Man vet aldrig var man hamnar med ett SL-kort i fickan.

Jag slängde paltslungan över axeln och stoppade SL-kortet i fickan och travade iväg hemifrån.

Vädret var vackert, växtligheten frodig och grannen jagade sin bortsprungna hund.

Jag fikade i Kista och pratade bort en stund.

Men ljuset var alldeles för hårt så jag satte mig i en tunnelbanevagn och åhörde sammanträdesreferat, men lämnade snart de högröstade herrarna

Jag  hamnade på en plats där jag aldrig varit förut . Där var det vackert.

Så jag tog en promenad.

Promenaden fortsatte i det vackra vädret, men nu är jag hemma igen.

2013-09-11 08:59   canic

Intressant att så många är så rädda för avlyssning och övervakningskameror när folk sitter och viker ut sitt privatliv eller kommenterar kundmöten med full röststyrka i en fullsatt tunnelbanevagn....

De som inte orkar ta del av andra människors livsöden garderar sig med feta hörlurar och musik eller talböcker. Mitt i smeten sitter en osäker amatörfotograf som inte vågar dokumentera det som pågår. SL-kort är riktigt kul för oss lantisar som vill och vågar vara med om något spännande...

Besvara

Svar från janolof 2013-09-11 09:53

Just den här gången var det inte så farligt, det var inga affärshemligheter, eller andra hemligheter heller, utan handlade om sådant som skulle bli offentligt. Att jag förstod vad det handlade om berodde på att de nämnde namnet på en gammal kursare till mig. Och just då var jag på väg, och hade kameran nerstoppad...

Svara