fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Vad skulle kunna få mig att byta eller köpa ny kamera?

Innan man börjar fundera på nyinvesteringar bör man nog ställa sig frågan "varför?" och göra klart för sig själv vad det sanna svaret är. Ännu viktigare är nog att först rannsaka sig själv och se vilka behov man verkligen har, så att man inte efterkonstruerar behov bara för att det finns något nytt som tillfredställer just dessa påhittade behov, och därför attraherar egot hos den som gillar prylar. Eller som man tror ska ge bättre bilder. Ofta tror jag det köps nytt utan att man utforskat de reella gränserna för den utrustning man har.

Självklart faller jag också i den gropen då och då, och charmas av de förföriska lockropen från månglare och deras följare. Då gäller det att stoppa karusellen i hjärnan och tänka efter: Vilka bilder skulle jag ta, som jag inte kan ta idag, med de grejor jag redan har. Inte vad jag tror att jag inte kan, utan vad jag verkligen vet att jag inte kan och har försökt och har misslyckats med och har analyserat vad som fattas. Gör man detta eftertänksamt och lite saktmodigt kan man lätt hoppa över några generationer i dagens snabba prodututveckling, som långt ifrån alltid är avgörande teknisk  utveckling utan ofta bara produktdesign, en modern version av sirenernas förföriska lockrop. Kanske bra med lite vax i öronen ibland. Att låta binda sig vid masten kanske inte känns helt up-to-date.

Ofta lyckas jag stå emot, jag är ofta en försiktig general, och kanske lite snål (men sparsam låter bättre), men ibland faller jag också för lockropen. Då kan det visa sig efteråt att jag lurat mig själv, jag blev inte lyckligare av att ha köpt nytt, i alla fall inte så lycklig att det rättfärdigade kostnaden.

Alltså, var tydlig med att ha ett bra svar på frågan varför? Och besvara inte frågan bara i hastigt mod, utan även i långsam eftertänksamhet.

Men vad skulle då kunna få mig att köpa en ny kamera?

Kanske att jag slappnar av i vaksamheten mot mot sirenernas locktoner, eller att jag övertalar mig själv att jag behöver. Det finns många fula trick att ta till, både från sirenerna och från mig.

För att undersöka min egen motsåndskraft satte jag mig och tänkte efter hur många kameror jag har köpt, Jag begränsar mig till den tid jag varit med på Fotosidan, vilket också sammanfaller med min digitala period. Innan dess hade jag haft ett längre uppehåll i fotograferandet, familjebilder oräknat. År 2003 blev jag medlem och efter några månader insåg jag att jag behövde  en digital kamera.

2003 Det blev en Minolta 7Hi. Den lärde mig fotografera digitalt, den blev biljetten in i fotosidan-gemenskapen och den utvecklade min kreativitet. Den fick till och med följa med mig och dottern till Venedig. Och så åt den batterier, det gällde att ha nära till laddaren. Men bilderna blev bra.

Efter ett par år kände jag att jag växt ur Minoltan, att jag som gammal systemkameraägare saknade den flexibiliteten och ibland slog huvudet i taket när kreativiteten fick fritt utlopp.

2005 Det blev en Eos 350. Så var jag systemkameraägare igen.

Redan ett år senare kände jag att jag saknade en liten behändig ta-med-kamera

2006  Det blev en Canon S70. Så kunde jag stoppa kameran i fickan. Och den dög som enda kamera när jag och dottern åkte till Paris en påsk. Det var också den som gav mig idén till dagligt bloggande på väg till och från jobbet. Den har tyvärr blivit bortglömd de senaste åren sedan jag skaffade min m4/3-kamera. Kanske borde jag kolla hur den mår.

2008 Det blev en Canon 40D. Kanske inte helt nödvändigt, men dottern började  prata om systemkamera, så hon fick min 350 och jag uppgraderade med bakåtkompatilibitet.

2010 Charmades jag av Olympus nya PEN ep-1. Det är den kamera jag använt mest sedan dess. Jag glömde snabbt bort S-70:n, den här var ju nästan lika enkel att t med och betydligt mer kompetent. Det blev också allt mer sällan jag använde  min 40D. Det är sällan jag tar fram den idag. Jag har fastnat i m4/3-träsket och det ledde till det senaste köpet.

2011 Panasonic G2.

Hoppsan jag är visst inte så motståndkraftig mot locktonerna.

Sex kameror på åtta år. 0.75 kamera/år, undrar om det ligger under eller över normaldosen. Är jag missbrukare eller undernärd?

