Morgonstund har guld i mund

Igår morse var en sån där morgon....Jag klev bara ut på trappen och möter dom första solstrålarna som bryter igenom dimman strax över hustaken mittemot

...passerar den lilla skogsdungen på väg ner mot sjön...

...över vilken dimman fortfarande är lite tätare

..tittar över mot badplatsen med det gamla hopptornet på andra sidan...

...ser ut mot sjön igen och konstaterar att dimtäcket inte är så tjockt, den blå himlen finns där...

...får syn på hängbjörkens grenar som står fint mot dimman...

...och när jag en stund och 300 meter senare går hem igen passerar jag grannens gamla äppelträd

Dags för kaffe!

Projekt I SJÄL OCH HJÄRTA

2

När vi nyss har kommit hit

står vi fortfarande i obruten kontakt

med allt - nära och långt bort.

*

Vi är alltså ett med allt

och ingen separation finns

och därför inte heller något ego.

Eftersom bara nuet existerar

finns inte tiden

ändå känner vi redan evigheten.

*

Utan språk och utan kunskap

bär vi ändå

hela existensens vishet inom oss.

Utan minnen och utan planer

lever vi varje ögonblick totalt

och i fullständig tillit.

*

Utan ord och utan etiketter

är varje vattendroppe ett under

och en del av vårt eget hjärta.

*

*

Och det är hit vi har kommit.

Det måste vara ett under

eller också en sagolik tur.

Jag menar att vi kommit just hit.

*

Just hit

där allt försonande himlar

och oändliga rymder

omfamnar alla våra rastlösa

och oroliga själar.

*

*

Och just hit

där dom oändliga rymderna

möter skogarnas trygghet

och dom urgamla bergen

och klippor av granit

att vandra på.

*

*

Och i gräset eller vid klippan där jag står

finns bara under bredvid under ,

på Korshedens midsommaräng lika väl...

*

*

...som bland Fotös klippor

*

*

eller i egen trädgård...

*

*

*

Projekt I SJÄL OCH HJÄRTA - INGRESS

**

1

*

Alla har vi både förstånd och hjärta, både kropp och själ. I vardagen styr nästan alltid förståndet, hjärnan. Inte ens hela hjärnan utan halva, den vänstra halvan Åtminstone har det varit så för mig. Kanske måste det vara så,  jag vet inte säkert.

Och nånstans på vägen tappade jag liksom bort hjärtat, och livet blev inte som jag innerst inne ville. Var tog kärleken vägen, och var tog friheten vägen, och vad hände med glädjen, extasen och skönheten? Inte för att så mycket i mitt liv egentligen var fel. Men var och på vad har jag lagt tiden, uppmärksamheten och energin?

Under de senaste tio åren har jag börjat ändra riktning. Jag vet inte exakt vart jag vill, men jag vet åtminstone åt vilket håll. Genom meditation, genom Osho, genom att låta känslor få vara viktigare än trivialiteter känner jag större glädje och mindre rädsla, ser större mångfald, mera rymd och oändlighet och mycket mera skönhet än tidigare.

Och sent, sent omsider, efter att ha fotograferat i mer än 60 år, har jag upptäckt något intressant. Mina bilder har hela tiden ofta talat mitt hjärtas språk. Där kan jag, också på gamla bilder, lätt hitta känslor som kärlek, längtan och övergivenhet.

Lite av den verklighet jag nu ser och vill se finns i projektet. Rymd och oändlighet, längtan och skönhet, men också sorgsenhet och smärta. Egot ger sig inte så lätt. Men stunderna av glädje och frid blir långsamt allt flera. Och bilden hjälper mig att komma åt det håll jag vill.

Ofta finns en kort text tillsammans med bilderna. Den är inte tänkt som en tolkning eller förklaring av bilderna, men precis som bilderna handlar texterna om sådant som blivit viktigt för mig och om det som visat sig vara sant just för mig. All text är min (även om Osho kan höras där bakom ibland) .

Gått upp i rök?

Nya fotokompisar - fotofika på Fotografiska!

Jättebra initiativ och en lyckad förmiddag på Fotografiska - Uppsalagängets besök. Tänkte när jag såg att det skulle bli i Sthlm - vilket bra skäl att åka till Sthlm en vända. Mycket fotosnack, gott fika, nya kompisar - väldigt lyckat helt enkelt.

Här kommer mina bilder, trots den sena timmen

Först Lena från Norrköping

så Göran

och så Rauni-profil i motljus

Och så Kurre

och Göran igen i fototagen

och här Hans med M3:an

och här Thomas

Per

och till sist Peter

Tack för en trevlig dag!