Väntan på bussen blir inte så lång när man har en ny kamera och då kan man ju hinna reflektera lite också

När jag är i Kista och tänker ta bussen hem håller jag aldrig reda på busstiderna utan går till busstorget och hoppas att det kommer en buss inom rimlig tid.  Det brukar det göra, om man med rimlig tid menar mindre än tio minuter. Hur fördriver man då väntan? Tittar på människor och djur (= främst duvor) förstås. Kameran kan också vara ett bra sällskap, inte minst om man har en sprillans ny som måste utforskas.

Igår stod jag alltså där och utforskade kamera och busstorg med min Samsung EX-1, lär mig knappar handgrepp och egenheter, för alla kameror har väl sina egenheter, även om jag tycker den här är ganska snäll, i alla fall hittills. Logiken i funktioner och knappar känns ganska logisk, vilket jag inte alltid tycker är fallet på moderna manicker, där man gömmer väsentligheter i menyer, där man inte hittar igen dem. Det råkar jag ut för ibland, med min Lumix -G2.

EX-1:an har ju en rejäl vidvinkel, motsvarande 24 mm på det gamla analoga småbildsformatet, och som jag nämnt förut var 24 mm en favorit för mig när jag använde Olympus OM-kameror, och då främst inte i urbana miljöer, utan framförallt för landskap, som var mitt huvudmotiv i ett antal år, för att inte säga decennier. Det var också landskapet som var det viktiga, jag var inte naturfotograf i första hand, även om det var i naturen jag hittade mina landskap.

Kanske är det där jag är fortfarande, i landskapet, även om landskapet numera är urbant och fyllt av hus och byggnader, betong och stål, asfalt och sten. Samt förstås människor. Det finns också räta linjer som kan bli sneda på ett annat sätt än i naturen, och det syns lite i 24 mm-perspektivet i ovanstående bild.

När jag står här nere undrar jag ofta om bilderna ska bli i färg eller i svartvitt. Lyckligtvis kan jag numera skjuta upp det beslutet tills jag kommer hem. RAW är bra, förr behövde man två  kameror med sig. Då hade jag en svart och en kromad OM-1:a för att hålla isär dem.

Familj i färg.

Familj i svart-vitt.

Ovanstående två bilder är exakt samma bild, med en enda skillnad, att jag konverterat den färdiga färgbilden till svartvitt, utan andra justeringar. För mig illustrera det lite min tvehågsenhet här nere inför valet Färg/svartvitt. Platsen har potential för båda.

Tröttnar man på att titta på människor kan man alltid titta på den motstående bergväggen.

Tittar man uppåt  mot de gröna träden kan man kanske ana vart duvorna har tagit vägen..

... om de inte har valt att stanna kvar i mörkret.

Alla bilder: Samsung EX1, ISO200, RAW.

2012-07-12 10:38   FotoLindell

Trevliga bilder igen! Japp, är alltid trevligt att lära känna en ny kamera, särskilt när det mesta är positivt som EX1:an! Såg att du kört bilderna på ISO200. Själv tycker jag man kommer mycket långt med ISO 80 o 100 tack vare att kameran har så pass hög ljusstyrka! Har ju tagit skymningsbilder i ISO 100 med bra resultat.

Mvh. Johan

Besvara

2012-07-12 20:43   Turbo56

Färg eller s/v, jag skulle säga s/v jag tycker ofta att klara färger på fel saker kan störa bilderna.
Du har i stort sett skärpedjup genom hela bilderna ovan om det är en effekt man är ute efter så hjälper naturligtvis högre iso-tal.

Besvara

Svar från janolof 2012-07-12 20:52

Det kan också vara så att den klara färgen bidrar till intrycket i bilden, genom att den drar till sig blicken. Men det blir en annan bild än i S/V, även om det är samma bild. Frågan kanske är: Vad vill man med bilden?

Skärpa i hela bilden är svårt att undvika om man inte har objekt i bilden som ligger nära kameran. Brännvidden är ju inte så många mm på kameran. Hela omfånget är ju ca. 5-16 mm.

Svara