg

Hingst

Till sist slutar jag med två bilder från Tunaslätten runt Gustafs sent igår kväll

Förstora gärna, klicka i 2 steg

Landskap vid Gustafs, Tunaslätten