Vi åkte på en rejäl blåsning och blött blev det
men egentligen var det bara ett preludium,
ett vackert sådant

Det blåste plötsligt rejält och himlen öppnade alla vattenkranar och kaos utbröt.

Det var egentligen bara dagen innan allt skulle börja, men det var pubkväll i äppelträdgården utanför värdshuset och det skulle bli skönsång, men då började det blåsa rejält och regnet vräkte ner, lika rejält. Skulle det bli något?  Skulle skönsången blåsa bort och allt regna inne? Förvirring och frågor blandade sig med regn och blåst.

Själv hade jag förberett mig för utomhuskonsert och hade bara tagit med mig ett fast objektiv, ett kort tele för att fånga det hela. När kaoset utbröt hade ett vidvinkel passat bättre, nu var jag tvungen att backa rejält för att  för att få några bilder, backa ut i regnet.

Det fanns ett partytält i trädgården och det blev räddningen. Alla (nästan) trängde in sig i eller under tältet, både sångare och åhörare och det blev en tät och nära föreställning, om än lite fuktig.

Men en del valde att  stå utanför och titta in genom en glipa.

Och de fanns de som struntade i regnet.

.

Så kom skönsången igång. AdHoc  är alltid värda att lyssna på.

Utsnitt och bildvinklar bestämdes av mitt objektiv, men också av var jag kunde tränga mig fram utan att störa allt för mycket. Så ville jag förstås lyssna själv också.

Ögonkontakt och litet skärpedjup.

Jag fokuserade på kragen

Inlevelse

Action

Skönsång

Svartvita sångare...

... och svartvit publik håller upp tältstången

Först upplevde jag mitt objektivval som både fel och begränsande, men när det nu blev som det blev, men istället tvingade ned fram lite kreativitet som gjorde det lite roligare att fotografera.

Efter konserten åkte vi till våra nattläger och sov, för morgondagen väntade: Gruvans dagar i Sala.
Alltså: fortsättning följer.