En testpromenad, dvs. jag testade inte att promenera utan prövade att fota med nya kameran
I går prövade jag min nya kamera, mest för att se om den fungerade, men förstås även för att jag var nyfiken. Idag tog jag mig en liten promenad med den lille. Den passade lika bra i jackfickan som i byxfickan, men mest hade jag den i handen, annars kan man ju inte använda den. Jag började med att gå ner på parkeringen och testade den vidaste vinkeln på kamera , 24 "ekvivalenta" mm. Att den är så pass vidvinklig var förstås en av de avgörande faktorerna när jag gjorde mitt val. På småbildstiden var ju 24 mm en favoritbrännvidd för mig.
Samsung EX1, ISO 200, RAW och det körde jag med hela tiden. Använde också bländarförval och lät kameran välja tid, eftersom det är så jag gör för det mesta.
En testbild får man väl kalla det. Intressantare motiv finns det ju.
Sedan stod jag där och funderade vart jag skulle ta vägen. Hur prövar man bäst en ny kamera och blir bakant med knappar, reglage, inställningar och uppförande. Jag bestämde mig för att gå en sväng i grannskapet, på kända vägar, men kanske inte de som jag gått (och också avbildat) allra mest, utan sådana som är välbekanta men inte sönderfotograferade av mig.
Nästa objekt fick bli väggen på ett parkeringsdäck. Varför då? Här fanns både ljust och mörkt, olika strukturer och även några små gröna strån i nederkant. Lite roligare än en skärpetesttavla, men ändå ett test.
Bländare 6.4, 1/30 s och fri hand.
Sedan gick jag vidare, lite långsamt, spanade efter testbildsmotiv, rätt planlöst. Jag har ju förut skriv om att promenera, flanera och spankulera med kamera. Nu blev det nog strosande eller till och med släntrande. Fort gick det inte, men det var inte meningen.
Det fick bli asfaltspoesi i nästa bild. Det fanns lite spår att fånga.
Här såg jag de två stenarna på gången, så då var förgrunden ordnad.
Annars var det inget speciellt med bilden.
Det här huset däremot, det har jag fotograferat förut, för jag tycker det är fascinerande. Själva huset är både vanligt och banalt, men läget i en sluttning inbjuder till kompositioner. Från den här vinkeln tillkommer också den förskönande högen.
Tittar jag på den här bilden ser ju resultatet lika bra ut som vore den tagen med någon av mina m4/3-kameror. Hur det blir i större format vet jag förstås inte.
Här lekte ja nog groda för det blev lite grodperspektiv på huset.
I nästa bild blev det lite skärpedjupstest också. Med de korta brännvidder det blir i en kompaktkamera handlar skärpedjup ofta om att undvika att allt blir skarpt. Därför tog jag den här bilden med längsta brännvidden och full glugg (2.4).
Lite oskärpa blev det i alla fall på hus och byggkran.
När jag riktade blicken åt ett annat håll blev ljuset annorlunda.
Ja det är samma hus, men jag har flyttat mig en bit. Bilden har jag mörkat ner för att få fram molnen. Jag har inte gjort någon separat behandling av delar av bilden. Hade man behandlat himmelen för sig och resten av bilden för sig hade man kunnat få ett annat resultat, men nu har jag bara justerat lite nivåer i Lightroom. Det är ju kameran jag testar och inte mina PS-kunskaper (som jag förresten sällan använder idag).
Promenaden, förlåt:släntrandet, var ju inte slut här och inte prövandet och testandet heller, men det tycker jag inlägget ska vara.
Ha det så bra!
/J-O
Mvh. Johan
//ewa
Sedan använder jag fortfarande en fullvuxen DSLR då jag tycker att den är bäst på allt, till och med vikten är en fördel;)
/Stephan
//Lars U.