DET ÄR BRA...

***

....att det finns så många bra hjälpmedel. Rullstolen är viktigast, den sitter I nästan alltid i. Tidigare har jag då och då hjälpt henne över till "hennes" fåtölj men nu går det bara med hjälp av turnern och då får hon vara mer ifred om hon sitter kvar i rullstolen. Den måste hon ändå sitta i när vi äter, oavsett om vi äter i köket eller i mathörnan i vardagsrummet. Hon har ett oändligt tålamod, jag hör henne fortfarande efter så många år aldrig klaga. Ändå noterar jag att hon ibland tycker det är besvärligt  med alla byten av skydd. Varje gång, fyra gånger per dag, kommer hemhjälpen, alltid två personer eftersom man behöver vara två. Dom rullar in henne till hennes rum och så får hon ställa sig på turnern när dom byter om, sen tillbaka till rullstolen och in till vardagsrummet.

TV:n fyller numera en viktig funktion, hon tittar gärna och är då helt fokuserad. För mig är det också en förutsättning för att kunna göra annat - läsa en tidning eller en bok, sitta vid datorn en stund eller lägga mig och låta ryggen vila. Turnern är också en förutsättning för att jag ska kunna lägga henne när hon vill vila och hjälpa henne komma upp när hon vilat. Ensam tar hon sig inte över från rullstolen till sängen eller tvärtom trots att rullstolen står precis intill sängen och att jag försöker stödja, att vrida runt går inte. Däremot kan hon fortfarande resa sig upp när turnern står precis framför henne och den är sen smidig att vända runt så hon kan sätta sig igen.Förutom rullstolen och turnern har vi ytterligare en rullstol som hon sitter i när hon duschas. Den är gjord för att tåla vatten, är smalare så den går in genom den smalare badrumsdörren och också gjord så att hon inte behöver resa sig för att tvätta underlivet. Smart är den.

Ja, så går dagarna. Kanske är det någon av er som undrar varför hon är kvar hemma när hon behöver så mycket hjälp? Enkelt, I är fortfarande samma person som hon alltid varit. Det finns nästan ingen personlighetsförändring alls. Det som många drabbas av vid sen Alzheimer, irritabilitet och "dåligt humör" och allmänt ändrad personlighet,  finns i princip inte alls.  Hon förstår väldigt mycket mer än man skulle kunna tro utgående från hennes fysiska status. Också jag missbedömer och förklarar ibland utan att hon frågar och får genast ett "jag men det vet jag väl". Då ler jag för mig själv.

*

*

*

*

***

2024-04-04 17:05   pic-tor

Alzheimer har många ansikten och I har en positivare variant än många andra har. Trots stort hjälpbehov verkar ni ändå ha en hygglig vardag tillsammans. Det är bra att du sprider den bilden till alla här på Fotosidan.
Hälsningar Torbjörn

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:34

Tack Torbjörn! Och visst har vi det bättre än många tror :-)

Svara

2024-04-04 17:42   begust

Det är så fint att läsa om er vardag med den positiva ton du håller.
Mvh Bengt

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:35

Tack Bengt!

Svara

2024-04-04 18:24   per-erik åström

Så fint du beskriver ert liv.
Allt gott/per-erik

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:35

Tack för det Per-Erik!

Svara

2024-04-04 19:00   gunte

Man blir lätt lite rörd så det är svårt att skriva nåt vettigt..
HaD bäst/Gunte..

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:36

Tack Gunte, ofta inte så viktigt vad man skriver.....:-)

Svara

2024-04-04 19:24   Lena Holm

Hon ser faktiskt lite lurig ut på sista bilden :-) Så länge det fungerar för er är det förstås det allra bästa att ni kan bo tillsammans.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:37

Tack Lena, hon drar lite på munnen när jag bad om ett leende :-)

Svara

2024-04-04 20:22   Marie-Anne (Eriksson) Grom

I min klasskamrat tidigare - vi har haft trevliga tjejiga stunder!
Vi tog realen tillsammans och livet var lycka. Mysiga stunder i Sörvik vid vår sommarstuga. Sedan två år på skola i Eskilstuna för mig innan Lärarhögskolan.
I ser nöjd ut nu och allt verkar så väl ordnat i dagens läge. Det låter positivt fastän det finns förstås svåra stunder för er. Många tankar till er från Marie-Anne i Ludvika

Besvara

2024-04-04 20:25   mombasa

Jag är både rörd och imponerad av din berättelse om din och I:s verklighet. Samtidigt imponerad av alla lösningar på livet såväl tekniskt som personal. Jag arbetade på en gymnasieskola med bland annat vård och omsorgsprogrammet och både insåg och förstod den professionalitet som faktiskt råder.
Allt gott
/Gunnar S

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:39

Tack Gunnar, jag tror mycket är värre i våra föreställningar än det är i verkligheten :-)

Svara

2024-04-05 11:19   Erik Madsen

Hej Björn.
Som vanligt en både rörande, men också en fin och informativ text om din 0ch I dag och de lösningar som trots allt finns idag. Både vad gäller hjälpmedel och stödpersonal. Jag hade aldrig sett "vändaren". Jag har själv flera av de andra hjälpmedlen.
Fina bilder på I och jag ser samma som Lena på sista bilden.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:42

Tack Erik, jag tänker ofta på dig när jag skriver om I. Du har varit starkt rörelsebegränsad i större delen av ditt liv och särskilt under de senaste åren, jag har aldrig sett att du klagar heller! Sånt imponerar på mig! Många hälsningar/ Björn

Svara

2024-04-05 12:13   ericborgstrom

Björn jag följer din kärleksfulla beskrivning av Is sjukdom. Ni ligger något före oss så de blir lite av en framtidsskildring. Bevarad vänlig personlighet gör det lättare. /Eric

Besvara

Svar från Khalad 2024-04-06 22:49

Tack för fin kommentar Eric! Hoppas att ni känner att det finns bra stöd också i er kommun, det betyder mkt. Och visst är det lättare att fortsätta bo hemma/ tillsammans när personligheten är bevarad. Det andra perspektivet är att det blir svårare att bestämma sig för fast annat boende, jag känner ändå nu att tidpunkten närmar sig när jag av egoistiska skäl skulle vilja få större egen rörelsefrihet innan det är för sent.

Svara