SE BILDEN: Fem vanliga misstag inom gatufoto

Fotografen Elliott Erwitt lär ha sagt att gatufoto är den allra svåraste genren som finns inom foto. Oavsett om han har rätt eller fel handlar gatufoto för det mesta om att misslyckas. Det är hårt slit och många timmars nötande på gatorna för att i bästa fall prestera några få bra bilder om året.

När jag misslyckas med mina gatufoton kan jag konstatera att det oftast beror på fem avgörande faktorer. Det räcker med att en av dessa brister eller att de sammantaget är för svaga, för att bilden inte ska fungera fullt ut. Samma sak kan jag se när jag tittar på andras misslyckade gatufoton. Jag skulle därför vilja beskriva dessa som fem vanliga misstag inom gatufoto. 

1. Svag komposition

Siena.

Att titta på en bild utan fungerande komposition är som att lyssna på ett ostämt instrument, hörde jag någon säga. Det är en ganska bra jämförelse. Komposition är helt enkelt fundamentet till all bildkonst. Ju starkare komposition, desto bättre bilder - och tvärtom. 

Att lära sig kompositionens grunder och sedan regelbundet öva sig på dessa tror jag därför är väldigt bra för den som vill bli en bättre gatufotograf, eller fotograf över huvud taget.  

2. DÅLIGT LJUS

London.

När jag tittar på mina egna och andras misslyckade bilder ser jag inte sällan att det beror på dåligt ljus. Det kan vara att ljuset är fel för bilden, att det kommer från en vinkel som gör huvudmotivet svårt att urskilja eller att det är en massa skuggor och högdagrar om vartannat som gör bilden rörig och knepig att tolka.

För alla som håller på med foto är det otroligt viktigt att lära sig läsa ljuset. Det gäller såklart även oss gatufotografer. 

3. Rörig bakgrund 

Karlskrona.

Ibland är jag så fokuserad på det som händer framför kameran att jag inte hinner tänka på bakgrunden. Det här misstaget ser jag även hos andra gatufotografer. Problemet som uppstår är att huvudmotivet flyter ihop med bakgrunden och därför blir svårt att urskilja.

Att bryta ut huvudmotivet från bakgrunden kan göras på många olika sätt. Exempelvis genom att jobba med kontraster (alltså mörkt mot ljust) eller med motsatsfärger. Nu för tiden är det också populärt att använda blixt för att få motivet att sticka ut från bakgrunden. 

Oavsett vad så skulle betydligt fler av mina gatufoton ha varit bra om jag oftare hade haft bättre koll på bakgrunden. 

4. Ingen närvaro

London.

Det här misstaget är lite svårt att beskriva eftersom "närvaro" är ett ganska abstrakt begrepp. Men i stort handlar det om fotografens fokus. När jag tittar på mina bilder som saknar närvaro så kan jag konstatera att jag helt enkelt inte har varit tillräckligt engagerad i mitt fotograferande. Bilderna signalerar en slags slöhet från min sida. 

Mina allra bästa gatufoton har jag med andra ord tagit när jag har varit målmedveten, befunnit mig i situationen och ansträngt mig extra mycket. Samma sak kan jag se i andras bilder. 

5. Inget avgörande ögonblick

Stockholm.

Det finns ingenting i den här världen som inte har ett avgörande ögonblick, ungefär så skrev den franske kyrkomannen Jean François Paul de Gond i sin bok Memories de Cardinal Reiz redan på 1600-talet. Uttalandet om det avgörande ögonblicket har sedan dess använts i mängder med sammanhang och inte minst då inom gatufoto.

Det avgörande ögonblicket behöver nödvändigtvis inte vara att det händer något speciellt utmärkande i situationen som avbildas. Det avgörande ögonblicket kan helt enkelt vara ganska subtilt. Ibland beskrivs det som "när bildens innehåll och komposition faller samman till en fungerande helhet". Alltså, när bildens alla "pusselbitar" är på exakt rätt plats - då trycker man på avtryckaren.

Gatufoton utan ett avgörande ögonblick blir aldrig särskilt intressanta. 

Slutligen
När jag brister i det jag vill berätta visuellt så är det när ovanstående inte uppfylls helt eller delvis. Det är helt enkelt när jag får till en stark komposition, har kontroll på bakgrunden, lyckas upprätta en hög närvaro, utnyttjar ljuset på bästa sätt och exponerar i det avgörande ögonblicket som jag får till mina allra bästa gatufotografier. 

Få gatufotografer tycks förstå det avgörande ögonblicket

Idag är jag på bråkhumör och tänker därför vara lite käftig av mig. Jag har blivit det efter att ha surfat runt och spanat in diverse gatufotobloggar och communities med gatufotobilder de senaste dagarna. Något som ibland kan vara ganska deprimerande, faktiskt. 

Det som slår mig är nämligen att så många som ränner omkring på gatorna med sina kameror och fotar inte tycks ha begripit den kanske mest grundläggande principen inom gatufotografin – nämligen det avgörande ögonblicket. Alltså att en gatufotobild måste kunna stå på egna ben genom att fånga ett mänskligt tillstånd och/eller en slags berättelse i en enda exponering. 

Detta är såklart inte särskilt lätt. Vi talar om splittsekunden när alla de viktiga pusselbitarna faller samman för att sedan snabbt lösas upp igen. Man skulle kunna säga att det är när innehållet och kompositionen lirar med varandra. Det räcker inte med att det bara händer något framför kameran eller att det är människor med i bild. 

Själv misslyckas jag med detta hela tiden. Men jag försöker verkligen tänka på det. Trist bara att så få verkar ha orken att ens göra det. Istället är det slumpskott ut i massorna som gäller. Eller att man kör upp kameran i trynet på folk och trycker av. 

Jag är inte imponerad.