Solen lyser över staden

Gatorna ser ut som vanligt, så här tidigt på morgonen ser man några få morgontrötta som är på väg till eller från arbetet eller andra som tar en morgonpromenad med hunden. Idag känns det annorlunda, sommaren och värmen har kommit och människorna ser gladare ut, livsandarna återvänder, det är en tid för återhämtning och möjlighet att spendera mer tid med nära och kära. Några har redan börjat sin sommarsemester och andra har den framför sig.

Som så många gånger förr svänger jag av från huvudvägen till arbetet in på mindre och mer intressanta gator eller till någon av stadens kajer. Det finns fortfarande många platser som jag inte har upptäckt, många byggnader som jag inte har betraktat och många gator som jag inte har besökt. Ofta låter jag bara impulserna bestämma åt vilket håll mina steg ska ta mig, men jag söker ofta efter en historia som berättar om platsen eller människorna som har bott eller arbetat där.

På bilden nedan ser man till häger Arvsfurstens palats och lite längre bort Rosenbad.

Arvsfurstens palats till höger i bilden uppfördes ursprungligen av fältmarsalt Lennart Torstensson mellan åren 1647 – 1651.

Det är en viktig historisk byggnad  från Gustav III:s tid på 1700-talet.  Först hette huset Torstensonska palatset.  Gustav III köpte den byggnaden  åt sin syster Sofia Albertina 1783.  I mars samma år instiftade hon ett fideikommiss av fastigheten för det regerande kungahuset. Palatset skulle efter hennes död tillfalla Gustav III:s andra son Karl Gustav och efter honom den äldsta av dess manliga arvingar. Men eftersom han dog redan samma år, endast knappt ett år gammal, fick fideikommissets andra paragraf tillämpas vilket innebar "den äldsta Sveriges rikes arvfurste, som näst efter kronprinsen äger rätt till Kronan".

Man byggde under Sofia Albertinas tid om huset så att det liknade  det gamla Operahuset lite senare bytte huset namn till Arvfurstens palats.

Staten köpte huset 1902 och några år senare flyttade  utrikesdepartementet hit och de använder nu hela byggnaden.

”Fideikommiss

 Man mottar en egendom i förtroende och man förbinder sig att överlämna densamma i samma eller bättre skick till nästa generation. Strikt betraktat äger alltså inte fideikommissarien - innehavaren av fideikommisset - egendomen (även om han står som lagfaren ägare till egendomen). Man äger rätt att nyttja dess avkastning men han kan inte förfoga över egendomen, till exempel genom att sälja hela eller delar av densamma - i varje fall inte utan tillstånd av Fideikommissnämnden, som är den myndighet, som övervakar fideikommissens rättmätiga hanterande”

Förändringens tid

Efter att ha arbetat 34 år inom samma företag har jag tackat ja till ett erbjudande om nytt arbete på en ny arbetsplats. Det känns naturligtvis lite pirrigt att säga upp sig från det arbete som man har haft så länge. Även fast jag inte byter från en teknikerkarriär till en balettkarriär så innebär det stora förändring med nya rutiner, ny administration, ny organisation och framför allt helt nya medarbetare som jag ser fram emot att arbeta tillsammans med.

Jag läste någonstans att mer än hälften av alla säger att de skulle vilja byta jobb, men betydligt färre gör slag i saken.

Kväll vid Gullmarsplan

Här om dagen fotograferade jag ett båtdop, efteråt när jag gjorde i ordning bilderna på jobbet tog jag bilden på solnedgången från mitt fönster.

Att drömma sig bort en regnig dag

Tankarna svävar iväg till en solig och skön eftermiddag i april, vi har precis druckit en espresso på ett torg och fortsätter promenaden genom staden.

Stängningsdags

Den sista beställningen är gjord, caféet och staden håller på att stänga vi släntrar hem under arkaderna runt Dogepalatset.