Fotografiska regler och traditioner – är de inte bara onödiga?

Vad ska vi fotografer med regler till egentligen? Resulterar det inte bara i att vi tänker ”inside the box” om vi ska låta sådant bestämma över vårt fotograferande? Och måste man inte bryta mot traditionella förhållningsätt för att utvecklas och vara modern? Eller?

Ja, ovanstående tankegångar stöter man på lite nu och då i debatten om foto. Personligen tror jag inte på det resonemanget. Ett förhållningssätt eller en regel blir bara hämmande om man tillåter det. Man kan lika gärna låta saken verka till ens fördel.  

Låt oss jämföra med det skrivna ordet. Jag kan till exempel formulera mig så här:

Ska bara vi förhållningssätt och måste och bryta sådant till. Blir det mot för att utvecklas och inte bestämma låta vara modern? Vad? Eller? Med att traditioner regler, vi tänker om vi ska principer egentligen? Över vårt fotograferande man inte ”inside the box”.

Det är exakt samma ord som i första stycket. Jag har bara struntat i alla de regler som existerar för det svenska språket. Självfallet blir det snömos för alla som försöker läsa. Men istället för att göra på det här sättet kan jag använda språkets regler för att formulera mig bättre, tydligare – mer begripligt.

Men traditionella förhållningsätt då? Är de inte bara hämmande och bakåtsträvande. Samma sak här, menar jag. Väljer man att låta dessa bli begränsande så blir de begränsande. För det går ju också att dra nytta av tidigare generationers arbete och tankegångar. Varför uppfinna hjulet på nytt? En idé som växte fram på 30-talet behöver inte alls vara omodern eller ickefunktionell i vår tid.

Det gäller alltså att sortera bort rätt saker och utveckla sig på ett smart sätt. Att bara kasta allt över bord och sedan tro att man är modern funkar nog inte så bra. Så enkelt är det förmodligen inte.

2011-12-18 22:07   Benganbus

"Att bara kasta allt över bord och sedan tro att man är modern funkar nog inte så bra"
Håller helt med,
men vi har en svår "motståndare", som hela tiden säljer in saker som skall göra allt lättare och bättre, så man inte behöver anstränga sig och lära sig så mycket onödigt,
utan man kan direkt bli en superbra författare! ;) :)
/B

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-19 10:11

Ja, så kanske det är! :-)

2011-12-18 23:56   froderberg

Jag tror att du måste dela upp de fotografiska reglerna för att få fram ett hållbart resonemang.

Att bryta mot kompositionsregler kan vara uppfriskande. Att inte allt i en bild är by the book kan göra bilden intressantare och får den att fastna i vårt medvetande. Perfekta bilder kan bli tråkiga och gå oss förbi.

Men vi behöver en viss ordning. En genre måste ha vissa regler för att kunna vara en genre. Gränserna är inte absoluta, men de finns där för att ge begripliga ramar. Ibland kan en bild hamna utanför ramarna men ändå funka i sammanhanget.

Genren/traditionen gatufoto har det extra svårt på grund av sitt delvis missvisande namn. Det handlar ju inte om att fotografera gator. Jag tror att de flesta kan hålla med om att det handlar om att fotografera livet i det offentliga rummet.

Hur blir det då med en bild som innehåller en människa som fungerar som ett element i en komposition? Lite beroende om bilden förmedlar en känsla av livet i staden eller mest är estetisk så hamnar bilder i gatufoto eller cityscape.
Bilder utan folk kan naturligtvis berätta om livet i det offentliga rummet, men är det mest en estetisk bild tagen i stan så är det inte gatufoto.

Utan någon form av gemensam uppfattning om vad gatufoto är så blir det ingen genre. Jag kan inte se att bra regler är något hinder för utvecklingen och friheten utan bara ett verktyg för att göra saker och ting begripligare.
Vissa ha mer bestämda uppfattningar om hur en viss typ av bilder ska tas, som att gatufoto ska vara svartvitt. Men det är ju en felaktig sammanblandning med nostalgi.

Att verka inom en tradition innebär inte att man inte kan utveckla traditionen. Modern jazz låter inte likadan som jazzen på 30-talet, men det är samma jazztradition.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-19 10:16

Det går säkert att utveckla och förtydliga dessa tankegångar betydligt bättre. Så det är bra att du fyller på med exempel som klargör resonemanget ytterligare. Jag skriver under på det du säger. Så ser jag också på saken.

2011-12-19 00:20   marjos

Hur tolkar du då detta med samma logik?

En vestenkalpig unsdernöking gjord vid ett untivseriet i Enlgand har visat att utfiall de två fösrta och de två sista botskevärna i alla orden i en text är ritkigt plessarade, spelar det liten roll i viklen orgnindslöfjd de övirga boskvätrena i orden kommer. Tetxen är fullt läbsar även om de andra bokestävrna kommer hullorebmuller! Detta eftesrom vi inte läser varje enkisld botksav, utan ser bidlen av ordet som en hehlet.

Jag tolkar det som att vi behöver kunna reglerna för att kunna bryta mot dem på ett vettigt och meningfullt sätt, att regler liksom är till för att brytas under förutsättning att vi vet vad vi gör.

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-19 09:22

Ja, så är det ju. För att kunna bryta mot regler måste reglerna finnas. Det ena är beroende av det andra. Många glömmer bort det.

2011-12-19 09:19   N Thomas Meldert

Ryssarna har fri ordföljd enligt min fru. De tycks förstå varandra ändå =) Eller är det därför som kalla kriget aldrig riktigt slutar?
Se förresten på modern konst. No rules. Och vad blir det? Nåt att se?

Svar från Joakim K E Johansson 2011-12-19 09:25

Ryska vet jag inget om, men däremot Polska som verkar lida av samma märkliga fenomen! :-)

Även den konst som hävdar sig bryta mot alla regler är beroende av densamma (se svar till Marie). Plus att det aldrig går att frigöra sig från visa grundregler hur mycket man än försöker.