Långsamma bilder

Jag var på väg någonstans igår och som jag ofta gör när jag ha tid utnyttjar jag inte de kommunala färdmedlen fullt ut, utan kombinerar dem med apostlahästarna. Gärna med en kamera också om andan faller på. Det började inte bra när jag klev av på Centralen, folk överallt, nyttjande en rad olika idiom,  irrande kors och tvärs. Det var för mycket helt enkelt, och jag bara gick. Det blev inga bilder. Jag satte mig ner ett par gånger och studerade vimlet men kameran (kamerorna faktiskt) låg kvar i väskan. Jag såg inga bilder i virrvarret. Eller så såg jag bara redan tagna bilder som var onödiga att ta igen.

  Var det bara för mycket, eller saknade jag inspiration?

Till slut lossnade det det i alla fall, när vimlet glesnat något och  jag såg trenne gossar sitta på rad. Jag hade rustat mig för långsam fotografering, på min G2:a hade jag satt ett gammalt Rokkor 45 mm/2, med manuell fokusering. Det blir som ett kort tele på m4/3. Dessutom blev det långsamma motiv på bilderna.

Den gula pollaren, keporna och det röda på båten var avgörande ingredienser i bilden tyckte jag, och de fick bestämma kompositionen. Vattnet blev fult tycker jag så här efteråt, men det får jag stå ut med.

Jag prövade att göra bilden svartvit också, men jag gillade färgvarianten bättre. Det gällde alla bilder i det här inlägget (utom en) att jag gillade färgversionen bäst, men för att ni själva sks kunna se får ni som bonus denna bild i svartvitt också.

En fullt användbar bild som synes.

Sedan vände jag mig mot ett mer kulturellt motiv som det blev flera bilder av. I den första fick de gyllene personerna stå i centrum (och de hade ju inte synts lika bra i svartvitt).

Jag valde färg även för den  girige och den ensamme, för jag tyckte det gav en bättre känsla, även om färgerna är sparsmakade här. Det var inte färgerna på mannen  som var avgörande utan mer nyanserna i bakgrunden jag ville ha med.

Det fick bli en bild av bortre delen av trappan också. Lite zoomande med fötterna fick det ju bli här, eftersom brännvidden var fast.

Även den här färgmässigt sparsmakade bilden tyckte jag  faktiskt gjorde sig bäst i färg. Det var jag lite förvånad över.

Den här bilden var den enda som fick bli svartvit, och det huvudsakliga skälet var att gröna gubben fick så ful färg! Skulle kanske väntat tills det blev rött.

Men när jag blev närgången fick det bli i färg.

Fler bilder blev det inte, kanske också ett exempel på långsam fotografering. Tryck inte på avtryckaren förrän man vet att det blir  en (hyfsat bra) bild. Sparsamhetens lov?

2012-07-25 14:00   aos56

Härliga bilder blev det ändå Jan-olof..Jag tycker om sådan rese berättelser...Man känner att man är med
Ha en bra dag..med härliga fotostunder..
MVH Anita

Besvara

2012-07-25 16:01   Margareta Cortés

Fina långsamma bilder blev det och jag gillar färg så jag instämmer i att de är bäst i färg.
Den vid korsningen Väpnargatan/Sibyllegatan blev inte heller så blek, joggaren med röda byxor lyser upp och blir fint blickfång.

Besvara