Några som jobbar och inte bara vimlar,
Silvergruvan del 5

Det var inte bara folk som vimlade, minglade och månglade i silvergruvan i helgen. Det fanns också de som jobbade på riktigt.  Gruvans ordinarie personal alltså. Förutom dem fanns det volontärer av olika slag, som kommer dit bara för att det är skoj, 1700-talsdansare, fritids-slödder, hantverkare och annat löst folk.

Här ser vi någon som jobbar på riktigt, i förgrunden. Transport från värdshuset till grillen.

De här arbetar också, även om det inte riktigt ser ut så.

Jag var tidigt ute, innan dagens första besökare hade kommit, men hon verkar redo att ta betalt Det är inte mobilen hon har liggande på bordet, det är komradion för att kunna hålla kontakt både över och under jord. Det är ett antal sådana ute och rör sig en sådan här dag. En säkerhetsdetalj.

Den här killen jobbar också.

Han väntar på några till som ska följa med i hissen till 150-metersnivån. Tittar men noga ser man att han också har en radio.

På väg ner i gruvan, men här är det en annan hisskötare. (I bakgrunden)

Den här gången gjorde jag bara ett snabbt besök nere i gruvan. Ska jag fotografera på allvar där ner tar det tid. Det behövs ett rejält stativ, och det tar tid att komponera i mörkret. Det är kallt, så jag måste byta kläder om jag skall hålla på länge. Kontrasten är stor mellan varm sommardag och +4 grader, speciellt om man inte rör på sig. Gör man ett snabbare besök räcker det med lättare förstärkning.

När man kommer upp igen tar det en stund innan kameran går att använda igen. Fukt, kyla och kondens gör att kameran immar igen rejält i varmluften ovan gjord, och tar en bra stund på sig att bli klarsynt igen.

Därför gjorde jag en snabbis denna gång. Drog ett varv runt 150-metersnivån  och tog några snapshots med enbensstativ.

När man kliver ut ur den upplysta hissen och befinner sig i den mörka gruvan ser man först nästan  ingenting. Ögonen måste vänja sig. Kameran vänjer sig inte, den ser lika dåligt hela tiden.

Nere i gruvan.  Någonstans i mitten av bilden finns ett ansikte som jobbar.

Blir det tillräckligt skarpt med ett enbensstativ? Någorlunda, om folk står stilla. Tillräckligt, om man som jag denna gång, bara vill visa stämningen i gruvan, men otillräckligt om man vill visa detaljer.

Det är ingen upplyst vandring man gör nere gruvan, snarare skum, men det är det som är spännande.  Ljusare var det  inte på den tiden gruvan var i drift.

.

Ljusare är det om man jobbar ovan jord.

Improviserat morgonmöte i trappen, för att stämma av om allt är ok.

Lite knivigare här...

..."Det ljusa där, vad kan det vara för mineral"

Räkna pengar, det är också ett jobb.

Växelpengar är ett elände...

Men till slut stämde det.

Jag jobbade ju inte, men jag såg ut som jag jobbade, med min gruvdrängsklädsel, så jag får också vara med i bloggen.

.