fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Kanske ska man använda kameran som det är tänkt och inte på en massa andra sätt? Eller kanske bara på andra sätt?

Man kanske kan försöka i alla fall. Att göra som man "ska", alltså.  Någon gång ibland åtminstone. När jag köpte kameran följde det ju med ett objektiv, en sådan där standardzoom, så det är väl den man ska använda. Hade tanken varit att man skulle använda kameran som jag gör borde det istället ha följt med ett gäng adaptrar. 

Jag talar alltså om min Panasonic G2 som jag köpte i somras på utförsäljning för att kunna leka med gamla objektiv. Någon annan tanke hade jag inte. Jag var ju fortfarande "förälskad" i min Olymus PEN, så jag såg bara G2:an som en liten "sidekick".

Jag började missbruka sådana här:

Gamla objektiv alltså. Tre gamla objektiv, fotade med ett fjärde gammalt objektiv.  Jag har fler.

Det skrämmande är hur roligt det är, kanske har jag fastnat i "Gamla objektiv"-träsket. Undrar om det är farligt? Det som lugnar mig lite är att jag inte känner någon dragning till gamla kameror, så det missbruket slipper jag. Jag gillar att använda de här filurerna på min G2:a, och jag är glad att det inte är film i kameran, utan en sensor.

Men så var det den här zoomen, ensam och bortglömd. Så jag prövade idag, gjorde som man ska, med autofukus och allt.

Det var egentligen en tråkig och oinspirerad morgon och mina tankar var någon annanstans, men pliktskyldigast tog jag en bild med zoomen. Det gick ju det med.

Och en till.

Crossroads?

Var det enklare att fotografera med zoomen.? Nej egentligen inte, i alla fall inte i det här lugna flanerande fotograferandet, och det är ju sådant jag gillar. Till det behöver jag inte en bildmaskin, det räcker med en avbildare.

Avbildad vägtunnelöppning.

Skillnaden är snarast helhetsupplevelsen. Med ett manuellt objektiv skärps sinnena, jag fokuserar tydligare på det jag gör, kan inte lika lätt förlora en del av uppmärksamheten till annat. Kanske närmar jag mig mer det japanska bågskyttet som var på tapeten häromdagen. Då kanske också frågan blir: Är det fotograferandet som är det viktiga, eller är det bilden? Ska det vara roligt att fotografera eller ska det bli bra bilder?

En färgbild! Enbra bild? Vet inte, men det var roligt att ta den!

Kanske är det så att man ska använda kameran på det sätt man trivs bäst med? Tydligen trivs jag så bra med Panasonicen så bra att jag använder den betydligt mer än jag trodde att jag skulle göra. Den är inte bara ett komplement till PEN:en, den har blivit en konkurrent. Men "Gammal kärlek rostar inte" säger ju talesättet.

Bilderna (utom den första) är tagna med G2+kit-zoomen

.

Inlagt 2012-01-18 20:12 | Läst 1437 ggr. | Permalink

"Det är en av fördelarna med m4/3, just att återanvända många gamla bra objektiv. Det blir grunden till slow photo i den digitala världen. Flanörens bilder förnöjer alltid. Lycka till! Mvh Bob"


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Det ska ju vara roligt att plåta annars får det va! Bra bilder är en bonus för mig. :-)
Gillar näst sista bäst idag, dova färger och intressanta linjer.
//Ewa
Svar från janolof 2012-01-18 21:54
Håller med! Det ska va' roligt. Och roligt att du gillar :)
Det är en av fördelarna med m4/3, just att återanvända många gamla bra objektiv. Det blir grunden till slow photo i den digitala världen.
Flanörens bilder förnöjer alltid.
Lycka till!
Mvh
Bob
Svar från janolof 2012-01-19 11:33
Det var därför jag skaffade G2:an är den var billig, just för att återanvända.
Roligt att flanerandet förnöjer
Tack /J-O
Jag förstår din förtjusning i de gamla manuella objektiven. Men själv skulle jag nog falla för den makalöst fina kvaliteten i den lilla zoomen. Då menar jag kvaliteten på bilderna. Den är ju också väldigt mångsidig. Men jag tycker också själv att det är roligt att fotografera med ett modernt objektiv, om det bara är litet och smidigt och lätt att använda. I själva verket är ju det här ingen principfråga. Vi amatörer är så lyckligt lottade att vi hänsynslöst kan ägna oss åt den typ av fotografering vi själva tycker är roligast. En gång för många år sedan drömde jag om att utbilda mig till yrkesfotograf, men kanske jag ska vara glad att jag aldrig gjorde det. Gud vet vad det i så fall gjort med mitt fotointresse :-)