Fotografiska regler och traditioner – är de inte bara onödiga?

Vad ska vi fotografer med regler till egentligen? Resulterar det inte bara i att vi tänker ”inside the box” om vi ska låta sådant bestämma över vårt fotograferande? Och måste man inte bryta mot traditionella förhållningsätt för att utvecklas och vara modern? Eller?

Ja, ovanstående tankegångar stöter man på lite nu och då i debatten om foto. Personligen tror jag inte på det resonemanget. Ett förhållningssätt eller en regel blir bara hämmande om man tillåter det. Man kan lika gärna låta saken verka till ens fördel.  

Låt oss jämföra med det skrivna ordet. Jag kan till exempel formulera mig så här:

Ska bara vi förhållningssätt och måste och bryta sådant till. Blir det mot för att utvecklas och inte bestämma låta vara modern? Vad? Eller? Med att traditioner regler, vi tänker om vi ska principer egentligen? Över vårt fotograferande man inte ”inside the box”.

Det är exakt samma ord som i första stycket. Jag har bara struntat i alla de regler som existerar för det svenska språket. Självfallet blir det snömos för alla som försöker läsa. Men istället för att göra på det här sättet kan jag använda språkets regler för att formulera mig bättre, tydligare – mer begripligt.

Men traditionella förhållningsätt då? Är de inte bara hämmande och bakåtsträvande. Samma sak här, menar jag. Väljer man att låta dessa bli begränsande så blir de begränsande. För det går ju också att dra nytta av tidigare generationers arbete och tankegångar. Varför uppfinna hjulet på nytt? En idé som växte fram på 30-talet behöver inte alls vara omodern eller ickefunktionell i vår tid.

Det gäller alltså att sortera bort rätt saker och utveckla sig på ett smart sätt. Att bara kasta allt över bord och sedan tro att man är modern funkar nog inte så bra. Så enkelt är det förmodligen inte.