Det är spännande att se vart texten tar en när man sätter igång att skriva, det ena föder det andra och man vet inte var man hamnar om man ger skrivlusten fria händer. Jag trodde inte alls jag skulle hamna här och frågan i rubriken har jag inte svarat på, men jag har funderat på en ny kamera, lika liten, eller mindre än s70, en som man tar med lika lätt. Det finns några alternativ. Och så har jag funderat på en fullformatare i samma storlek som min 40D, men det är inte akut. Den funderingen är nog dessutom mer en logisk konstruktion, än baserad på faktiska behov.

Men jag behöver ju egentligen inte mer än jag redan har, så länge jag ändå är sysselsatt med dem.

.

Inlagt 2012-01-23 08:02 | Läst 1224 ggr. | Permalink

"Intressanta funderingar. Jag är inne på min andra kamera (första var ca 20år gammal) som jag köpte i oktober 2006, det lär du aldrig slå! :-) //Ewa"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Ligger själv på 0,625. Kan vara att bra argument i förhandlingarna med hustrun om jag ligger under snittet... Ha det gött!!
Svar från janolof 2012-01-23 14:14
Lycka till! Om jag nu är någon bra normal att jämföra med.
Sex kameror på åtta år låter inte så farligt... ;-)
Själv lyssnar jag inte så mycket på marknadsförarna ty deras grejer är oftast alltför nya. Jag vill ha kameror som är trevliga att använda.
Dock skulle jag vilja ha en mer kompetent kompakt.
Svar från janolof 2012-01-23 14:15
Trevlig tycker jag var ett bra kriterium. Det är nog det jag är ute efter...
Det är en ständig kamp och Sirenerna är högljudda
Svar från janolof 2012-01-23 14:16
Visst är dmo. Man får väl hoppas på att man snart blir lomhörd.
Köp vad du behöver :-) Det bästa argument...

Själv planerar jag att slå till 5D MK III om den har snabb AF.. Så det blir många kamerahus jag har i kameraväskan..
Svar från janolof 2012-01-23 14:19
Många hus i väskan är inget jag strävar efter. Lättast tänkbara är vad jag önskar. Och snabb AF är inget jag söker, det mesta som finns idag är snabbt nog för mig, jag fotar långsamt....
Köp en Leica M9 med Summicron 35 och 50 som jag gjorde. Då behöver du inte fortsätta och fundera vad du skall köpa härnäst......
Svar från janolof 2012-01-23 14:20
Nä det behöver jag inte, för då har jag nog inga pengar kvar...
Men ärligt talat, det är nog inte det jag vill ha, är ju ingen gammal Leica-fan.
Om man tittar i backspegeln så är det bara att inse att jag har haft allt för många för dyra kameror och objektiv de senaste åren. Men jag har besinnat mig och nu håller jag sakta men säkert på att sälja av alla dyra och onödiga kameror och objektiv. Precis som dig har jag fastnat i Micro 4/3 träsket framförallt för att Panasonic har visat att det går att bygga potenta digitala sökarförsedda systemkameror som är mindre än Olympus OM-1 och inte kostar en förmögenhet :)
//Mikael Good

http://www.chasid68.blogspot.com/
Svar från janolof 2012-01-23 14:21
Tack Mikael.
Kan inte annat än hålla med dig.
Ett märkbart förbättrat dynamiskt omfång hade gjort att jag hade börjat spara till den nya kameramodellen. Ett omfång som gör att man klarar lite svårare ljus än vad min kamera gör idag. Sen hade det varit trevligt om Canon gjorde så man kunde dubbelexponera direkt i kameran i den den nya Canon 5D mark III. Fast jag vet inte om det sistnämnda skulle ge upphov till en uppgradering.

/Gunnar
Svar från janolof 2012-01-23 14:24
Ska jag uppgradera så skulle det bli till en markII. Det räcker fullgott. Men jag vet inte rikigt varför. Det får bli när jag känner behov av det, och det är inte nu.
Dubbelexponera kan jag göra med min PEN:)
Intressanta funderingar. Jag är inne på min andra kamera (första var ca 20år gammal) som jag köpte i oktober 2006, det lär du aldrig slå! :-)
//Ewa
En bra analys. Själv ligger jag på 0,57. Det är nog snarare spargrisen än en stark karaktär som håller siffran nere. Men desto viktigare då att verkligen tänka igenom de frågor du ställer.